Fågelinfluensan, var fan tog den vägen etc
Dagens bild: Käka bly, konsument.
Ja du, det var ett tag sedan de alarmistiska rubricerarna på tidningsförlagen gick lös med full artillerield kring fågelinfluensan. Vem kommer inte ihåg de skrikande löpen som avlöste varandra likt amfetaminpumpade anabolaidrottare under OS?
“FÅGELINFLUENSAN PÅVÄG TILL SVERIGE”
“FÅGELINFLUENSAN HITTAT I (infoga nån jävla fågelart här) I (infoga nån jävla stad här)”
“FÅGELINFLUENSAN SKÖRDAR NYA OFFER, LÄS OM HUR DU SKYDDAR DIG”
Etcetera etcetera ecterera JÄVLA etcetera.
Ptjaha, har någon av er funderat så mycket på fågelinfluensan på sistone? Någon du känner kanske har avlidit pga den? Nä, inte så troligt, eftersom enligt Socialstyrelsens information (publicerad 5/9 2006) (LÄNK) kring fågelinfluensan så har 230 personer hittils dött av den. Det innebär att ca 0,00000004% av jordens befolkning hitills dött i denna influensa.
Detta är att jämföra med hyffsat rundade (av mig) officiella siffror kring hur många människor i världen som faktiskt DÖR av svält varje ÅR, det är ca 8% (nätt avrundat nedåt från 8,9xxxx med reservation för sluggish numbers).
Som alla (troligen, om jag känner mina läsare rätt) av er nu tänker så lever pressen på sensionalism eftersom det är det som säljer lösnummer, men är detta tillräckligt skäl till att vilseleda en hel belfolkning och skrämma dem till lydnad medelst hot om framtida möjlighet till undergång?
Kontrollformen är aktiv i USA och verkar fungera ganska bra. Om du håller befolkningen rädd så går konsumtionen uppåt och ju räddare befolkningen är desto mindre kommer de invända sig mot vad du än beslutar (Irak-kriget någon?). Så enkelt är det egentligen enligt vad jag har förstått av global politik och det irriterar mig något förjävligt :(
Vad vill jag egentligen med den här bloggen? Ptja, jag fortsätter på det inslagna spåret med mediakritik faktiskt, jag är så jävla less på att se löpsedel efter löpsedel med alamism flöda ut över landet som ett virus. Senast idag så löd Expressens löpsedel: “Rapport från Karolinska om KVINNOR: Din chef och din man kan ge dig en HJÄRTINFARKT”
“Öh?” tänker jag likt en överkörd igelkott när jag går förbi pressbyrån, men självklart glider jag in på atg-butiken på väg till bussen för att köpa mig ett ex av båda tidningar så jag har något att bläddra mig igenom när jag åker hem. (DN funkar inte att läsa på bussen i nöjessyfte, det är lite som att hälla felix ketchup på en pasta pomodori).
Vad annonsen egentligen visar är att kvinnor går sönder av att jobba för mycket hemma, och jobba för mycket borta, precis som att män går sönder av att jobba för mycket hemma, och jobba för mycket borta.
Vid det här laget bör många av er tänka “ja men det finns en väldigt stor procentuell andel av kvinnor som helt själva ansvarar för eventuella barn i hushållet och tvättar, diskar, städar, lagar mat, etc. Utöver det så ska kvinnor numera göra karriär OCKSÅ så det är ju hela himlavalvet som faller ned över huvudet”.
Ja, det är sant att i dagens läge så förväntas kvinnor BÅDE vara framgångsrika mammor OCH göra karriär utöver det. Män däremot förväntas faktiskt fortfarande bara vara framgångsrika karriärmässigt och vad de gör utöver det är ungefär lika intressant som J.O Waldners bokföring.
Varför inte göra det lite enklare för alla inblandade istället för att göra en så stor grej av det?
LÖS DET INTERNT!
Man kan läsa i tidningarna nästan dagligen om hur kvinnorna har det så hemskt och tvingas ta hand om barnen och samtidigt göra karriär inom vad det nu är för yrke de jobbar inom.
Sätt fart på er, jävla SLASHASAR TILL MÄN, ta ut ledigheten ni är berättigade till om ni skaffar barn, rätten till 10 månader ledighet för att ta hand om barnet gäller er lika mycket som det gäller kvinnan. SLUTA GNÄLL för fan, och SLUTA förvänta er att er kvinna (precis som att du är hennes karl) ska göra allt hemmajobb. Gör precis som ni troligen redan gör, dela upp hushållssysslorna. Visst kan det glappa lite, men sådana luckor fyller man väl upp själv? Pressen vill få er att tro att det råder en genomgående skillnad i hushållen i hela landet, trots det så känner jag inte en enda människa, som känner en enda människa, som lever i ett “gammaldags” könsstereotypt barnahavande förhållannde, i ALLA så hjälper båda till så gott de kan och sysslorna verkar passa personerna i fråga perfekt. Är detta något som dessa “perfekta” hushåll ska behöva ändra på för att det helt plötsligt börjas stiftas lagar om hur “den perfekta kärnfamiljen” ska se ut?
Lagar är bra, de förbättrar vårt liv på många sätt, men problemet är att lagar förbättras om och om igen ända tills de vänder om och försämrar, var inte blind, se skillnaden, gör vad som fungerar.
