Dagens bild: EY MUSTAFA, GIEF RIDE!
Idag var jag påväg hem efter fredagsmötet på jobbet, nybastad, nyduschad, helt enkelt pånyttfödd, förvisso uppfriskad med ca 5-6 33cl starköl men det hade inte direkt något med händelseförloppet att göra.

Jag satte mig på bussen hem från stan och hade till min förtvivlan glömt boken jag håller på att läsa (Dan Brown – Deception Point) på jobbet, så det enda sällskap jag hade var min mp3spelare och en massa finniga snorungar överallt, föga stimulerande. Detta resulterade förstås i att jag 20 minuter senare gjorde en katastrofal huvuddykning rakt in i jon blunds kungadöme, bussar (eller ptja, de flesta hjulburna fordon) har den effekten på mig, jag slockar som en nerknarkad 20wattslampa som knullar en EMP-bomb i röven, allvarligt talat.

Vaknade helt plötsligt och kände inte igen vad jag såg utanför fönstret, lite halvgroggy stapplade jag ut från bussen och frågade en medresenär som gick av där var fan jag var nånstans och hur långt det var hem, tydligen hade jag missat min hållplats med ca 1,2 MIL.

"Jahapp, ok tack för hjälpen" Knackade jag ur mig innan jag begav mig mot hållplatsen tvärs över vägen, när jag tittade på busstidtabellen så visade det sig att jag skulle behöva vänta i EN TIMME innan det gick en buss åt mitt håll.. GG LANTBUSSJÄVLAR säger jag.. fy fan era förbaskade stockholmsjävlar (johan excluded) som gnäller på att tunnelbanan är 2 minuter sen.

I vilket fall som helst så bestämde jag mig för att försöka lifta hem istället.

Jag sträcker ut tummen för ett gäng bilar som kommer förbi (när man bor på landet så ser man tydligare hur trafiken kommer i etapper och tydliga grupper tack vare trafikljus till skillnad från inne i "stan" där allt flyter ihop till en mekanisk geggamoja i vilket fall som helst.) och det glider förbi bil efter bil efter bil efter bil efter bil…. ingen stannar…. det är tillräckligt ljust ute för att se att varenda bil som kör förbi körs av en vit förare alternativt körs av en vit förare OCH innehåller X antal vita passagerare..
Bilarna fortsätter passera i ca 15 minuter, varenda bil som passerar innehåller en vit förare med noll eller X antal vita passagerare..

Efter dessa 15 minuter så kommer en blå kombi-ford som i princip tvärnitar och glider in vid busshållsplatsen eftersom jag var lite sen att hålla upp tummen… i bilen finner jag.. NEJ, inte en svensk förare, utan en syriansk musiklärare (vi pratade en massa om detta under resans korta gång). Han sitter (stereotypt nog) och käkar en kebabrulle bakom ratten, ska åka och hämta sin mor på arlanda nu när hon kommer hem från syrien, och vi pratar lite löst om vad vi jobbar med och andra saker.
Han bekräftar allt jag redan visste, dvs att vara invandrare och söka jobb i sverige är ungefär lika kul som att ha 200 slinkyspiraler klistrade mot kroppen medan man letar minfält i kambodja, snubben var fullt utbildad flygmekaniker, fullt utbildad musiklärare, fullt utbildad talpedagog och fullt utbildad bussmekaniker, vad jobbade han som? Jo, musiklärare, det minst krävande yrket av allt han läst i syrien.
Det tog honom 5 års hårda studier för att bli flygmekaniker, men det hjälper inte tydligen, och här har vi en livs levande människa att vittna om det…

Fy fan..

Här står jag, en strandsatt svensk i sitt eget land, vem är det som sträcker mig en hjälpande hand efter att mina landsmän kategoriskt valt att ignorera mig? Jo, en störtskön syrian, som käkar en snabbkebab bakom ratten innan kan ska hämta sin mor på arlanda, han berättar om sig själv och om sitt liv utan att tänka efter och tittar mig i ögonen med jämna mellanrum medan han gör allt detta. Han förtjänar mer respekt än vad de flesta svennar gör, så SD och resten av pseudonazisterna kan dra åt helvete som vanligt, jag menar varför bevara en kultur där vi ignorerar våra medmänniskor? Det är lite som att bevara cancer eftersom man kan få aids.