Sondmatade fekalier
Efter att ha hört namnet “Alex Schulman” så många gånger den senaste månaden att jag stundom undrade om jag hade fått en allvarlig inflammation i trumhinnan vars effekt var att spela pingpong med just detta namn bestämde jag mig inatt för att faktiskt gå in och läsa mannens blogg ifråga istället för att bara läsa vad folk säger om den.
Om det är någon blogg det talas om i bloggosfären så är det just Alex’, gammelmedia har också åkt på ett allvarligt fall av trumhinneinflammationen och jag har hittills tagit för givet att det funnits en bra anledning till det. Men det gör det ju inte!
Jag har suttit och läst en sisådär 30 inlägg back to back, och jag fattar faktiskt inte vad det är jag missar för jag tycker det är sondmatad fekaliemateria rakt igenom. Visst är det skönt med “rants” – jag har ju för fan en kategori för sådant själv här i teflonminnet – men hans rants är ju inte ens roliga. Det blir bara otrevligt och jag står kvar där på mållinjen med skrubbsår på knäna och sveda i de virtuella öronen. (ja. öh. ögonen)
Jag uppskattar verkligen rants i vanliga fall men för att en rant ska vara bra så ska den inkludera humor. Man behöver inte skämta bort allt i något desperat försök att lindra kritiken men man kan faktiskt ranta runt (hah) ordentligt och fortfarande behålla en glimt i ögat.
Man behöver inte försöka köra in en jävla diskokula i ansiktet, det räcker med en vanlig reflexbricka strax bredvid iris.
Att som Alex dissa för dissandets skull finner jag ungefär lika konstruktivt som att utföra avancerad mikrokirurgi med Jaws of Life som enda instrument. En riktig rant – enligt mig – går att liknas vid ett kirurgiskt ingrepp, det gäller att veta var man ska lägga snitten, de behöver inte vara så djupa så länge de läggs med precision på rätt ställe, och i slutändan syr man ihop det hela snyggt och prydligt. Done!
Alex har effektiviserat hela processen, han sköter om dödandet, dödsförklaringen och obduktionen i ett svep utan att fundera två gånger, jag tycker att man åtminstone kan vänta tills liket är kallt innan man sågar itu bröstkorgen.
Men det är ju bara jag.
Nä, jag blev riktigt besviken efter att ha kollat upp vad hela hysterin egentligen handlar om, karln kan ju inte ens gnälla som folk.Tacka vet jag Blogge Bloggelito, Deep|edition, Oscar Swartz – Texplorer och Louise P, där har vi bloggare man kan lita på.
Bloggosfären om: Alex Schulman, Aftonbladet, Rants
Fan i helvete, nu bidrar jag ju själv till snacket om Schulman, men det får väl gå för den här gången.01-okt-2007: Jahapp och nu har Alex stängt sin blogg förstås, good riddance.
Wednesday 31 Oct 2007 @ 00:57
[]
[...] snällt och balanserat menar hon? Alla som läser här och känner mig personligen vet vad jag tyckte om innehållet i Alex’ blogg men jag kan ju för sakens skull tala om att jag fällde lika många tårar när han [...]
Friday 07 Dec 2007 @ 19:26
[]
[...] om jag borde ringa upp henne och fråga om hon behöver prata med någon. Alex Schulman har jag ju bashat rätt hårt tidigare men jag hatar honom inte, inte hans person, jag gillar oftast att läsa hans krönikor, det var [...]