Min bror skrev ett härligt rim/en raptext som jag tyckte var hur bra som helst. Ska läsas relativt fort, stötvis, vem som helst som inte är fullständigt retarderad finner melodin snabbt.

Here’s a tip you shouldn’t skip, so read my lip, you’re gonna flip
I take a sip, before I slip, and break my hip, what a trip!
Falling flat, lost my hat, you fucking twat, what was that?
Hook my leg, to make me beg, but you will fail, I hear you wail,
you sleazy snail, anthrax mail, pay my bail, I’m a gale,
blowing shit all over you, what can you do, nothing dude,
say I’m rude, altitude, soaring high, above the sky,
swooping down, I snatch your crown, in power drown, without a frown,
you misused what we refused, feel accused, not amused,
democracy, hypocracy, the lines you see must be diffuse,
let me explain, you’re insane, feel my cane, and be ashamed,
our freedom maimed, widely famed, can’t be claimed, or even tamed,
self-proclaimed, drug-abuse, power-use, a burning fuse,
the biggest boom, will be your doom, when voices heard, will beat your word,
so spy on us, our lives adjust, but surely trust, that they will burst,
the lies you’ve versed, of terror threats, a cover-up, for wanting pets,
but we will not, allow your plot, to beat us all, you will fall,
hear us call, as we stand tall, no more lies, your power dies,
words that say, that freedom may, be gone one day, F R A,
is crap and turd, downright absurd, heed the voice, of freedom and choice.

I like it!

Det är fullständigt horribelt att FRA:s självaste generaldirektör är så verklighetsfrånkopplad att han inte ens kan finna svaret på nedanstående frågor själv. Hur ska man kunna lita på en myndighet om ledaren av den går kvällskurser i särklasser? Ingvar “1+1=FRA” Åkesson, jag ska svara på dina nyfikna frågor så att du kanske slipper känna dig så bortkollrad på nästa PR-möte.

Hur blev det så här?
Anledningen till att det blivit såhär är för att ni beställt en lag för att göra er kriminella verksamhet legitim, vanliga medborgare åtnjuter inte samma möjlighet att komma undan med brott och därför känner de sig svikna och förfördelade. Om vi kunde beställa kryphål i- och revidering av lagar när helst vi märkte att våra omfattande ekobrott eller andra kriminella handlingar höll på att få lite väl mycket uppmärksamhet av omgivningen så skulle de svenska fängelserna stå lika tomma som plenisalen vid viktiga omröstningar.

Vi är förbannade, rent av ursinniga, och arga människor skräder inte orden, folkets röst är hård och skoningslös när den väl hörs, och svenskarna har varit tysta så oerhört länge att vad som sker nu är en fullständig urventilering av de hundratusentals nävarna som varit knutna i sina fickor, de har släppts upp ur sitt gömställe och hålls nu upp i luften i ett unisont “NI REPRESENTERAR INTE OSS, NI GÖR INTE VAD VI VILL, NI GÖR FEL”.

Varför bemöts debattglada lekmän med respekt medan erfarna yrkesmänniskor avfärdas?
De “debattglada lekmännen” du talar om är något vi medborgare brukar kalla andra medborgare, det vill säga medborgare. Hur gärna ni på FRA och klåparna i regeringen vill att vi medborgare ska förakta och förgöra varandra och lita på er istället så är det inte något vi tänker göra. Vi lyssnar till folket för att vi är del i folket, och det fanns en tid då Sverige fortfarande var en demokrati då till och med regeringen lyssnade på folket, jag vet inte om du minns det Ingvar, men det går att läsa om det i historieböckerna.

Utöver det så är det mycket naturligt att erfarna yrkesmänniskor avfärdas eftersom de när de pratar är på jobbet och då säger man allt möjligt skit för att sömmarna ska gå ihop, en medborgare som talar gör det ur hjärtat.

Varför slipper den ena sidans argument granskning medan den andra misstänkliggörs?
Det är bara att granska på Ingvar, kör hårt, jag är vuxen nog att erkänna att jag har fel när jag överbevisas, jag har flera gånger varit involverad i hetsiga debatter där jag slagits med näbbar och klor för min uppfattning mot en annan debattör och efter flera timmar så kommer helt plötsligt något ur munnen på denne som ställer allt jag har på ända, det tar inte mer än ett par sekunder innan jag godkänner detta och gör avbön, det är så man är konstruktiv och fortsätter utvecklas som människa.

Vad ni gör är inte konstruktivt, vilket man klart och tydligt får exempel på i förra frågan du ställde. Att kalla vanliga medborgare med en stark röst för “debattglada lekmän” är synnerligen opassande, när folket talar ska ni lyssna, noga. Det är vad vi säger som är Sverige, det är vad vi gör som är Sverige, det är VI som är SVERIGE. Självklart bemöter vi våra granntalare med respekt eftersom vi vet att Sven, 49, underbetald “sanitetskonsult” för kommunen troligen inte har en dold agenda medan Stieg “55k i månaden, bitch” von Lagerqrantz, 51, kanske inte riktigt kommer från samma värld som vi andra. Det är mycket simpelt när man tänker efter Ingvar.

Varför bemöts de inte likvärdigt?
Det har jag svarat på ovan, och jag hoppas att du läser det med behållning och behåller fattningen, för jag är inte köpt av någon, jag går ingen annans ärenden, jag skriver från mitt svenska hjärta och som en medborgare av detta land som jag känner är på väg att glida mig ur händerna.

För hur mycket det än kan låta som storhetsvansinne i dessa tider trots att det är helt och hållet sant, så är Sverige MITT land, det är meningen att makthavarna ska lyda MIG och inte DIG. Och ju snarare de inser det desto bättre.

Min absolut tyngsta arbetsvecka någonsin är till ända och det innebär att det finns tid över att blogga igen. Det är skrämmande hur snabbt det går att falla ur sitt flöde, både skrivflödet och RSS:en menar jag då. Att kicka igång Liferea och höra hur laptopen gnyr av workload, disken låter som ett paket frukostflingor i en trumlare och siffran över unread items tickar upp oroväckande snabbt för att innan man vet ordet av passera 1000 är en hårresande upplevelse.

Tung arbetsvecka var det ja. Min wingman, skyttegravskamrat och kollega Martin har varit på semester, vilket betyder att det radarpar vi utgör i frontlinjen som understöd till alla företagskunder reducerats till en ensam krigare beväpnad till tänderna placerad i en Red Alert-pillbox med anstormande Mammoth-tanks från alla håll. Att sköta om tre maillådor varav en hör till en tjänst jag aldrig arbetat med har varit en utmaning värd namnet, att utöver det soloflyga telefonen samt behandla alla inkommande fax och brev har verkligen gett mig chansen att visa vad jag går för när man verkligen sitter i skiten. Att jag fungerar bättre när jag måste hålla tio bollar i luften samtidigt har jag vetat länge, men jag har aldrig kunnat ta reda på hur jag opererar i 40-bollarsläge. Nu vet jag. Och jag är nöjd.

Nyhetsveckan av ovan nämnda skäl sprängde näst intill ljudvallen när den flög förbi mig, jag har lyckats hålla mig någorlunda med på banan tack vare momentära blixtuppdateringar via nyhetsmorgon, mobilsurfande på tunnelbanan och telefonsamtal, men rent generellt känner jag mig efter. Vad jag också känner är något som West på andra sidan berör här.

Emellanåt är jag väldigt, väldigt frestad att bara stänga av. Bara ta på mig skygglapparna och rätta mig i ledet. Det är oansvarigt, det är fegt — det är rentav så jävligt jag skulle göra mig själv till en del av problemet genom att försitta min (om än mikroskopiska) chans att påverka. Problemet är ju inte i första hand att politkerna har blivit skvatt galna, utan att folket låter dem hållas. Samtidigt känner jag att jag har inte obegränsad psykisk uthållighet att engagera mig. Jag mår dåligt redan som det är och en massa saker blir lidande — mitt skapande, mitt sociala liv. Allting solkas ner av de allt annat än ljusa framtidsutsikterna och jag kan inte ens njuta av det är sommar och att jag för en gångs skull har pengar så jag klarar mig.

Teflonminne är inte avsedd att vara politisk och allvarlig på heltid, och även när allvarliga poster ser dagens ljus ska de innehålla humor eller vara skrivna på ett sätt som lockar till smil. På sistone har det känts svårare och svårare att mata in denna humor, just eftersom ämnet FRA är så bedrövande gravallvarligt, men vafan, efter den här veckan vet jag att jag klarar allt. Så det är antagligen business as usual nu. Vänta bara.

Om jag hade tillhört skaran som röstade på något annat än MP i förra valet så hade jag känt mig riktigt, riktigt sviken idag. Jag känner mig förvisso fortfarande sviken men inte på samma sätt, om min röst hade – pff, stor chans – gått till talibansen(alliansen) så skulle jag nog våndats långt mer än vad jag gör denna midsommarafton i Sverige.

Känslan jag tog med mig från demonstrationen utanför riksdagshuset var en av optimism, vänskap och soliditet, känslan jag sitter med idag är oundvikligen en av svek, besvikelse och misströstan. Jag lever i ett land där inte en enda människa av de som styr representerar mig varken till partitillhörighet eller till åsikter. Jag är en intern flyktig, en politisk abrovink, en fotnot i FRA’s allomfattande datacenter.

Jag är BESVIKEN.

Besviken på hur jag tvingas betala dessa riksdagsledamöters löner trots att de inte ens ser till att vara närvarande i röstpodiet när det gäller. Särskilt den där jävla quislingen Federley, det aset som borde landsförvisas för sitt jävla röstfiske och spel för gallerierna.

Besviken på hur uppenbart det var att alliansen spelade rävspel i riksdagen med extra många talarplatser för att dra ut på tiden så att de “integritetsmässiga” förändringarna i den integritetsupphävande FRA-lagen hade tid att införas.

Besviken på gammelmedia som haft ett år på sig att vända opinionen men bestämde sig för att låtsas som ingenting förrän två dagar innan det var försent.

Besviken på hur jag inom en nära framtid kommer leva i ett land som det skrattas åt utanför landsgränsen, det där landet som helt plötsligt bestämde sig för att det forna östtyskland är en modell att sträva efter.

Jag är alltså BESVIKEN. Svekt av mitt lands styre.

Hur som helst så var det extremt härligt att se uppslutningen utanför riksdagshuset i onsdags, alla som (enligt mig) betyder något i bloggosfären var där, många kramar och handskak blev det (Drottningen, jag hade kramat dig om jag inte råkade få kortslutning och trodde att du var en av Josh’s kompisar vid introduktionstillfället) och det kändes mycket bra även om det visade sig att vad folket tycker spelar ingen roll i Sverige.

Jag känner mig för fan landsförvisad trots att jag bor mitt i skiten. Jag har ingen ork att flytta utomlands eftersom jag älskar mitt jobb och även företaget jag arbetar för, så vad ska jag göra?

Från och med 1 januari 2009 kommer jag att inkludera en lista med triggerfraser i alla mina e-postmeddelanden, IM-meddelanden, telefonsamtal och övrig korrespondens, jag tänker dedikera min tid till att orsaka så mycket “suspekt” trafik som det bara går och jag uppmuntrar er alla till att göra detsamma, att skapa så mycket overhead som möjligt känns som det enda rätta att göra i det läget vi befinner oss i.

Det här landet är just nu förpassat till en total revision av dess image, att sälja IT i Sverige till internationella kunder kommer att bli omöjligt, att fortsätta profilera sig som “det mest uppkopplade landet i världen” är kört, att överhuvudtaget slå sig för bröstet på något sätt kommer att bli omöjligt eftersom den stora svarta fläcken FRA kommer att överskugga allt.

Vår regering, den regering som NI HAR VALT (ni vet vilka ni är era jävla landsförrädare) har sålt ut hela landet i ett enda svepande slag, Sverige som IT-nation är förpassat till historien med gammelmedias och regeringens goda minne. Ja, jag buntar ihop er, gammelmedia är minst lika skyldiga som regeringen själv, de hade gott om tid att göra något åt detta, att lägga tryck på de inblandade, att visa var skåpet ska stå. Men de valde att låtsas som ingenting ända fram till att det var på tok försent. Ett svek av omätbar storlek och något jag kommer att hålla mot dem långt framöver.

Jag är besviken, jävligt besviken, jag är en intern landsflykting som söker IT-asyl, save me.

Bloggat om FRA sedan stats- och bifallet (listan ärligt stulen från Rick Falkvinge): Blogge Bloggelito, Supermumin, Brygubben, Rasmus (liberal), MissEvils svarta hjärta, Motbilder, lambda ship-state, Dexion, KATTKORGEN, Christermagister, Lennart Holmlund, Ögonblick i norr, Eva-Lenas blogg, Tommy K Johansson, Konc i ett nötskal, Bloggtidningen, Bloggen som säkert, josephzohn | gås blogger, Basic personligt, älskade dumburk, Mats Tankar, the real mymlan, Magazine HumbleBee, sundmark.eu – arvet förpliktigar, Tomas sida, Blogge Bloggelito igen, Supermumin igen, Brygubben igen, Rasmus (liberal) igen, MissEvils svarta hjärta igen, Motbilder igen, lambda ship-state igen, Dexion igen, KATTKORGEN igen, Christermagister igen, Lennart Holmlund igen, Ögonblick i norr igen, Eva-Lenas blogg igen, Tommy K Johansson igen, Konc i ett nötskal igen, Bloggtidningen igen, Bloggen som säkert igen, josephzohn | gås blogger igen, Basic personligt igen, älskade dumburk igen, Mats Tankar igen, the real mymlan igen, Magazine HumbleBee igen, sundmark.eu – arvet förpliktigar igen, Tomas sida igen, WitchBitch, Enligt Min Humla, Svensson, strötankar och sentenser, urban_anjar’s blog, Sultans politiska blogg, Carl Melin, Elin Nordén -humorbloggen!, Opassande, Opassande igen, Eva Hedesand Lundqvist, Bo Widegren, Lars Olofssons Teknikblogg, I hell-mans värld, Johanna Vikar – Swedish Model, Tankar från Martin Henriksson, andra sidan, johaneriksson.se, El Rubio talar, Besökaren 2.0, Röd Libertarian, fristedt.org, Nils blogg, rough.surface, Bloggen blogg muthafuckas!, Knapsu bloggar, jonas – en annan tid, Kattkorgen #3, Johan Ronström, Loci.se, Conjoiner, Creativedirector.se, Blogge Bloggelito #3, Björn Wadström – ettan, Leiph Berggren, Framtidstanken, Trottens Betraktelser, Politik, Funderingar och foton, Åsiktstorped, Motbilder #3, Mats Andersson – Ståuppkomiker!, Offentliga affärer, lambda ship-state #3, the real mymlan #3, Azblog, Konc i ett nötskal #3, Klocklös i Tiden – Freudianska fel, Den osynliga bloggen, satmaran, Stationsvakt, Ryggraden, Rick Falkvinge (pp), Åsiktstorped igen, Knapsu bloggar igen, Mad World, Roger Jönsson, Björn Wadström – on all sides, Daniel Feldt, Magazine HumbleBee #3, Dexion #3, Offentliga affärer igen, Hultins tankegång, Gabrielles blogg, Klura – funderingar om stort och s…, Livet på Ölandsgatan, Tobbe’s blogg, Beta Alfa, gardebring.com | anders.nu, Drottningsylt, Kverulant.se, Sassas samlade svammel 2, Dexion #4, Ting och Tankar, Reza Javid, No size fits all, andra sidan igen, media:screen, Enligt Min Humla igen, deep.edition, Conjoiner igen, WitchBitch igen, Lennart Regebro, urban_anjar’s blog igen, Gester…med ord, Nonsens, garrar och allt därimellan, Opassande #3, Cynism, Attila, Klura – funderingar igen, rstvideo.com – en blogg om film, Rick Falkvinge (pp) igen, the real mymlan #4, rough.surface igen, Basic personligt #3

Pust. Stön. Stånk. FNÖÖÖ.

Tio dagar sedan jag skrev något, tio dagar av konstant hyperstress och press. Tio dagar av obekväma beslut, prioriteringar och telefonsamtal.

Jag och nef har nämligen äntligen flyttat tillbaka till vårt kära Stockholm!

Äntligen äntligen äntligen.

Tack till alla i bloggosfären som ställt upp och hörsammat vårt rop på hjälp, nu kom iofs tipset om den här lägenheten inte från det hållet men det spelar ingen roll, många har kontaktat oss med förslag och funderingar, ett hedersomnämnande går till Nini som verkligen ringt runt i sitt kontaktnät och dragit i tåtar. Så. Tack till alla för er hjälp och er vänlighet, det känns tryggt att ha en bloggvärld bakom sig som inte tvekar att hjälpa till när skiten träffar fläkten.

Jag har under dessa tio dagar inte haft tid att kolla min feed en enda ynklig gång, vilket slutat med att jag nu sitter med 1242 olästa items i readern, något jag våndats över rätt ordentligt, men efter mycket om och men har jag beslutat att deklarera dessa tio dagar som void. Jag är ledsen men det blir helt enkelt för mycket att sätta sig och läsa ikapp, det kommer att ta dagar om inte en hel vecka och bara vara jobbigt. Jag kommer säkerligen att snubbla in på hetlänkade inlägg ändå när jag kör den vanliga besöksrundan så det får bli på det viset.

Klick. Så var det 0 olästa items.

Och nu är det dags att sätta sig och läsa lite nyheter, lite bloggar, och återgå till ett nytt härligt liv i vår kära storstad. Teflonminne is back in business.

Det är mycket tyst här hos mig (och hos nef) just nu, det kommer nog att fortsätta vara det i mer eller mindre en vecka till, kanske lite mer. Det finns en chans att det bakomliggande offentliggörs i ett blogginlägg här framöver men inget är hugget i sten än. Hur som helst hoppas jag att ni inte deserterar helt och hållet från varken mig eller min kära, we’re not gone, we’re recharging.

Det jag tänkte säga egentligen var väl att jag satte ölen i halsen här på balkongen när jag läste Allan Widmans anledning numero uno till att FRA-lagen är the good shit.

“I grund och botten handlar det om i vilken utsträckning vi ska kunna upptäcka hot mot svensk säkerhet i bred bemärkelse. Ett exempel kan hämtas från den 25 november 2005 då den svenska utlandsstyrkan i Afghanistan råkade ut för ett attentat där två dog. Sådana attentat föregås med största säkerhet av någon form av kommunikation.”

Allan… allan… allan. Snälla lilla vän (ja ni kan slå fallacyboken i ansiktet på mig, jag flinchar inte i det här fallet.) vad är det du har rökt för något?

Eller är det bara jag som misstänker att det där attentatet det pratas om inte planerades i typ Älmhult av två stycken fruktansvärt nedknarkade terroristgalningar som kommunicerade med gärningsmännen i albanistanien via den digitala okrypterade djungeltrumman vid namn e-mail? Eller menar Allan att trafik från Afghanistanitalibaniland helt plötsligt skulle bli routad förbi SVERIGE?

Det enda sättet för FRA’s överdimensionerade öra och öga att snappa upp sådan information vore om trafiken gjorde just det, tog en omväg förbi Sverige alltså, och något säger mig att Humlechad och Dumlechad från Älmhult inte var de skyldiga utan snarare handlade det om något som planerades lokalt.

Vad säger detta mig?

Att Allan Widman vet lika mycket om FRA-lagen och internet som en gravt pansarskottskadad fiskmås i en sardinburk, och att FRA-lagen med all säkerhet kommer att röstas igenom med en stor skock internetanalfabeters goda samvete. “Förlåt dem, ty de vet icke vad de gör.” var det någon hårig fan som kläckte ur sig på en efterfest för länge sen, nog önskar jag att jag kunde anamma de orden helhjärtat idag, men det enda jag känner är att hela vårt lands rynkiga styre måste bytas ut mot nya yngre förmågor och helst samtidigt.

Varför samtidigt?

För att om en rådande modell tillåts spela fritt bland alla deltagare så kommer nyanlända deltagare med en annan vision att oavsett aktivitet eller passivitet att forceras mot just den rådande modellen, eftersom det är få som vågar simma mot strömmen så slutar det oftast med att alternativa politikers karriärer slutar innan de börjar. De alternativa i det här fallet råkar inte vara några andra än de som fattar vad som pågår, vart stigen leder, de som råkat se att pinnhålet vi är påväg att köra en bult i råkar vara det sista, men ändå inte bestämmer sig för att göra rätt.

För vem av er kan säga att FRA-lagen kommer handskas med varsamhet och helt korrekt? Hur mycket du litar på ditt parti spelar ingen roll eftersom regeringar byts ut, nya människor tillkommer, och efter varje val så kommer smekmånaden då man kan tumma en massa på de nuvarande reglerna och lagarna. Och när lagar existerat i några år så kommer de flesta redan ha glömt vad som både var bra och dåligt med dem och helt enkelt inte bry sig.

Kommer du ihåg EU-omröstningen? Fy fan vilket liv det var. JA? NEJ? VA? KANSKE? VA RÖSTADE DU JA? MEN VAFAN? RÖSTADE DU NEJ? FÖRETAGARNA DÅ?

Mmm.. nu är det rätt många som inte är så förtjusta i det där EU, men få orkar bry sig efter vi redan är så jävla långt inne i skiten att det är för jobbigt att ta sig ur. Jag tror att det kommer bli samma sak med FRA-lagen. Den kommer att gå igenom, plattnackarna kommer att se till att den passerar eftersom de antingen tror att den kommer att göra livet enklare eller att de har en hel del att tjäna på det, eller både och. Oavsett så kommer det passera några år, och när Orwells samhälle tillslut slagit sina klor i oss med samvetslös beslutsamhet, så kommer ingen att orka bry sig, för vi kommer vara så jävla långt inne i skiten att det är för jobbigt att ta sig ur.

Läs mer hos Drottningsylt, Magnus Andersson, Mina Moderata Karameller, Mia is a geek, Kristina af knusselbo, projO, Enligt Min Humla, Anna Troberg, Frihet Fildelning och Feminism, Cynism, Basic Personligt, Rick Falkvinge, Oscar Swartz, Opassande och många många fler.

Min sambo har skrivit ett inlägg som kommer från oss båda, därför korspostas det här på min blogg för att öka spridningen. Det är akut, det är katastrof, snälla, om ni känner någon som känner någon, kontakta den personen och hör efter. Vi måste härifrån. Skriv en kommentar med en giltig e-postadress så mailar jag mitt telefonnummer för mer konversation. Än en gång, det är bråttom, riktigt bråttom.

Alltså, ta inte detta som ett skämt, för det är blodigt allvar.

Ni som orkade ta er igenom mitt meterlånga inlägg “Klagosång från ett råttbo” fattar nog att vi inte pallar att bo på detta viset längre.

Visst vore det ultimata att vi hittade en fyrarummare i centrala Uppsala så att drf kunde fortsätta att pendla till jobbet och ungarna kunde bo med oss varannan vecka samtidigt som de går kvar i sina respektive skolor, men man får inte vara kräsen.

Det är fanimig kris nu – så om någon har minsta lilla lya, må så vara en liten etta där inget annat än en dubbelsäng för oss båda får plats – så skulle det uppskattas om det hojtades till. Oavsett om denna lya endast finns tillgängligt i ett par månader alltså (även om minst 6 månader skulle vara önskvärt), och den bör då alltså vara belägen i Uppsala eller i Stockholm med närområden. Pendlingsavstånd till Stockholm är det viktigaste. Och att boendet inte innebär att man bor i ett råttbo då alltså.

Ungarna står iaf inte på gatan oavsett, för de har faktiskt ett hem hos sin far också – det enda som skiter sig där är mitt rättmätiga och lagenliga regelbundna umgänge med dem (gemensam vårdnad och växelvis boende alltså, och därtill så kommer bådas vårt emotionella umgänge med dem – drf är ju som sagt deras styvfar även i deras ögon och det sedan över 5 år tillbaka), men stora som de är vid det här laget (15 och nästan 17) så kan det tas igen på annat sätt efter allas våra önskemål.

Så låt höra nu – är det nån som känner till någonstans där jag och drf kan bo i ett par månader tills vi lyckas hitta något mer permanent där både vi och barnen kan bo tillsammans? Någonstans där vi kan flytta in typ – i går?

The clock is tickin’.

Ja, ingen har väl undgått SVTs slogan “FRI TELEVISION” som de slagit sig på bröstet med tills knogarna börjar blöda, och att SVT ska leverera TV i folkets intresse tvivlar väl ingen på. Eller? Jag börjar undra om Jan Josefsson sadlat om till sherpa i Himalayas berg och Sverker Olofsson slutligen råkat snubbla på ett av sina rakbladsvassa “Skarevarasåhär?” och helt sonika förblödit, för nog fan borde det fullkomligen bubbla fradga i mungiporna på dem när självaste f.d överdirektören för FRA Anders Wik öppet erkänner att det FRA håller på med – och har hållit på med i decennier – är totalt olagligt, i strid mot Europakonventionen och Sveriges Rikes Grundlag?

Men det är tyst, kusligt tyst överallt i tidningar, radio och TV. Kanske är det bara så att vi ska vänja oss, för precis som Rick Falkvinge sade på manifestationen i lördags eftermiddag så kommer människor vid insikten om att allt de säger och gör löper risk att avlyssnas, tolkas och sparas att automatiskt börja utöva självcensur. Det är ett logiskt steg. JAG vet att jag har rent mjöl i påsen, men det gör ingen annan, så plötsligt måste jag, istället för att tänka på vad jag gör och vad jag säger, börja tänka på hur det jag gör och säger kan tolkas, hur det ser ut utifrån, vad som kan läsas in mellan raderna medvetet eller omedvetet. Bara för att du är paranoid betyder det inte att de inte är ute efter dig.

Men det är tyst, kusligt tyst överallt i tidningar, radio och TV. Det som ligger högst på agendan, först i pipelinen, prio numero uno att informera svenskarna om är vilken kändis som enligt ryktet knullat med vilken ickekändis, hur man går ner 100kg i vikt på två timmar genom att dricka smoothies, hur man fixar till strandbrännan med en bunsenbrännare och buttersticks, och Natascha Peyres bröst då förstås. Det är detta vi tydligen inte kan leva utan, det är det som är viktigt. Sånt där annat ointressant tjafs som att alla internetleverantörer ska koppla fiberpar till Försvarets RadioAnstalt och därigenom trycka kopior av alla internetpaket som någonstans på vägen färdats utanför Sverige, sånt är inte relevant, inte intressant, inte något vi behöver bli informerade om överhuvudtaget. Jag menar vem skulle bry sig om sånt? Du har väl rent mjöl i påsen för fan?

Men det är tyst, kusligt tyst överallt i tidningar, radio och TV. Den 17:e juni har regeringen bestämt att detta förslag ska klubbas igenom utan att svenskarna fått ta ställning, eller ens fått berättat för sig vad i helvete det handlar om egentligen, nästan alla jag pratar med tror att hela proppskåpet brunnit i mig när jag förklarar vad det är som håller på att hända. “Äsch nu överdriver du väl, du måste läst fel, du har tolkat det fel, sånt där händer inte i Sverige.”

Den 1:a januari 2009 spelar det liksom inte längre någon roll om du har rent mjöl i påsen, det spelar ingen roll om du inte har så mycket som ett revben i garderoben, för oavsett om du är lika oskyldig som ett rum fullt av spädbarn så kommer du att påverkas när du inser att alla dina handlingar kan komma att tolkas i efterhand av tredje part, en part som inte nödvändigtvis kommer att sätta handlingarna i sitt rätta sammanhang utan istället ser något annat, något du inte trodde, något du inte gjorde, eller är på väg att göra. Och vips har du blivit flaggad i ett register eftersom ditt digitala fotspår plötsligt verkade indikera något suspekt, ingen kommer att säga till dig, du kommer inte veta om det, men från och med den dagen kommer mer och mer av det du gör att samlas upp och gås igenom, tolkas, bearbetas, oavsett om det visar sig vara ett olyckligt sammanträffande och att du faktiskt inte är en potentiell självmordsbombare i Tensta så finns du där, flaggad, märkt.

Men det är tyst, kusligt tyst överallt i tidningar, radio och TV. I bloggosfären vrålas det högt och lågt, och vi vet alla att journalisterna läser vad vi skriver, men de väljer att vara tysta, de väljer att låta saken bero, de väljer att inte informera, de arbetsvägrar och sviker befolkningen. Jag hade väntat mig en fullkomligt osande och sprakande artikelserie med maffiga smaskiga rubbar och en ej tidigare skådad uppslutning av rasande kändisar och fan vet vad. Telefonerna skulle gå varma hos FRA och murvlarna skulle gräva sina långa nosar djupt upp i häcken på dem för att luska fram fakta.

Men det är tyst, kusligt tyst överallt i tidningar, radio och TV.

Vrålet hörs även hos Anna Troberg, Oscar Swartz, Basic Personligt, polymeriska tankar, Henrik Alexandersson, Cynism, Mia is a geek, Hanna Wagenius med flera.

Stå upp och räknas du också.