Känslokameleont på gott och ont
Det var då själva FAN!
Tydligen så ryktas det att Pekka-Eric Auvinen spelade Battlefield II innan han gick och öppnade eld på sin skola i Finland. Vad jag tycker om hela tvspelsvåldspåverkan-debatten kan man läsa lite kort om här, och Joshua_Tree på Enligt Min Humla har gett sin syn på saken, men det är inte därför jag är upprörd nu, det är artikelförfattaren Oscar Julanders idiotiska fråga som går att tappa hakan åt nedan:
Dice är ännu inte 100 procent säkra på att det var Pekka-Eric Auvinen som spelade som ”Naturalselector89”.
Om det är han – vad har ni då för ansvar för det som hänt?
Oscar Julander, vad i hela friden tänkte du? Hur kan man ens ställa en så urbota hjärndöd fråga? Det är klart att de inte har något som helst ansvar för det som hänt! Om ett spelföretag någonsin skulle tilldömas ansvar för något liknande så skulle hela informationssamhället som konsekvens gå under. Alla tidningar, tvbolag och internetleverantörer skulle gå i konkurs pga skadeståndskrav från vartenda brottsoffer vars förövare läst om våld i tidningen eller sett våld på tv eller internet (vilket inneär alla), alla advokater skulle förvandlas till Leif Silbersky och skratta hela vägen till banken eftersom de kan skylla precis allt på yttre påverkan och komma undan med det.
Informationschefen på Dice, Jenny Huldschiner svarar förstås precis det som vilken sansad informationschef som helst skulle svara:
- Mig veterligen finns det ingen forskning som styrker sambandet mellan våld och krigsspel. Jag tror att det handlar om andra faktorer när en person bestämmer sig för att mörda.
- I någon mån påverkas vi av autentiska krigsspel, våldsamma filmer, våld på tv, och allt annat våld som sköljer över oss. Men jag tror inte att det är det som avgör om en person bestämmer sig för att döda en annan.
Och självklart har hon rätt, vi påverkas på så sätt att vi inte blir besvärade av våld, blod och död på samma sätt, vi blir på sätt och vis avtrubbade, jag kan erkänna att jag inte ens lyfte på ögonbrynet när jag läste om skolskjutningen i Finland, not a flinch, jag lyfter faktiskt så sällan på ögonbrynet nu för tiden att jag måste sopa undan gamla ölburkar och chipspåsar där under med jämna mellanrum.
Men, jag spelar inga sådana där spel? Hur kan jag då inte bli berörd? För det kan väl inte vara så att vi alla redan blivit så avtrubbade vi kan bli när det kommer till våld, blod och död av dess konstanta närvaro i all världens medier? När man läst sjutusenåttahundratrettiofem nyheter som handlar om ovanstående så lär man knappast bli upprörd över nyhet nummer sjutusenåttahundratrettiosex. Vi anpassar vår emotionella respons, vi är känslokameleonter, annars skulle vi inte kunna läsa en enda dagstidning utan att bli totaldeprimerade. Nej, så kan det ju inte vara, för det är ju DATORVÅLDETS FEL ALLTIHOP.
Kanske ska man börja distansiera sig från alla som läser nyheter, kollar på våldsamma filmer eller spelar våldsamma datorspel helt enkelt, det är nog säkrast så, för den som ser våld, gör våld, right?
Relaterat:
Expressen – Spelade krigsspel före massakern
SvD – Nya hot mot skolor i Finland
DN – Dödshot mot rektor
SvD – Hotade döda rektor
AB – Pojkar hotade döda rektor
Bloggat: Motvallsbloggen
Bloggosfären om: Våld, TVspel, Datorspel, Påverkan, Media, Avtrubbning, Pekka Auvinen, Finland, Skolskjutning
Friday 09 Nov 2007 @ 19:02
[]
Jag minns när filmen “A Clock Work Orange” kom. Jag gick i gymnasiet på 60-talet. Det perversa våldet gjorde mig illamående. Jag kommer ihåg att jag hamnade i livliga diskussioner om denna film. Jag tyckte den var amoralisk. Jag hade då inte läst förlagan/romanen av Anthony Burgess. En katolsk moralist. Hans moralism hade en underordnad och och ganska pervers roll i Stanley Kubricks film. Nu har jag hört att just A Clock Work Orange varit en kultfilm för ynglingarna som sparkade ihjäl grabben på Kungsholmen. Underhållningsvåldet trubbar inte bara av, det triggar också sjukt våld. Jo, jag tror faktiskt vi bör undvika våldet, sluta i möjligaste mån att ta del av det, åtminstone sluta att låta oss underhållas av det. Jag tror att buddisterna har rätt. Vi blir det vi tar del av. Om en massa ungdomar tog livet av sig som inspiration av Goethes “Den unge Werthers lidande” varför skulle inte dagens våldsfilmer –spel kunna inspierara till något liknande i dag.
Friday 09 Nov 2007 @ 19:15
[]
När tragedier likt den här händer dyker det upp någon artikel där en psykolog eller dylikt får uttala sig om “profilen” på en sådan här person. Hur man känner igen tecknen och hur det troligen kommer att dyka upp fler osv. Samma slags “profilering” skulle kunna användas för att känna igen mönstret på hur man behandlar ämnet i media och hos bland folk. Musik – check. Film – check. Dataspel – check.
emma’s senaste bloggpost: Överdrivna larm och varningar som tog
Friday 09 Nov 2007 @ 19:27
[]
Anujra:
Självdestruktiva och våldsamma människor skapas inte av underhållningsvåld, det enda som får oss att tro det är att man ibland kan finna likheter i utförandet av reelt våld, att människor kopierar andra människors beteende är knappast någon nyhet och om en person vill mörda någon och sedan väljer att göra det i samma stil som något filmmord betyder inte det att personen hade avstått från att mörda om sagda film inte gjorts/setts.
Detta går även att applicera på självmord och övriga hemskheter.
För övrigt kom inte “A Clockwork Orange” förrän på 70-talet. -71 närmare bestämt.
Friday 09 Nov 2007 @ 19:28
[]
Emma:
Check.
Friday 09 Nov 2007 @ 19:57
[]
@ Anujra
Det var inte lite kontradiktoriskt det där du.
En film som är amoralisk som bygger på en bok skriven av en moralist?
Jag skulle nog vilja påstå att filmen, likväl som boken, väcker en av de största moraliska dilemmorna som kan uppstå i strävan efter ett fungerande samhälle. Nämligen “Hur långt kan, bör och får man gå när det kommer till att fostra individer till att bli välartade samhällsmedborgare?”.
Jag föreslår att du tar och ser om filmen nu när du kommit upp i vuxen ålder. Förhoppningsvis så förstår du dess budskap bättre nu och kommer att se den ur ett annat perspektiv än när du var tonåring (med tanke på att 35 år, som antagligen fyllts med liverfarenhet, passerat sedan du såg den). Jag såg den själv som 15-åring första gången och såg om den för ett par år sedan. Det blev en redig “aha-upplevelse” även om jag inte ens då på 70-talet såg den som något “våldsglorifierande” utan just som ett samhällskritiskt epos.
I övrigt tycker jag det var duktigt jobbat av dig att redan på 60-talet lyckas se en film som inte kom upp på biograferna i Sverige förrän 1972. ;)
nef’s senaste bloggpost: Dataförsvar?
Friday 09 Nov 2007 @ 20:33
[]
Som barn tittade jag ett oändligt antal gånger på hockeyfilmen Youngblood, och vet ni: Jag blev inte hockeyspelare! Inte för fem öre. Faktum är att jag aldrig ens lärde mig åka baklänges. Kan Anujra förklara det?
Joshua_Tree’s senaste bloggpost: Bor jag inte i Sverige?
Friday 09 Nov 2007 @ 20:39
[]
Joshua_Tree:
Därom tvista de lärde! Dessutom är min sambo inte stridspilot trots att hon kollar på alla såna filmer hon kommer över, snacka om besviiiiiiken!
Friday 09 Nov 2007 @ 20:44
[]
Mäh! Då tycker jag att hon ska stämma stridspilotfilmskaparna för utebliven inkomst eller nåt.
Nu när jag tänker efter ägnade jag nog en avsevärd tid åt att titta på Tom & Jerry som liten utan att bli ett jävla dugg tecknad och sådär skönt formbar.
Joshua_Tree’s senaste bloggpost: Bor jag inte i Sverige?
Friday 09 Nov 2007 @ 21:26
[]
Å Rob Lowe har fortfarande inte ringt… *suckar djupt*
emma’s senaste bloggpost: Överdrivna larm och varningar som tog
Friday 09 Nov 2007 @ 22:09
[]
Svar: nef och drf.
Det var längesen jag såg filmen så jag mindes fel. Men vad jag menade med amoralisk var att filmen kunde upplevas så. Det som skapade den obehagliga upplevelsen hos mig då var att det fanns just yngre människor i publiken som skrattade och applåderade gängvåldet medan jag själv blev illa berörd. Det som ytterligare komplicerade var att man ompogrammerade den unge våldsverkaren i filmen på ett närmast fascistiskt sätt. Nu har den blivit en kultfilm bland ligorna i Stockholm som bejakar och applåderar våldet och inte ser den sofistikerade samhällskritik som kanske finns som undertext. Nästa obehagliga film för mitt eget vidkommande var Pulp Fiction den innehåller också mycket obehagligt våld men utan andra anspråk än att roa. En olyckshändelse med ett skott i en bil så hjärnsubstansen sprutar framställs som en komisk scen. De våldsamma videospelen har jag inte sett men hört om och förstår än ännu perversare. Varför tycker nästan bara grabbar/män att sånt här är så underhållande? Och varför är det nästan bara grabbar/män som begår massmord. Något samband måste det ju ha. Är män födda onda? Eller påverkas vi av det vi ägnar oss åt?
Friday 09 Nov 2007 @ 23:39
[]
Ojsan ojsan.. Eftersom jag själv spelar “skjutafolkihuvvetspel” och gillar det så kanske min närmaste omgivning borde vara rädd… eller kanske inte….
Friday 09 Nov 2007 @ 23:41
[]
oj jag glömde kanske att säga att jag är tjej, hela 25 snart och mina favoritfilmer görs av Rob Zombie…Men tror nog inte jag ska göra nått dumt för det endå.. ;)
Saturday 10 Nov 2007 @ 00:18
[]
Nej Mumin, jag hoppas inte att du ska göra något dumt. Jag dricker alkohol och tror inte att jag ska bli alkoholist. Men är jag nykterist blir jag inte alkoholist. Det finns även tjejer (färre en killarna) som intresserar sig för våldsfilmer -spel. Det finns ocskå enstaka tjejgäng som är ute och slåss i Stockholm, dock mycket färre än killarna. Beror detta på att en genetisk förändring är på gång eller att fler tjejer anammat en manlig våldskultur?
Saturday 10 Nov 2007 @ 00:19
[]
Men herregud… Har det inte slagit Anujra att det kanske förhåller sig tvärtom – att det är skadade människor som blir inspirerade av våldsamma filmer snarare än att människor blir skadade av dito?
“De våldsamma videospelen har jag inte sett men hört om och förstår än ännu perversare.”
Icke-argument. Spela de där våldsamma perversa spelen innan du uttalar dig. Jag har hört att alla invandrare kommer hit för att snylta på vår välfärd och våldta “våra” kvinnor. Jag har hört att Elvis lever och att folk blir kidnappade av utomjordingar i parti och minut. Jag har hört att det finns indianstammar i Afrika. Jag har hört så mycket dumt. Men vet du? Jag brukar försöka ta mig en titt själv istället för att gå på hörsägen.
Joshua_Tree’s senaste bloggpost: Saker som upprepas
Saturday 10 Nov 2007 @ 01:26
[]
Svar Joshua Tree:
Så du menar att det är helt friskt att se att roas av att titta på extremt våld även om det är på låtsas. Varför är det så roande? Jag har sett entstaka scener med huvuden som rullar och blod som sprutar. Är detta underhållning? Hur vet jag om jag redan är sjuk eller blir sjuk av att titta på det? Vem vet vad hon bär inombords? Varför hamnar alla i en sådan försvarsposition inför detta intresse för extremvåld?
Saturday 10 Nov 2007 @ 01:50
[]
@ Anjura
Visst är det som så när man passerat 30-40 att minnet kan svika och man kan ta fel på årtal likväl som årtionden (även jag tar fel på “när”, dock sällan på “vad”) men det jag nu primärt kritiserade i ditt inlägg var just det där med “vad”, nämligen vad filmen handlar om och att du säger den vara amoralisk. Samt nu dina vidare resonemang om att våld är könsbundet. Vilket jag iofs är benägen att hålla med om, men inte pga några genetiska orsaker rakt av utan mer på det psykosociala planet. Men det får bli en diskussion som kan tas då jag själv skrivit ett blogginlägg om saken. När nu det blir. ;)
Anyway – Om någon sitter och hurrar över våldsscener i en film så är det inte per automatik själva filmen som är amoralisk – det kan lika gärna vara “hurrarna” som är det. Eller så kan man ta analysen djupare och inse att varesig film eller hurrande åskådare är det. Dem som hurrar släpper helt enkelt ut lite av sin egen inneboende frustration för stunden, och filmer med scener av detta slaget fungerar helt enkelt som en ventil, en ventil som vi alla behöver även om vi inte alltid är medvetna om det. Vissa använder filmer och hurrar när någon som verkligen förtjänar ett kok styk får just detta – andra går ut och hugger ved. För att dra två diametrala exempel.
Majoriteten av alla människor har en spärr som säger att man inte ska skada någon annan hur frustrerad man själv än känner sig – ett fåtal har den inte och det är dessa som man sedan läser om som spöat upp sin partner, gått ut och provocerat fram ett bråk på stan, slåss i grupp på sportevenemang. Vad dessa individer såg för film innan eller vad de spelade för spel har föga relevans när det kommer till orsakerna till deras handlingar.
Att asgarva åt en filmscen där hjärnsubstansen sprutar kan iofs vara ett tecken på någon slags empatistörning men det kan lika gärna vara ett tecken på det motsatta; den som skrattar har en såpass djup självinsikt och inneboende empati att denne mycket väl vet vad som visas och iom detta så kan denne bortse från det hela och koppla in att det inte är på riktigt och se djupare i bilden och därmed finna humorn i vad som ses.
Ett skratt åt vad det än vara månde som inte ses som “norm” att skratta åt kan alltså inte vara grund för en psykologisk analys lika lite som en enskild våldshandling kan vara det. Man klassificerar inte en våldsverkare som “psykiskt störd” med dennes handling som grund, utan den klassificieringen görs efter en psykologisk utredning – en utredning som ser till andra och djupare aspekter än just själva handligen (och vad som föregick den) som satte strålkastarljuset på individen.
Ett spel som spelats eller en film som tittats på har alltså inte i den psykologiska världen någon som helst tyngd när det kommer till att söka orsaker till avvikande beteenden och därtill så kan ett beteende vara hur avvikande som helst utan att det per definition ses som en psykologisk störning. Om beteendet orsakar någon annan skada så ses det som oftast som en ströning först om/när skadan är upprepad eller bestående. Och då gäller även “egen skada”, dvs om beteendet av den som “beter sig” uppfattas som skadligt för denne själv.
Och som sagt – dina avslutande frågor om könstillhörighetsrelevans när det kommer till (vålds)brott får nog bli något som jag påtar samman ett eget blogginlägg om.
nef’s senaste bloggpost: Dataförsvar?
Saturday 10 Nov 2007 @ 02:44
[]
Svar till nef:
Jag undrar om nef är naiv eller spelar dum. Vad jag menar är att A Clock Work Orange blivit en film som ligorna i Stockholm gjort till kult och förebild. De har anammat samma slags fasctioda ideologi som våldsgänget i filmen. De är välklädda och till synes väluppfostrade. Dystopin har blivit verklighet. Den finske massmördaren svänger sig med samma illa genomtänkta socialdarwinistiska teorier, samma förakt för svaga och dumma människor, läs vad de här människorna skriver på nätet. Filmer med oprovocerat våld läggs ut på Youtube inte som en ventil utan som en uppmuntran.
Saturday 10 Nov 2007 @ 10:05
[]
Jag tror att när det kommer till barnen handlar det om tid. Tid som inte finns. Det finns inga vuxna i barnens värld så dom får helt löpa amok enligt någon djungelns lag. (den starkaste vinner/är eller bli äten…)
Saturday 10 Nov 2007 @ 11:38
[]
Anujra skrev:
Ja, jag menar att det är helt friskt. Jag tycker att det är sjukare att roas av Filip & Fredrik, men det är en annan diskussion.
Det handlar inte om att hamna i försvarsposition – det handlar om att det är vansinne att skylla våld i samhället på filmvåld eller spel. Det är att göra det oerhört enkelt för sig. Istället för att inse att samhället inte klarar av att fånga upp människor som mår dåligt skyller man på film/spel/hårdrock.
http://www.youtube.com/watch?v=SzHS0QP7bro
Joshua_Tree’s senaste bloggpost: Ibland gor(e)illa
Saturday 10 Nov 2007 @ 15:27
[]
[...] massmördaren Pekka-Eric Auvinen spelade Battlefield II strax innan innan skjutandet började. Teflonminne frågar sig hur man kan ställa en så jävla dum till spelutvecklaren: Vad har ni för ansvar för [...]
Sunday 11 Nov 2007 @ 00:00
[]
själv har jag länge spelat Donkey Kong och springer numera och hoppar över tunnor!
Sunday 11 Nov 2007 @ 11:10
[]
Jag såg “a clockwork orange” när jag var femton, och har sett den otaliga gånger efter det. Borde inte jag då vara en av dessa våldsmän iom att jag hyllar filmen som en viktig del i den samhällskritiska historien? Filmen är även viktig i vår filmhistoria och anses som kult av många fler än “stockholmsgängen”. Den har förtjänat sin plats i kulturhistorien, lika mycket som Teminator filmerna och Easy Rider.
Ang. Hårdrock så har jag lyssnat på alla typer av det sen jag var 12. Manson har varit ett av mina idoler sen jag fick första skivan år 1996. Ozzy och W.A.S.P, som inte betyder “we are satans people”, utan “geting” med prickar mellan bokstäverna. för er som inte tror på det så kan det ju också betyda “we are sound pollution”. Det är ungefär som att tro att Black Sabbath låten N.I.B betydeR “Nativity in Black” när det egentligen betyder “nib” (spetsen på en blyertspenna). Så jag har lyssnat på all sorts Metal och hårdrock, utan att ta skada av det.
För att komma in i spelens värld. Jag har inte gått in i en skola och skutit vilt omkring mig. Jag har inte gått ut på stan med en Uzi av något slag och kapat bilar. Vad är det för spel jag har spelat sen första PC hamnade i vårt hem…
Doom, Duke Nukem, Quake, Postal, GTA, Battle Field, osv.
Går jag mot naturens lagar?? går jag mot det som egentligen är rätt som inte begår våldshanlingar eller självmord pga Marilyn Manson eller vålds-filmer/spel? Är det någonting som är fel på mig?
ÄH!!! det är klart att filmer/spel/musik inte föder våld. Att säga någonting annat är att vara hjärntvättad av dagens informationssamhälle.
Sunday 11 Nov 2007 @ 13:37
[]
Jag påstår inte att de som ägnar sig åt underhållningsvåld går ut och utövar våld IRL, jag säger bara att det är en märklig kultur att njuta av extremt våld (på film), att utöva extremt våld (i spel)? För att få utlopp för sin frustration säger någon. Varför i form av perverst våld? Varför är killar mera intresserad av detta än tjejer, borde inte vi skaffa oss lite mer civiliserade intressen. Och den här “firmakulturen” som uppstått är inte heller medfödd, den är framodlad, samman med intresse för våld i olika former på film och i spel och för en mindre grupp även IRL. Det finns inga enkla samband, men sambanden finns. Vi blir vad vi ägnar oss åt.
Sunday 11 Nov 2007 @ 21:05
[]
Det var nån trevlig filosof (minns inte vem) som kom på en minst lika trevlig teori. Jag kommer inte ihåg den exakta formuleringen men det var nått i stil med att om två händelser delar samtliga bakomliggande faktorer utom en så är den fakorn den avgörande. Inte så svårt att förstå? Det fanns några fler regler men jag kan inte hitta källan just nu och tror inte de är relevanta.
Eftersom det både finns folk som ser på våldsfilmer/spel/musik/etc. och mördar folk på sin skola och det finns folk som också ser på samma material men inte mördar folk så kan inte våldsmaterialet vara den bakomliggande faktorn. Leta istället efter en faktor (eller kombination av faktorer) som skiljer från alla icke-mördare så går det föra en mer fruktbar diskussion.
Sunday 11 Nov 2007 @ 22:24
[]
Men snälla Andreas, jag säger ju inte att det finns ett enkelt samband, men nu har vi detta intresse för extremt, perverst våld i fiktiv form i vårt samhälle. Var kommer det ifrån? Vad ska vi ha det till? Tidigare i historien ägnade vi oss åt att titta på gladiatorspel och offentliga avrättningar (vilket fortfarande förekommer i vissa diktaturer). Bör vi inte sträva i motsatt riktning och bli mera civiliserade? Vad säger djurrättsvännnerna? I vårt land är det inte längre ett folknöje att plåga djur, som i vissa länder. Vi skulle nog äcklas av filmer där man plågade djur, däremot har vi inget emot filmer och spel där man plågar människor. Är det inte dags att bli lite mer civiliserade än så?
Monday 12 Nov 2007 @ 12:29
[]
Anujra:
Om det enligt dig inte är mer civiliserat att titta på/roas av fejkat filmvåld än att titta på/roas av en äkta misshandel så vet jag faktiskt inte vad jag kan säga till dig.
Monday 12 Nov 2007 @ 16:42
[]
Om det inte finns något direkt samband behöver du väl inte skylla på spelen?
Vad säger att det är bra att man ska vara “civiliserad”? Jag tycker inte att det finns något sorts egenvärde i det. Tvärtom tror jag gladiatorspelen var till för att låta folket få utlopp för sina känslor på ett kontrollerat sätt. Människan i sig är inte annorlunda mot hur vi var för 10 000 år sedan. PÅ den tiden var det en del av livet att behöva döda för att kunna överleva. Därför är att döda det enklaste temat att bygga ett spel på; alla kan sätta sig in i situationen.
I ett spel eller en film finns det faktiskt ingen som lider eller dör. Det är endast bilder. De flesta klarar av att förstå den tydliga skillnaden. De som inte gör det och dödar folk även irl har antagligen nån allvarlig störning redan innan.
Monday 12 Nov 2007 @ 17:21
[]
Svar till drf.
Jag sätter inte likhetstecken mellan att roas av fejkat filmvåld och att roas av äkta misshandel. Jag säger bara att det är bra att vi i Sverige inte längre har avrättningar och djurplågeri som folknöje i. Det är vad civilisationsprocsssen går ut på. Visst är det bättre att se på fejkade övergrepp än att själv begå dem. Men bra är det inte. Och varför över huvud taget låta sig underhållas av allt grövre illusoriskt våld? Människor har primitiva hyenainstinkter. Civiliserade blir vi genom att inte ge dessa instinkter näring. Som människa väljer jag vad jag vill utveckla hos mig själv.
Monday 12 Nov 2007 @ 17:56
[]
Andreas,
Läs vad jag skriver jag har inte skyllt på spelen, jag bara ifrågasätter värdet av att njuta av perverst fejkat våld. Och jag blir blir illa berörd när detta slags våld blir inne och något man ägnar sig åt IRL. Med civiliserad menar jag sådana allmänna saker som rättsväsende och demokrati och att vi blir lite mindre djuriska och våldsamma. Men även dessa allmänt omfattade ideal ifrågasätts av grupper som den finske massmördaren inspirerades av bland annat. Han var inte född mördare, han påverkades till det av en massa olika faktorer.
Monday 12 Nov 2007 @ 18:58
[]
Anujra:
Så att bli “civiliserad” ska nu inkludera likformighet av underhållningsvärderingar? En given mall som dikterar vad man få tycka är roande och om man inte finner dessa saker det minsta intressanta så är man ociviliserad. En påhittad och utfärdad lista av Anujra själv.
Bara för att du inte finner det roligt att sätta dig i soffan och tillfälligt ta rollen som infanterist i andra världskrigets skyttegravar så ska alla andra människor förvägras rätten att göra det?
Ska vi inte ta och förbjuda historiska dramatiseringar av viktiga händelser på en gång? Jag menar vi kan ju inte utsätta ungdomar för kunskap om vårt lands historia eftersom de kan bli inspirerade att ptja.. invadera Norge till exempel (1813).
Monday 12 Nov 2007 @ 21:07
[]
Okej, ursäkta, jag måste undermedvetet ha uppfattat ett “guilt by association”.
När du säger att det är perverst utgår du ju ifrån din egen moral. Vad säger att den är rätt? Efterliknelsen av våld är just för att skapa spänning. I våra annars så tråkiga liv, där det läskigaste är att nästan tappa kökskniven på foten, kan det vara lockande att fantisera ett tag. Alla är ganska överens om att det skulle vara läskigt om någon skjuter på en. Sålunda är sådana spel spännande.
Jag håller fortfarande inte med om att “vara civiliserad” skulle vara ett egenvärde eller om din definition. Att underhållas av icke verkligt våld anser jag inte vara ociviliserat.
För övrigt så är det meningslöst att säga att finnen blev påverkad till det. Man är alltid påverkad och allt man gör beror på hur man blivit påverkad.
Monday 12 Nov 2007 @ 22:32
[]
Nej drf, jag förvägrar ingen att leka soldat, jag gör inte upp listor på vad folk ska titta på. Du väljer själv vad du vill underhållas av. OK.
Tuesday 13 Nov 2007 @ 15:32
[]
[...] kategorier för att hitta igen det jag skrivit. Jag ser att Teflonminne har skrivit i ämnet kring Tv-spelens påverkan, liksom Joshua_Tree, har tagit upp hur media, i detta fall Aftonbladet, felvinklar [...]
Wednesday 28 Nov 2007 @ 21:31
[]
[...] denna gång till filmen A Clockwork Orange som kom på tapeten i kommentarsfältet på en av sambons blogginlägg där kommenteraren Anjura inte förstod att filmens andemening var just att ställe frågan hur [...]