Dagens bild: Bengt och fiskarna (Credits to Chris Gall)
Alla som läser min blogg vet att jag skriver rätt sällan, förut var det mest för att jag väntade tills jag hade något med iaf en gnutta substans att skriva innan jag postade något nytt, numera dröjer mina poster enbart pga att jag mår dåligt. Det är mycket skit, stress och allmän värdelöshet som genomsyrar vardagen just nu och det berövar mig all energi som annars skulle gå åt till att skriva.

I vilket fall som helst, det här med bloggens namn, Teflonminne “Din guldfisk lirar i division 2″. Det är inte något påhitt utan i högsta grad verklighet, jag har en minnesbank som mest kan liknas en hyperaktiv bläckfisk med delirium tremens, den placerar alla minnen i fack med ljusets hastighet fast problemet är att den placerar fel, så när jag ber om att minnas t.ex ett telefonnummer så ger Bengt (bläckfisken) mig troligen instruktionerna för hur man knyter ett par skor under vatten eller hur man lagar ett trasigt tvättställ. Högeffektiv men slarvig alltså. Utöver detta så blir Bengt lätt jävligt uttråkad när han inte har något att göra, när han blir uttråkad viftar han med armarna överallt och öppnar/smäller igen facken i protest, detta leder till att jag även är förbaskat tankspridd.

Detta orsakar förstås problem av alla de slag, nu är det inte direkt så allvarligt att jag börjar instruera andra hur man lagar tvättställ när de ber mig om mitt nummer, men t.ex är jag väldigt, väldigt duktig på att missa möten och slarva med tider, jag glömmer bort vad jag skulle göra i köket påvägen dit och det slutar med att jag gör en macka, går ut i vardagsrummet och sätter mig och sedan kommer på att jag egentligen skulle hämta cigaretter/slå på ugnen/sätta på kaffe osv. Jag kan inte gå och handla utan en nogrann lista eftersom det slutar med att jag köper hälften av vad jag borde köpa och kommer hem med en trave grejer vi inte behöver. Man bör heller inte låna pengar av mig – för min egen skull – eftersom jag aldrig kommer ihåg att jag lånat ut dem. Som tur är har jag aldrig några pengar att låna ut nu för tiden men faktumet kvarstår.

Utöver det här med knäppskallen Bengt som ställer till det för mig så har jag problem med att förstå vad folk säger, det är inte själva hörseln det är fel på utan snarare så hinner inte mitt språkcentra kicka igång när någon plötsligt öppnar munnen så jag måste försöka efterkonstruera de första delarna de sagt och sedan pussla ihop dem med resten för att fatta vad som sades. Detta leder till att jag säger “Va?” precis hela tiden till min sambos och övriga bekantskapers stora förtret. Någon som känner igen sig?

Ibland kan ju detta förstås utmynna i något roligt också, t.ex den gången då jag, sambon och johan satt och spelade Shrek Superparty till PS2, man kör en massa olika sorters minispel mot varandra för att få poäng, när vi hade spelat klart ett minispel så stod jag som vinnare, varpå jag utbrister: “Åh jag vann! …. vilket spel spelade vi?” och de unisont svarar “Memory!”.

Jag har iaf lyckan att ha funnit någon som står ut med dessa fel och brister, min älskade kärlek sedan snart 6 år, trots att hon kan svära och sucka till och från när jag är extra väck i bollen och inte hör ett skit / glömmer allt. Kärlek som sagt.

Vad händer annars? Inte så mycket faktiskt, jag blir dock jävligt glad när jag ser kommentarer på bloggen, trots mina sällsynta poster så finns det de som glider in och läser med jämna mellanrum och kommenterar, även nya namn figurerar då och då vilket jag tycker är skitkul och det får mig ofta på lite bättre humör när dagen är tung. Tackar ödmjukast för det ;)

Ha det gott alla, trevlig höst!