UngDUMsgarantin
Som bilden till vänster så subtilt antyder så är jag lite småsur idag.
Det här är vad som har hänt:
Jag har varit arbetslös sedan den 1 november 2004, för en dryg månad sedan så fick jag en kallelse till ett arbetsmarknadspolitiskt program vid namn Ungdomsgarantin (*kräkas*)
Ungdomsgarantins verksamhet går ut på att tvinga utfattiga och utsatta arbetslösa människor att betala pengar de inte har för att kunna ta sig till meningslösa möten de inte vill gå på, bli hjälpta av handläggare de inte gillar och slutligen få ett jobb som de inte trivs med.
Fiffigt, eller hur?
Om man inte vill "få hjälp" av Ungdomsgarantin så tar de ifrån en ens a-kassa eller annan form av ersättning såsom soc-bidrag etc.
Ännu fiffigare, eller hur?
Hur som helst så var jag ju då tvungen att delta i denna underbara verksamhet, så det gjorde jag, och på den sista möjliga dagen så fick jag faktiskt tag i en praktik. *w00t!* Det var på en teater, och det var aproligt.
Pga. det sena beslutet så blev det lite knep och knåp för att få byråkratisverige att böja sig framåt och ta emot den i röven som det borde, istället så vände det sig om, gav mig en fet känga i nyllet och antydde att mina farföräldrar utövade tidelag och sålde snö till eskimåer. (läs: mina papper på att jag de facto befann mig på praktik visade sig vara svårare att få fram än att slita ut föräldrapenningen direkt ur finansministerns rektum)
Detta var ca 2 veckor sedan, i måndags så ringde en trevlig dam från Arbetsförnedringen och undrade varför jag inte existerade på papper, jag tyckte att det borde jag göra om inte min handläggare på Ungdomsgarantin var en förbannad klåpare, då tog hon och fixade ett tillfälligt beslut på att jag faktiskt fanns på riktigt och sen skulle hon ringa till min handläggare på UG.
Inget har hänt sedan dess.
Idag när jag var påväg hem från jobbet så ringde de och sa: "Det här fungerar inte längre, vi har ju inga papper på någonting, nästa vecka åker vi i ledningen på semester så vi får ta och lägga det här på is tillsvidare och höras av när vi pratat med din handläggare nästnästa vecka"..
Men JAHA. Så nu står jag mitt emellan inte bara två, utan tre stolar, jag har ingen rätt till ersättning från och med idag, hur fan hade de tänkt att jag ska betala mina räkningar?
Det här jävla landet kommer ta livet av mig utan att ens märka det, eftersom jag kommer att klämmas ihjäl någonstans mellan "arbetssökande" och "nånting-vi-inte-riktigt-vet-vad-det-är-innan-vi-skrivit-ned-det-på-ett-papper-och-skickat-det-till-fjorton-instanser-som-ändå-inte-bryr-sig-ett-skvatt".
Blarg.
