2008 – Uppsvingens och nacksvingens år
Ikväll ska jag ta del av oerhört vackra fyrverkerier exploderandes på himlen, som andra lagt ner surt förvärvade slantar på, och inte tänker jag betala för det heller. Vilken hemskt människa jag är! Jag kunde ju lika gärna gått in på Klasses Raketverkstad och stulit pjäserna på en gång.
Jag tänkte egentligen inte skriva någon årskrönika, och jag vet inte om det här kommer sluta som en sådan heller, men nu när jag ändå sitter här och myser med min nyupphällda vindrink och en cigg i mungipan kan jag lika gärna prata på lite.
Mitt personliga 2008 har verkligen varit ett uppsvingens år.
För ett år sedan var jag långtidsarbetslös. RIKTIGT långtidsarbetslös. Mina 600 a-kassedagar var skrämmande nära slut och jag hade sedan mycket lång tid skjutit sönder de sista kvidande smulorna av mitt självförtroende när det kom till att hitta ett företag som ville ta sig an mig. En så stor lucka i tidslinjen på meritförteckningen gör att de flesta visslande tittar åt andra hållet när de får ens ansökan på sitt bord.
Sedan då.. den 2:a januari 2008.. det dimper ned en kommentar i min gästbok och när jag läste den höll jag på att ramla av stolen på riktigt. Ni förstår varför. Två veckor senare befann jag mig yrvaken på Uppsala Centralstation klockan 08, mötte Tomas, fick en ny mobiltelefon tryckt i handen och en tågbiljett upp till Borlänge för att köra en crashcourse i systemen och rutinerna.
Jag spenderade Måndag-Fredag de kommande fyra veckorna inackorderad i övernattningslägenheten våningen under Borlängekontoret och sög i mig all kunskap jag kunde hitta. Sedan var det dags att börja pendla till kontoret där jag skulle arbeta. På Södermalm i Stockholm.
Märk väl att vi vid tidpunkten bodde 40 minuter lantbussresa utanför Uppsala. Vilket alltså gjorde att min resa till och från jobbet varje dag var såhär:
40 minuter lantbuss -> 40 minuter tåg -> 5 min tunnelbana -> 5 min buss. Och sedan hela vägen tillbaka igen. Lägg till lite transfer-tid mellan färdmedlen så hade jag i runda siffror 4 timmar restid tur och retur.
Nu hade jag ju blivit givit en otroligt sällsynt chans i livet. Dels hade jag blivit anställd, men det var inte vilken anställning som helst. Jag hade ju nämligen arbetat på samma företag tidigare, och den anställningen slutade.. hrm.. mindre bra. Jag hade här alltså inte bara chansen till ett mycket givande jobb inom ett yrke jag älskar, utan också en form av karmabalanskonto att utjämna. Att bevisa att jag, JAG är BRA.
Jag pendlade sträckan varje dag från februari till juni. I juni så flyttade vi äntligen till en stockholmsförort och jag klippte ned min restid från 2 timmar enkel resa till 30 minuter. Livet gjorde ett ännu större uppsving, med hjälp av min bästa vän Johan som gav oss tillfälligt husrum under den oturliga övergångsperioden mellan boendena och både körde flyttbil och lastade/lossade med oss tills svetten lackade, och hans underbara mor som faktiskt som genom ett trollslag råkade träffa mitt i prick i medlingen av bostadsannonsen.
Några månader senare lyckades jag med en mycket bra löneförhandling som ett ytterligare uppsving, och under hela året har jag fått(och tagit) mer och mer och ansvar och känner mig nu oerhört trygg i min roll, min kunskapsbas har mångdubblats och 2009 utlovar ännu mer nya kunskaper. Och gänget jag arbetar med är det skönaste gäng människor du jag kan tänka mig.
Jag och nef har under 2008 också inlett vårt åttonde år tillsammans, och även om det varit rätt svajjigt på sistone av olika skäl, så tror jag att 2009 har med sig fina saker i sitt bylte.
2008 i övrigt har dock varit ett förbannat dåligt år. Med nedmonteringen av svenska folkets integritet, klagosånger från välmående kulturindustrier, fullständig intellektuell kollaps bland nästan alla politiska partier stående med ny teknik i vitögat och gammelmedia som sviker oss allihop genom att bilda opinion för rådande makten istället för för folket.
Jag vill rekommendera er alla att läsa mer om vilken bister värld vi har i antågande 2009 genom att peka er till Blogge Bloggelitos State of the Union, Christian Engström (pp)’s krönika kring 2008 och vision kring 2009, Opassandes redogörelse för hur vi kanske själva är att skylla för politikernas okunskap och Rick Falkvinges skymningskrönika.
Den nya världen som är i antåg är inget jag stödjer, och det kommer jag visa genom att rösta för integriteten i alla kommande val.
I övrigt önskar jag er en trevlig nyårsafton och ett fortsatt kränkt 2009!













