C64 Nostalgi
Commodore 64 är tidernas coolaste pryl, skrålar M3 Digital world & DN.
Detta kastade mig genast på en hisnande åktur 17 år tillbaka i tiden då jag och en vän för första gången slog oss ned framför det behagliga blåa ljuset från monitorn, bandstationen surrade likt en kolibri som precis fått sin dos morfin och våra ögon tindrade som på julaftonsmorgon, det var dags att borra ned hälarna och spela.
Vem kan glömma det absolut bästa schackspel som någonsin skapats, Archon, eller det ultimata karatespelet IK+ med alla sina härliga easter eggs, hur många timmar i sträck satt vi inte och nötte The Last Ninja tills fingrarna blödde? Och Bruce Lee får jag inte glömma!
Andra härliga minnen kommer från Great Giana Sisters (fan vad snabbt den där brädan gick ibland!), Save New York (Vi spelade dock alltid vår egen variant, Destroy New York, den som kunde skjuta sönder alla hus vann), California Games och Golden Axe.
Det var C64 som på allvar fick mig att börja älska tvspel, något jag gör än idag, visst hade jag sedan ett par år innan redan ett NES som var starten på hela spelfascinationen men C64 tog det till en helt ny nivå med sin omisskännliga chipmusik (tack SID!), sina nyskapande och odödliga titlar och sin medgörlighet när det kom till att göra egna modifikationer om man så ville. Dessutom så kändes det bra mycket häftigare att skriva olika LOAD/RUNs för att starta spelen än att stoppa en tråkig cartridge i ett fack.
C64 kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
Och förresten, hur många fler gånger kommer man få chansen att säga:
"Kan du spola tillbaka spelet, jag når inte bandstationen."?
Bloggosfären om: Commodore 64, C64, Coola Prylar, Nostalgi, Spel
