Jag trodde att bloggkvällen skulle vara över, men sedan pekade nef mig mot en artikel som återigen anslog en sträng hos mig som jag inte kan ignorera, den här gången handlar det om nollvisionerna.

En “Nollvision” är ett fantasifoster, något som någon ruskigt överbetald PR-konsult kom på för länge sen, troligen ett beställningsjobb. “Hur kan vi formulera den här idén på bästa sätt för att rättfärdiga våra omänskliga metoder?” Svar: “Nollvision”.

“Nollvision” innebär att man ska radera en viss företeelse ur världen oavsett vad det är, det är precis vad Adolf Hitler gjorde när han via våldsam uppmuntran bad judarna inandas senapsgas. Eller nej förlåt förresten, man ska inte falla för Godwins Lag även om ämnet ger utrymme för det, så istället kan vi väl säga sanningen på ett annat sätt. “Nollvision” innebär att politiker skriver ner en massa önskedrömmar på papper och sedan bedriver politik utefter dessa önskedrömmar. Ett steg i ledet är att hyra svindyra PR-team som marknadsför denna låtsaspolitik för att få folket att ställa sig bakom den.

Det fungerar bra, det fungerar mycket bra, det fungerar faktiskt så bra att jag ibland undrar om jag bor i ett jävla zoo alltså. Många människor verkar inte riktigt ha greppat faktumet att man kan ha testat de tyngsta drogerna som finns tillgängliga i den här delen av världen och ändå fortsätta vara en fullvärdig samhällsmedborgare, man behöver inte sluta som en stjärtsäljare på plattan bara för att man testar cannabis och man blir inte en riktig pundare av att käka värktabletter i några veckor.

Jag har tagit nästan alla populära droger som finns tillgängliga på den här sidan halvklotet exkluderat heroin, crack, PCP, morfin, valium, DXM och ptja..säkert något annat knark jag inte har ork att komma på just nu, jag lade av med det för många år sedan eftersom jag helt enkelt var förbi den fasen i mitt liv och fortsatte med det precis som vanligt. Jag blev aldrig beroende, jag var aldrig beroende, jag kommer aldrig bli beroende, åtminstone inte av något annat än alkohol som jag verkligen ser som en vanebildande drog.

Att det ens finns ett program avsett för “Nollvision gällande självmord” är fullkomligt verklighetsfrånvänt och det enda jag tänker är att det är ett totalt fantasifoster från en på tok för välbetald thinktank. Om någon vill ta livet av sig så tycker jag att det är helt ok, ditt liv är ditt och du ska ha rätten att avsluta det när du vill. Det är en helt annan sak om någon blir driven till självmord av yttre källor, då gäller andra referensramar, men eftersom vi snackar om “Nollvisioner” så måste vi hålla oss till just vad dessa reglerar, eller hur?

Men en “Nollvision” i politiken är inget annat än ett fantasifoster, det är ett PR-objekt vars enda uppgift är att lura i folket att man verkligen, verkligen, verkligen tycker att det här är “jättehemskt” och att man verkligen gör “allt man kan” för att få bukt med det. Det betyder egentligen inte ett smack utan finns bara där för att vi ska tro att politikens starkaste vapen riktas mot företeelsen. Sanningen är att nollvisioner inte är prioriterade på någon annan nivå är polisiär sådan, det handlar om att fängsla människor, inte att skapa en bättre samhällsbild.

Vem av er kan säga att ni sett färre tiggare sedan nollvisionen av hemlöshet?
Vem av er kan säga att ni sett färre knarkare sedan nollvisionen av drogberoende?
Vem av er kan säga att ni sett färre alkisar sedan nollvisionen av alkoholism?

Skärp er för fan.