Häromdagen skrev jag väldigt kort och kärnfullt om vad jag tyckte om hela Schenström-affären som sprider sig likt en löpeld på steroider.

Jag hade uppenbarligen fel i att ingen bryr sig, tydligen bryr sig en hel del men många kanske inte på det sätt som gammelmedia förväntat sig. Jag vidhåller fortfarande att allt det här är en ICKE-NYHET, detta hindrar förstås inte tidningarna att agera som om någon kört upp en adrenalinspruta i skinkhalvan på precis varenda medarbetare och sagt “APPORT!”. Maken till artikelhärva över något såhär ointressant har jag inte sett på länge.

Harald Ullman skrev idag ett bra inlägg till SvDs brännpunkt där han uppenbarligen delar min uppfattning om mångt och mycket:

SCHENSTRÖMS AVGÅNG Statssekreterare Ulrica Schenströms avgång är en total kapitulation inför journalismen. Alltihop är en löjlig skenhändelse. Det vore också bra för moralen om mina egna partivänner låg lite lägre och inte medverkar till att minska politikens anseende, skriver Harald Ullman, tidigare reklamansvarig för socialdemokraternas valkampanjer.

Den moderata statssekreteraren Ulrica Schenström avgick igår. Det var inte nödvändigt. Hon var inte ensam i jouren. Och det är människor det handlar om. Vem har inte betett sig lite olämpligt?

Det riktigt allvarliga i denna affär är den totala kapitulationen inför den nya ideologin journalismen. Journalismen skapar drama, för det vill läsarna ha. Det är inget att säga om.

Men politiken måste lära sig att hantera den. Och det finns andra hundar än pudlar, pitbull till exempel.

Nu verkar det som om alla vettiga politiker i alla politiska block förlorat förståndet.

Detta är återigen en löjlig skenhändelse. Att politiker och journalister tar sig ett glas ibland är självklart. Många har synpunkter på det. Men varför inte acceptera verkligheten som den är för en gångs skull.

Jag trodde jag skulle sätta kaffet i halsen när jag läste Blogges länklista i slutet på posten där han berör det här, den liknar i storlek listan över bloggar som skrev om JPA-historien när det begav sig. Skillnaden är att då hade det ju faktiskt hänt något också.

Byxorna nere påtalar också skillnaden mellan en puss då och en puss nu. Inlägget är för övrigt mycket välskrivet i sin helhet, ett bra lästips.

Jag anser fortfarande att en puss bara är en puss. Idag pussas det så som det kramades för 10-15 år sedan. Det är inte intimt på samma sätt 2007 utan ett sätt att hälsa på.

Och sant är väl det, att dra stora växlar på något så vardagligt som en puss är inget annat än löjligt.

Nu är ju inte det absolut centrala i hela travestin just pussen, utan det som är skandaaaaal är att hon var berusad medan hon stod på jourlistan. Jag säger det igen.. jourlistan. I min tidigare blänkare om det hela skrev jag att om det bara stod ett namn på den där listan kanske den borde heta något mer passande som “jourlappen” eller “jourkludden”? Harald Ullman nämner samma sak, hon var inte ensam i jouren.

Opassande visade också med pekpinnen på hur dåligt fördelad uppmärksamnheten är:

En del har till och med poängterat att det kanske reageras lite väl kraftigt på grund av hennes kön. Det ligger något i det — varför är den här kyssen så himla mycket allvarligare än den kontinuerliga underminering av demokrati som regering och riksdag utför?

Märkligt och faktiskt rejält obehagligt är att en kvinna som etiketteras som “glad i hatten” är en större mediahändelse än att Hägglund censurerar internet för lagstiftarna i regeringskansliet.

Så hur kommer det sig att bloggosfären i stort reagerar med sånt oförstående gentemot gammelmedias hormonstinna hunger efter blod? Är det för att vi är för dumma för att inse allvaret som hägrar där någonstans under alla snaskiga rubriker och målande beskrivningar av hur Schenström var lika packad som en polsk hårig lastbilschaffis den 11 November, och Pihlblad som fann sig i hennes bryska armars grepp. Är vi så dumma?

Eller är det här precis vad det känns som, en kraftdemonstration av gammelmedia eftersom Reinfeldt snäste av en reporter genom att säga att det här inte är en nyhet. (Det ÄR inte det) Gammelmedia är inte vana att få sånt kastat i ansiktet av statsministern och då jävlar går man man ur huse för att visa exakt var skåpet ska stå.

Reinfeldt har gjort det ultimata misstaget att låta pressen styra landet, Schenströms avgång är inte en händelse som baseras på faktisk politisk olämplighet, det är ett resultat av att vår regering låtit pressen avgöra hur landet skall se ut. Och efter det här hundbenet så misstänker jag att de fått blodad tand, se bara hur de direkt hugger på Schenströms efterträdare eftersom hon pröjsat hantverkare svart en gång i tiden. Finns det någon som kan uppfylla deras önskade jesusartade moraliska fiber eller existerar denna enbart för att alltid ha något att falla tillbaka på när man vill få bort folk som irriterar eller inte ställer upp på ens krav?

Nog tjänar pressen ett gott syfte på många sätt och vis när det kommer till att ifrågasätta våra makthavare, att se till att de håller sig på brädet så mycket det går, men de är inga änglar och ska heller inte vara.

Hur skulle det se ut om varenda makthavare och politiker i hela Sverige var extrempuritaner? De flesta medborgare skulle ju vara fullständigt missrepresenterade i styret, ingen av dem skulle ju förstå hur vanliga svenskar är, våra små egenheter, våra skelett i garderoben, våra slentriankrogpussar och andra beslut som man kanske dagen efter ifrågasätter eller rentav ångrar.

Innan någon börjar få en massa griller i huvudet så sällar jag mig varken till “Nya Moderaterna” eller för den delen “Socialdemokraterna”, så jag har ungefär lika mycket politisk motivering till att skriva ovanstående som en skål blåbärssoppa har till att cykla.

Nä, jag tycker att den här stormen blåser åt fel håll, jag fäller ned mitt paraply och går in igen.

Några få utvalda bloggar om detta: deep|edition, Blogge Bloggelito, Loke, Loke 2, Byxorna nere

Och just eftersom jag tycker att det här är en jävla ICKE-NYHET så tänker jag INTE Twinglyhora om det. Så det så.