Rosetta har utmanat oss bloggare att skriva en berättelse som innehåller minst en fjärdedel av orden i hennes s.k “triggerordlista”, priset är en grym t-shirt som jag blev rejält sugen på och jag fick därför den urbota idiotiska idén att skriva en berättelse innehållande ALLA orden i listan.. Såhär fyra dagar senare vid en snabb checkup visar det sig att av de 299 orden i listan är det 195 stycken kvar, jag har alltså fått med lite drygt en tredjedel och nu ger jag tamigfan upp och postar tävlingsbidraget istället för att drunkna i kreativ ångest. Enjoy!

“Vad fan har du egentligen i ditt 100-förråd?” undrade den skelögda grodprinsen argt efter att han på ett osedvanligt bryskt vis hoppat rakt in i mitt vapenskåp märkt “ARM-100″.
“Inte så mycket, lite Anthrax och Babyolja som inväntar Aerosolspridning.” sade jag avslappnat, jag menar vad skulle han göra den lilla Al-Qaida-wannaben, ringa statsminister Fredrik Reinfeldt, Beatrice Ask och Bin Ladin och utsätta mig för någon sorts makaber gruppvåldtäkt? Skulle inte tro det va.

Grodjäveln var i uppror över mina planer, han svor som en minderårig Jan Guillou efter ett helrör kvicksilverfulminat och försökte greppa åt sig en kulspruta förklädd till k-pist som låg och osade Jihad i ett hörn. Till Uzin bredvids totala förvåning lyckades grodfan med konststycket, han var nu väpnad!

“Yee-haa! insha’ Allah! inshallah! bismillah al-rahmani al-rahin! Yippie-Ki-Yay motherfucker and all that jazz!” skrek han lika triumferande som en obemärkt luftfaktura i årsredovisningen.
“Du vet ju inte ens vad hälften av det där betyder din låtsas-imam, tror du det är guds vilja att en slemmig amfibie hanterar automatvapen så är det lika bra du går med i hönornas befrielsefront på en gång, där finns det “folk” av samma kaliber som dig.”

له الارهاب لسلام عليكم إرهاب مخرب القاعدة اسامة بن لادن فلسطين يوم الأرض غزة جرائم حرب الله سلام عليكم وعليكم السلام كلاشنكوف مولوتوف قنبلة يدوية دبابة جاسوس عميل الخلافة جهاد مجاهدين ثورة حتى النصر فتح حماس متفجرات ديناميت إنشاء الله لاجئ فلسطيني حق العودة الله أكبر غصن الزيتون عوزي دبابة إضطهاد خراب اللواءات فطائر كتائب شهداء الأقص الدول الاسكندنافي قنبلة مجلس الشعب

“Ursäkta jag finner det lite svårt att lyssna baklänges, vad sa du?”
“Jag nös bara.”
“Ah. Prosit då.”
“Tack!“

Så stod vi där i ett sorts episkt uppvaknande, lika tysta som Sveriges yttrandefrihet, jag undrande likt ett otryggt barn om han skulle avrätta mig på plats och han stod bara där mjukt leende likt Håkan Roswall i ett badkar med välling. Mitt i allt så kom Jersey Liechtenstein nedsinglande via ett loophole i gravitationslagen och påpekade att Europakonventionen minsann stipulerade att sånt här våldsamt beteende endast ursäktas om man är dvärg, och undfallenhet straffas med Dynamex och nervgas.

Vi kom av oss ordentligt och innan jag visste ordet av hade den där förbannade grodan emigrerat till “offshore haven” Cayman Gibraltar, så jag stod där helt ensam med Jersey och de bakvända immigrationsmyndigheterna som undrade vad de skulle göra med den lediga 18manna-ettan i Södertälje nu när grodan inte levt upp till förväntningarna. Den enda förklaringen jag kunde komma på var i klass med FRA:s förklaring till de tänkta inskränkningarna i grundlagen och planerna kring den ökade övervakningen så jag sket i att säga något och ringde Rosetta istället.

Rosetta tyckte att jag istället för att tjafsa med regeringen och amfibiemujaheddins skulle ta och få för mig att skriva motsvarande en hel bok av skitsnack eftersom jag aldrig förstår när nog är nog, självklart så antog jag utmaningen med samma outtröttlig övertygelse som en mattkniv i Persien.

Så där stod jag, dagens “big event“, fundersam över vad jag skulle göra med alla dessa ord som likt fyllmassa på steroider penetrerade varje skreva av mitt sinne, vad skulle jag ta mig till?

“Gud hör bön” har man ju hört, eller “As-Salamu `Alaykum, Allah-o-Akbar, Al-Aqsa, Wa `Alaykum As-Salam” som folk någon annanstans brukar säga, och som om på order från högre ort (typ Luleå) klev Anakata in genom dörren tillsammans med T1amo (Han kallas TiAMO) och skrek något om en säkerhetskontroll i SÄPOs och sanningens namn, jag hann inte ens gömma undan mitt samvete innan de båda började skratta hysteriskt och jag var inte sen att följa.

Skrattet skulle dock visa sig ha samma sönderfallshastighet som ett terrordåd i kvällspressen eftersom de båda dårarna var gravallvarliga, deras ärende var mycket riktigt en säkerhetskontroll, men inte enligt någon upphovsrättstalibansk modell utan istället en motreaktion mot statens alltmer inkräktande metodik när det kommer till den personliga integriteten. Det var MIN säkerhet de skulle kontrollera.

Efter att de två pionjärerna sökt igenom rummet i jakt på eventuell buggning (avlyssning) och annan smörja satte de sig ned och vi pratade lite om vilka rättigheter man har som svensk i dagsläget som man kanske inte har kvar imorgon och avhandlade även möjligheterna till en revolution kring integritetstänket i det här landet. Att Bodström är en politisk självmordsbombare som sprider ödeläggelse vart han än vänder sig var vi rörande överens om från början och med de förutsättningarna förutsätter jag med föga förbehåll att ni förutan förnärmande förtvivlade fördomar förstår det fantastiska förtal som försegick i foajén den förmiddagen.

Med humöret på topp efter vårt lilla samkväm begav jag mig ned på stan för lite dumpster diving, jag fann nämligen mig själv i akut behov av lite tändhattar och surströmming, och sånt går man ju knappast och köper var som helst utan att bli flaggad som hizbollah och få celebert besök av CIA. Ett par timmar kreativ containerscanning senare hade jag utöver mina tilltänkta förvärv även lyckats hitta en hemmagjord bomb, lite begagnat hasch, en trave pannkakor och en tub tandkräm, snacka om lyckad eftermiddag!

Mitt i mitt glädjerus kom skattmasen och greppade tag i mig för att utmäta lite sekundär rättvisa, jag ansågs vara i skatteflykt eftersom jag inte fyllt i och skickat in blankett 673ALA-F som berörde innehav och skattebelopp på upphittade pannkakor, och hur skulle jag kunna veta att det var punktskatt på begagnat hasch?! Jag sattes i arrest direkt, hamnade i samma cell som Dilba och Brokep som tydligen blivit upplockade samma morgon, primärt misstänkta för att ha smugglat pikrinsyra i en uppstoppad nallebjörn.

Och där sitter vi än idag, bortglömda mellan en paragraf och en marginal i häktesliggaren, och väntar på ett frisläppande som aldrig infinner sig. Mänskliga rättigheter, pyttsan!