kindness rekindled.. YEAH RIGHT
Kilade upp till praoplatsen och snackade lite med dem och styvsonen, tog en kaffe, och sedan kilade jag nedåt stan igen.
Påvägen ner så passerade jag över en bro som har en väldigt väldigt smal trottoar på ena sidan, det går max att pressa in två personer bredvid varandra på den, och då får den ena halvbalansera på trottoarkanten, när jag börjar närma mig andra sidan så ser jag en äldre kvinna påväg upp på samma trottoar, jag förbereder mig på att dansa upp på kanten bredvid mötande galna bilister men döm om min förvåning när hon tittar upp, tvärstannar, och fyrar av ett leende som säger "varsågod att passera min herre, trevligt att mötas, min hund heter svennis" (ok, det där om hunden var lite svårtydligt). Någon mikrosekund är jag dumbstruck, chockad helt enkelt, det var så länge sedan någon lämnade plats åt mig på det där trevliga övertydliga sättet som jag själv brukar förkovra mig i när jag får chansen. (t.ex ställa sig som en hotellportier och bocka djupt med en svepande gest med båda armarna på bästa hovmanér när man vill visa en bilist att han inte behöver stanna för dig på övergångsstället utan lugnt kan köra vidare, du har inte så jävla bråttom att du måste över precis just nu). Den andra mikrosekunden så avfyrades mina smilmuskler också och jag tackade förstås precis när jag passerade henne, och mitt humör blev alldeles kalasbra, se så mycket en sån liten gest kan göra! Det är PRECIS därför jag gör som jag gör (läs bloggen "Jag är en gentleman" eller vad den nu heter)
Men saliga äro de vars lycka varar längre än en…. .. eh… skitsamma, poängen är att jag några minuter efter ovanstående hänt stapplade in på arbetsförmedlingen, och där skulle allt gå åt helvete igen.
Jag har ju som jag skrivit tidigare blivit tvungen att ställa mig i arbetslöshetskön igen efter mycket om och men, och vad detta innebär vet de flesta.. absolut ingenting.
Att stå inskriven hos arbetsförmedlingen (en förmedlare av arbeten, hence the name) betyder inte att du har hamnat hos några sorts proffs på att snoka rätt på arbeten som ingen annan hittar och förmedla dem till just DIG. Nej, arbetsförmedlingen är ett väsen som opereras av samma dödliga människor vid namn Lennart och Karl-Stefan som dig och mig och har ungefär samma förmåga att hitta en dold arbetsmöjlighet som en blind flata har att hitta en livspartner i en fiskaffär. (återanvänt, stäm mig).
Väl där så berättade jag att jag var inne och skrev in mig för några veckor sedan och fick en kallelse till ett informationsmöte (måste vara femte gången nu, börjar bli tjatigt), jag råkade blanda ihop datumen och missade det nu i fredags och nu behövde jag alltså bara träffa nån och säga "hej, jag lever fortfarande, tryck på knappen där och ge mig en ny tid för allt annat prat är redan fixat".
…
"Du måste ta en kölapp"
Sist jag var där så fick jag vänta i två evigheter och en bedrövlighet innan jag till slut fick mina 10 minuter med en handläggare. Jag var inte direkt sugen på att vänta 1-2 timmar igen för att visa att jag finns och sen gå.
"Jag har redan en kölapp, men alltså, förstår du inte att allting som vanligtvis tar tid när man träffar en handläggare redan är undanröjt? Allt är liksom klart och det enda jag behöver är en ny tid till ett möte, sist jag var här så tog det ett tryck på en knapp så kom en tid upp på skärmen, kalas liksom?"
"Men du måste ha en kölapp"
"Jag har redan en kölapp… men du menar alltså att jag måste springa runt och rulla tummarna på stan i 2 timmar för att sedan komma tillbaka och vinka lite åt en person här?"
"Alltså, det är bara…. du måste ha en kölapp för att få en tid med en handläggare"
"Men JAG VET DET OCH JAG HAR EN KÖLAPP, vad jag frågar dig är om jag inte istället kunde få stjäla en minut av en handläggare när han avslutat med en klient så att jag kan sticka härifrån tidigare nu när allt är klart från början?"
"Nej det går inte…. du måste ha en kölapp"
—-
Där någonstans kapitulerade jag samtidigt som jag fick upp en bild av jägaren i snurre sprätt som kör upp hagelgevärspipan i daffy ducks nylle och spränger bort ena halvan av ansiktet och möblerar om den andra… maken till idioti, jävla kö-samhälle, jag har INGENTING emot kölappar, jag tycker tvärtom att köer är ett genialiskt system, men att det ska vara rigida jävla naziregler kring dem som inte kan brytas eller ens bändas utan att hela skiten faller samman, himlen ramlar ner, gud blir huggen i ryggen med en skidstav av en pcptrippad igelkott, sverige snubblar på sin egen kustlinje och hamnar uppochner i havet etc, det gillar jag INTE.
Nu har jag skrivit av mig, och ska väl lalla tillbaka till arbetsförmedlingen för att kolla om mitt magiska kölappsnummer kommit något närmare. Skål!
—
1328:
….
………..
……………………. alltså…
……………………………………………WRAAAGH.
Nog hade numret kommit närmare allt, så jävla nära att det till och med passerat FJORTON andra nummer efteråt!
"Hej jag var här för 40 minuter sedan, då sade en i receptionen här att jag skulle komma tillbaka om 40 minuter för det var fortfarande en massa nummer kvar, nu kommer jag hit och mitt nummer har försvunnit lååångt bort."
"Mmm, jaha?" *börjar sträcka sig efter kölappsremsan för att riva mig en ny lapp*
"Du, om du tror att jag tänker ta en till kölapp och vänta 1-2 timmar till så vet jag inte vad jag gör, jag går troligen ut och bankar huvudet blodigt mot en pudel för nu står jag inte ut längre, det enda jag behöver är 1 minut av en handläggares tid för att visa att jag finns, och för att reaktivera allt som vi bestämde för ett par veckor sedan, kan du vara så vänlig att kolla om nästa lediga handläggare kan klämma in mig?"
Detta gick förstås FULLSTÄNDIGT UTMÄRKT. "Självklart har jag tid, kom så fixar vi det där"
Jag tog tid, det tog 58 sekunder att göra det som behövde göras, sedan var det tjing tjong hejdå klart.
58 sekunder, som för en timme sedan var lika långt borta som Carl-Einar Häckner, men nu var lika lediga som en svarttaxi i pajala.
Och säg inte att jag istället borde vara glad över att ha sluppit ta en ny kölapp och vänta, för det är bara skitsnack, när det handlar om något som tar så kort tid bör man kunna slinka genom kön redan från början eftersom det inte handlar om någon större försening för någon annan.
"MEN TÄNK OM ALLA GJORDE SÅ OMG OMG DÅ SKULLE DET JU INTE FUNGERA"
Nej, men alla gör inte så, eftersom det är väldigt få som har såpass korta ärenden som 1-2 minuter.
För att fortsätta på hela farsen så har detta över 2 timmar långa köande för ett ärende som tog 58 sekunder inte bara kostat mig två timmars köande, det här har kostat mig 2 timmars köande, plus 1,5 timmars väntande på att nästa buss hem till mig går, då man självklart lyckats pricka in den enda tiden på dagen då det är en lucka i busschemat.
Om man ska leka med lite siffror så kan vi säga såhär:
50min buss in till stan
120min väntande i kösystem
58 sekunder ärende
90min väntande på bussen
50min buss hem igen
50+120+90+50=(310/60)=5h 10min
Fem timmar och tio minuter av min dag har gått förlorad för att jag behövde göra något som tog 58 sekunder… tack vare att arbetsförmedlingen kräver att man kommer in personligen och gör det.
GG!
