Spidey eller Venom?
Sambon uppmärksammade mig idag på en liten nyhet som hon läste på Text TV. (Ah, nu hittade jag den på Aftonbladet också)
Spindelpojken blev superhjälte
Alla säger att han är en superhjälte. Men femårige Riquelme Wesley dos Santos vill helst kallas spindelmannen. När han såg att det brann hos grannen visste han precis vad han skulle göra. Riquelme drog på sig sin spindelmannendräkt och rusade rakt in i den brinnande lägenheten. Där hittade han babyn Andriele som låg hjälplös i sin vagga, och bar ut henne. “Jag var inte rädd” säger han.
Först och främst blev jag ju glad och sådär flyktigt stolt över att vara människa igen, ni vet sådär man kan känna sig ibland när man läser om andra människor som gör något självuppoffrande och hjältemodigt, men sen slog det mig som en smörstekt igelkott från klar himmel. Hur reagerar anti-underhållningsvåldlobbyn på såna här nyheter egentligen?
Filmvåld leder ju som alla vet enbart till att man skjuter ihjäl rektorer och klasskamrater eller snor en bil och drar en vansinnesfärd i 260knyck i innerstadstrafik.
Dystopiska sångtexter leder till självmord och sektbildning och även att man tar på sig “konstiga kläder”.
TV-spelsvåld är roten till allt ovanstående förutom kläderna kanske, som inte alls behöver vara konstiga, bara otvättade och nedsölade med chips och läsk.
Anti-lobbyn – som för övrigt spelar “Venom” i den här filmen – förväntar jag mig ställer sig på samma spelruta som vanligt, med uttalanden som “Han visste inte vad han gjorde”, “Han kunde lika gärna dött i lågorna!”, “Han trodde han var odödlig!”.
Men spelar det egentligen någon större roll?
Riquelme själv säger att han först när han kom ut visste vad han egentligen hade gjort, är inte det något som är sant för alla hjältar? Det finns inget direkt hjältemodigt i att ställa sig och kalkylera oddsen för ens egen överlevnad och om resultatet är “Jag kommer vara hemma i tid till Jerry Springer” kuta in i det brinnande huset. Själva glorian kring hjältemodiga handlingar ligger i självuppoffrandet och ögonblicksbeslutet att sätta sitt eget liv på vågskålen för att rädda någon annans.
Jag kommer att tänka på Wesley Autrey, 50 (hey, en till Wesley?) i USA som slängde sig ned på tunnelbanespåret och lade sig ovanpå en man i konvulsioner för att trycka ned hans okontrollerat sprattlande kropp under det kommande tåget, efteråt uttalande han liknande ord: “I don’t feel like I did something spectacular, I just saw someone who needed help.”
Ska man verkligen vara så sniken att man försöker ta ifrån Riquelme hans gloria genom att “skylla” hans hjältedåd på filminfluenser? Inte ens vuxna hjältar funderar innan de agerar, de bara agerar, punkt.
Dessutom kanske spindelmandräkten kan ses som det smartaste klädvalet, det är en helkroppsdräkt med huva, vilket innebär att han hade ett visst, tunt, skydd mot lågorna och värmen. Inte så dumt, trots allt?
Bloggosfären om: Hjältar, Hjältemod, Hjältedåd, Spindelpojken
Luftskiktet runt en blixt uppvärms till 30 000°C, det är 5 gånger varmare än solens yta! Det är denna superuppvärmning som orsakar luftens kraftiga expansion, vilket vi hör som åska.
Tuesday 13 Nov 2007 @ 23:06
[]
Kickass inlägg! =)
Håller med, det har blivit allt för vanligt att folk antar att personer som gör heroiska saker är crazy “and will get themselves killed”.
De borde inse att man kan försöka rädda någon ur ett brinnande hus, utan att nödvändigtvis tro att man är inflammable =)
Hade aldrig hört talas om Wesley Autrey :o
Läste artikeln om honom, och jag är verkligen imponerad =)
Tur att det finns såna människor!
Nu får man väl bara hoppas att han inte får för sig att han är “Wesley Autrey, the invincible train-stopper” och hoppar framför alla tåg han ser ;)
DET VORE JU INTE HELT OTROLIGT…! xD