Herr Gårman och sätter ned foten
Här kommer jag in på upploppet flåsandes som om luft vore något oönskvärt äckel i mina lungor, alla har gått hem, arenan är släckt, på en läktarplats sitter en paraplegisk igelkott och sover med en vimpel fasttejpad på rullstolen, “Heia Svejre” står det. “Banne dig, skrivarglöd!” svär jag högt i ett moln av blodblandad saliv och stövlar vidare, det ska tamigfan bli något av detta trots att alla hittat mer intressanta saker att titta på. Here goes.
Jag minns barndomens glada dagar, dagarna då livet självt stod och föll med en glasspinne, trampbilen var snabbare än en rymdraket, spelkulor av sten var rena rama hårdvalutan och den enda poängen med räkningar var pappersflygplansmaterial. Själen var renare än läkarsprit, och bekymmer? Pff, kan inte ens stava till det.
Sen kom dagen, dagen som tog alla pojkar på sängen likt en kåt lärarinna direkthämtad ur tabloiderna, lika oundviklig som Sverker Olofssons “Ska’re’va’så?”, en dag vars korrumperande natur vi inte skulle förstå vidden av förrän många många år senare då det var försent. Det var dagen. Dagen då jag för första gången såg Herr Gårman.
Det skar i mig som en bågfil av adamantium skulle göra om nån galen fan uppfann en, helt plötsligt fann jag mig sugen på lite kvinnomisshandel, könssegregerad lönepolitik och sexualförtryck. Viljan att skratta åt- och kasta grus på tjejklasskamrater som kom med nyskapande idéer var överväldigande och om det var något jag inte skulle låta undslippa mig så var det chansen att mobba en tjej med MVG i lite för många ämnen.
Herr Gårman stod där i all sin prakt och fullkomligen osade maskulin överhet, vad skulle jag som liten fjunig pojkvasker sätta emot en sådan omnipotent närvaro? Inget! Jag var dömd att följa hans taktfasta steg över den enriktade bron mot könsförtryck, ända tills nu, då rättvisans rebeller tagit ett fast tag om pennan med avsikt att en gång för alla göra slut på den korrumperande tingesten. I dag är en dag som kommer talas om med vördnad under generationer framöver, en dag att minnas och bära med sig i sitt hjärta, dagen då vi visade att vi, VI, VI tänker inte låta denna skymf fortgå, vi tänker spendera miljontals kronor av skattebetalarnas pengar om så sig bör för att äntligen, äntligen låta jämställdheten ta plats i samhället som så sig bör.
Det är med stolthet jag sätter handen på hjärtat och sjunger vår ärade nationalsång så högt att barren faller från den eviga julgranen i himmelen, för om det är något vi kan här i mitt kära Sverige, så är det att sätta ned foten.
Wednesday 07 May 2008 @ 10:09
[]
jag blir lika fascinerad varje gång som nån stackars bloggare som ska envisas med att göra sin egen version av gårman inte orkar fixa till de två mittersta strecken. ;) Har någon sett ett övergångsställe med svarta streck någon gång förresten?
Jag tycker för övrigt att herr gårman bidrar till förtrycket mot oss män genom att befästa förlegade könsroller. Det FINNS faktiskt män med långt hår och dreads eller med kjol och säckpipa (shit vad fånigt det där argumentet kändes, och ändå använder “feminister” det på fullt allvar). Borde inte dom få plats på skylten? För att inte tala om de med dålig hållning och kort steglängd. Dessutom är det bara negrer överallt. RASISM!
Andreas’s senaste bloggpost.. Smått och gott – stort och …?
Wednesday 07 May 2008 @ 10:26
[]
Mwahaha, jag fixade faktiskt det ena strecket, bara för att vara lite alternativ och häftig du vet.
Utöver det kan jag fan inte göra annat än att hålla med.
Wednesday 07 May 2008 @ 11:57
[]
Problemet är att detta började för ganska länge sedan, tror det faktiskt kan vara några år sedan nu, när någon förvirrad självdeklarerad feminist genomförde denna förändring i några kommuner. Detta handlar helt enkelt om att legalisera den förändringen. Iaf efter vad jag förstått.
Samtidigt måste man tycka lite synd om de stackarna som gör detta, de kommer få rumpan avbiten hur de än vrider och vänder på sig. De kan inte backa nu, men om de faktiskt sätter dit en “kvinna” med långt hår och kjol så kommer de anklagas för att använda stereotyper. Så börjar det så smått om igen.
Wednesday 07 May 2008 @ 12:08
[]
Men jheeez!! Jag säger bara: Orkah!
Om de ska göra en feminin version av Herr Gårman, hur ska det då bestämma var det ska vara Fru Gårdam och var det ska vara Herr Gårman? För det måste ju vara aaaaaabsolut rättvist. Lika många fruar som män. Eller hur?!
Kan man inte bara göra om det till en Alien? Eller använda Kate Moss – totalt könlös.
Nini’s senaste bloggpost.. Dagens NinI-lands problem:
Wednesday 07 May 2008 @ 12:52
[]
WysiWyg:
Ja det är inte direkt så att bilden på ormen som biter sig själv i svansen ligger så långt borta. Vet du något mer om vilka kommuner det var som denna ändring genomfördes i?
Nini:
Antagligen sätter de en Fru Gårdam på ena sidan och en Herr Gårman på andra? :P Blir ju ganska “rättvist”.
Hahahaha Kate Moss!
Jag tycker att de ska låta skyltjäveln vara, vi hade inga vägskyltar för tusen år sen men inte fan var kvinnorna bättre behandlade för det.
Wednesday 07 May 2008 @ 17:55
[]
Hahaha… Inte så lätt att spinna vidare på det ämnet och få till det så här lång tid efteråt men det kunde man ju ge sig f-n på att du skulle lyckas med! ;)
Thursday 08 May 2008 @ 11:07
[]
Hmm där kom du på nåt, en på varje sida… Men då kanske tantjävlarna kommer på att den ena har bättre “sida” än den andra och så är vi där igen – orättvist!!
Jag tycker vi skiter i skyltarna helt å hållet. Så kanske folk lär sig att kolla lite bättre innan de kliver ut i gatan. Eller så kör vi ENBART trafikljus-varianten. Röd prick, grön prick. Ingen gubbe eller tant what so ever… De som inte fattar att pricken gäller fotgängare får skylla sig själva….
Nini’s senaste bloggpost.. Note to self:
Monday 12 May 2008 @ 12:41
[]
HBT-perspektivet då, HBT-perspektivet? Ser ni inte – som påpekades på nåt annat forum – att Herr Gårman är butchflata…