Bloggdöden
De senaste dagarna har jag undrat om Teflonminne är på väg att dö bloggdöden. Inte för att jag på något sätt skulle vilja det, men jag har märkt att om jag inte skrivit på några dagar är det helt brutalt svårt att återansluta till bloggvärlden och nyhetsvärlden på samma sätt som innan. Tidigare hade jag ju all tid i världen att vara uppdaterad, 20-25 bloggar i RSS-tröskan, varenda läsvärd tidning likaså, när något hände, något skrevs, så var jag där inom kort. Connectedness.
När man hela tiden är uppdaterad är det enkelt att hitta inspiration, och det man vill skriva om är fortfarande aktuellt när bloggen postas och läses av andra. Utmaningar som dimper in hos en kan mötas utan att man känner sig som den sista anländande gästen på festen – som inte har med sig någon present till värden – och därmed tappar skrivlusten.
Jag vet ju också att det är mina demoners fel att jag blir så hämmad, de övertygar mig om att det inte är någon idé att skriva om något som jättemånga andra redan skrivit om, och det är absolut ingen idé att skriva om någon annan visat sig tycka precis samma sak som mig. Min empiriska erfarenhet talar ju förstås emot detta då uppskattande kommentarer och länkar inte låter vänta på sig även om jag slunkit in vid stängningsdags och sulat ut ett inlägg om skåpmat.
Så hur anpassar jag mig nu då? Jag tror att jag dels måste börja ha med mig ett anteckningsblock eller fickminne var jag än går, eftersom jag alltid får mina bästa uppslag på bussar och tåg, och lika ofta glömmer dem innan jag kommit fram. Men framför allt tror jag att jag måste lära mig att formulera inlägg stegvis, att skriva ett stycke då, ett till lite senare och knyta ihop det ännu lite senare. Detta är något som jag verkligen tycker är jobbigt, för om jag lämnas tid att reflektera över mina egna skriverier allt för länge slutar det oundvikligen med att jag raderar hela skiten innan det hinner publiceras.
I am my own worst enemy.
Hur är det egentligen med er andra skribenter? Upplever ni samma sak?
Nu ska jag se om jag inte kan ta tag i en utmaning eller två.
Uppdatering: Alter Ego Resonerar har också skrivit om detta.
Sunday 02 Mar 2008 @ 14:14
[]
Det där kan jag känna igen mig i eftersom jag pendlar mellan att ha tid att blogga under en vecka för att sen under två veckor vara näst intill helt off och jo, jag känner också att man inte gärna vill skriva om saker som många andra redan har skrivit om, hoppa på en utmaning en halv evighet efteråt osv. Fördelen är ju att det faktiskt händer saker hela tiden, man missar vissa saker (som man hade kunnat skriva så bra och klokt om) helt enkelt.
Jag kan tex inte börja skriva på en sak och fortsätta senare. Det går bara inte. Alltså får jag nöja mig med vad som finns för dagen och ibland har jag inte ork/tid att utveckla det fast jag vill och faktiskt skriver om det. Jag försöker intala mig själv att jag i de lägena uppmärksammar andra på en sak som de kan utveckla istället. Som en present liksom =)
(något som definitivt kan orsaka bloggdöd är däremot ett kasst webhotell så att man aldrig vet om man ens kan skriva något, eller om det man skriver kommer att försvinna ut i tomma intet, men det problemet ska enligt ryktet vara på väg att lösas;)
Sunday 02 Mar 2008 @ 14:36
[]
Drottningen:
Mjo visst händer det grejer hela tiden, det är väl nästan det som irriterar, kan inte resten av världen bara pausas när jag inte har tid att bry mig och sen spela vidare när jag är redo? :)
Vi får tamigfan hoppas på att ert hotell rycker upp sig, det är ju helt skandalöst att det ska vara sådär, kan tänka mig att det knappast är positivt för blogglusten?
Sunday 02 Mar 2008 @ 14:46
[]
Informationsstress…
Jag kan känna sådär, att jag alltid är ett steg efter. Å andra sidan – du skriver inte likadant som alla andra, om samma ämne. Och alla som läser din blogg har inte läst det som alla andra redan skrivit.
Jag har märkt att sånt som jag tycker känns riktigt gammalt att skriva om är helt nytt för många av mina läsare…
Sen kan jag i ren protest stänga av mig från omvärlden ibland bara för att mitt bloggande inte ska bli för påverkat av andra, vare sig åt ena eller andra hållet.
Så kom igen nu drf – du har det. Ju.
mymlan’s last blog post..the complete slem of the eightees
Sunday 02 Mar 2008 @ 14:57
[]
mymlan:
Tack, tror jag behövde det där.
Sunday 02 Mar 2008 @ 15:28
[]
Tumblr. Jag använder deeped.tumblr.com som anteckningsbok. Den är också enkel att använda mobilt liksom att det ingår i mitt arbete att ge för att få (input). Liksom att jag använder Google Readers Starred och Shared för att spara sånt som jag kan tänka mig är intressant att skriva om.
deeped’s last blog post..Same same but different
Sunday 02 Mar 2008 @ 15:58
[]
[...] håller definitivt med Teflonminne, i sista styckena. När man väl kommer på efterkälken är det svårt att komma ikapp och att hitta tillbaka till [...]
Sunday 02 Mar 2008 @ 16:01
[]
deeped:
Jag ska försöka ta mig tid att utforska den där varianten, grejen är ju den att det är inte alltid man befinner sig i närheten av en dator när man får en bra idé, därav tanken med fickminne/notblock.
Sunday 02 Mar 2008 @ 16:31
[]
Jag har tagit ett brake från min egen blog och är ute på en “walkabout” i bloglandet. Ibland blir man less på sig själv =)
Jag brukar skriva ner blogidéer i mobilen…men visst raderar, och cencurerar jag mig själv rätt ofta.
Din blog var intressant – jag återkommer säkert
Sunday 02 Mar 2008 @ 16:52
[]
Tom Sawyer:
Jag skulle aldrig klara av att skriva ned tankar i mobilen, det går helt enkelt för sakta. :)
Välkommen åter.
Sunday 02 Mar 2008 @ 17:10
[]
Va fan, jag tänkte ju skriva exakt samma sak för att komma igång själv. Kanske inte samma ordalydelse men budskapet, att om man låter sig själv halka efter så är det svårt som fan att komma igen, hade varit det samma.
Instämmer ang att skriva samma sak som alla andra. Du skriver dock ofta tillräckligt insiktsfullt för att ge ngt nytt och har en ganska spridd skara läsare men jag då? Alla mina läsare läser varandra, då känns det en smula meningslöst att upprepa allt. Om man inte är en smula cynisk och tar en annan synvinkel än andra.
Jag har försökt med anteckningsblock och mic till ipoden men när jag väl har det så glömmer jag att anteckna. Fast på datorn har jag några A4 med idéer som jag hastar ner när jag får dem och inte har tid att skriva. Viktigast tror jag iaf är att du inte bara skriver ned idén utan att du även börjar skriva på inlägget. Även om du sen slänger hela inledningen så har du redan uppvärmningen klar så att säga.
och bloggosfären känns alltför tom utan dig ;)
Andreas’s last blog post..Civilisationens undergång
Sunday 02 Mar 2008 @ 17:36
[]
Andreas:
Tackar för de värmande orden redan från början :)
Jag själv känner också att många av mina läsare läser varandra, dock så är det ju enligt statistiken en ren lögn eftersom jag brukar ha ungefär 150-300 unika hits per dag, rent krasst räknar jag med att dessa 150-200 unika hits är 75-150 riktiga läsare, och eftersom min “bloggkrets” som jag både läser och skriver med består av 20-25 personer måste alltså denna blogg nås av många andra. :)
Vi får se hur det går med notskapandet, kanske hittar jag någon annan bra idé för att hantera dessa förändrade skrivmöjligheter, vem vet.
Sunday 02 Mar 2008 @ 18:45
[]
Jag har hittills inte läst nåt här som varit tråkigt eller ointressant. Du har helt enkelt en jävligt cool hjärna.
Men visst känner jag igen blocksyndromet. Borta 2 dagar och jag hittar helt plötsligt inte tangenterna när jag ska skriva. Fingrarna tvekar och tankarna fastnar. Jag omforulerar mig och ändrar en massa istället för att bara låta texten flyta. Lite så kände jag när jag satte mig idag men då låg ju en utmaning och väntade – The Ultimate Cure ;)
Nini’s last blog post..Fredags fuck-ups!
Sunday 02 Mar 2008 @ 19:08
[]
Vi har gjort slut med det där webhotellet, så de kan på ren svenska skita ner sig och sen brinna riktigt långsamt =P
Sunday 02 Mar 2008 @ 20:12
[]
Framför allt måste känslan av _måste_ motverkas. Man _måste_ inte blogga, man måste faktiskt ganska lite. Vill man inte veta vad som hände i Kuala Lumpur i förmiddags så finns det alltid någon annan som ville vta och följaktligen skrev ner det i sin blogg.
Så länge som bloggar är ett nollsummespel lönemässigt, dvs så länge du inte får ersättning för det du skriver, finns väl egentligen bara ditt eget behov (och din egen ångest för att inte) blogga?
Det är som med Twingly, ungefär. En tid kände jag en hystrisk press att hitta något jag ville teingla, vilket resulterade i att jag istället fick prestationsångest. Om Twingly nu ska användas, så ska det gärna leda till något läsvärt – och skriver jag inget läsvärt så lär folk inte återkomma.
Reducera stressen. Blogga när du vill, om vad du vill – även om ingen annan än du själv och din katt läser det.
Joakim Andersson’s last blog post..Mormor flyttar
Monday 03 Mar 2008 @ 01:23
[]
Nini skrev:
Ja det är helt förjävligt när man sitter och omformulerar en mening på arton olika sätt innan man slutligen har vridit och vänt på skiten så mycket att man inte ens minns vad det var man tänkte säga från första början.
Monday 03 Mar 2008 @ 01:27
[]
Drottningen skrev:
Ah, gratulerar! :D
*nynnar* Burn motherfucker, BURN
Joakim Andersson:
Alltså det där ser ju bra ut på papper (eller på skärmen) och rent förnuftsmässigt så vet jag ju att det borde vara så, men det är svårt att styra. :/
Well, om man läser det tillräckligt många gånger kanske det fungerar. *kopiera upp två lappar och klistra fast på insidan av ögonlocken*