Oftast är det väldigt enkelt att vara politiker, man behöver inte göra så mycket om man inte råkar befinna sig i ett samhällskritiskt ämbete. De flesta “politiker” är lallare och behöver inte göra så mycket förutom att ta ställning till olika färdigtuggade förslag som hamnar på deras skrivbord. Ibland måste de jobba själva och då tar det något halvårs utredning innan de kommer på hur de ska tackla problemet de jobbar med.

Ja, politiker som vi känner dem i dagsläget gör inte mycket mer än så. De aktiva politikerna vi har går att räkna på två händer och då räknar jag alla partitillhörigheter, resten är okända tjockisar som bara hamnat där de hamnat eftersom de ville jobba “inom politik” när de var 14 bast.

För ett par dagar sedan så visade det sig att det kanske inte var så enkelt att vara politiker som Gunnar Andrén trodde att det skulle vara, han hade inte riktigt förstått att det ansvar han tagit på sina axlar skulle väga så tungt som det faktiskt gjorde. Plötsligt så blev ett mail han skickat i förtroende till en annan människa publicerat för läsning, och vad han sade var knappast rumsrent.

Ett citat ur mailet lyder:
“Camilla säger att hon före omröstningen givit besked – jag måste ha drabbats av nedsatt hörsel tillsammans med de andra 26 ledamöterna vid detta tillfälle.”

Vad som stod i mailet är egentligen inte relevant, det relevanta här är hur Gunnar reagerar när han inser att det han skrivit inte längre är privat. Man kan diskutera i evigheter huruvida det är OK eller inte att Mikael Trolin publicerar detta men om man dissekerar hela skiten ordentligt så slutar vi vid att Gunnar skulle känna sig lika kränkt om Expressen/Aftonbladet ringde upp honom och _informerade_ om att de hade tillgång till detta mail, oavsett om de hade bestämt sig för att publicera det eller inte.

Om jag får ett telefonsamtal från objekt X som säger sig veta hemlighet Y så blir jag tamigfan upprörd oavsett om hemlighet Y publiceras i blaska Z.

Så vad säger denna reaktion oss väljare?
Vad betyder det egentligen?

Jag får bara en enda stark tanke, och det är att människorna som styr det här landet inte fattat ett jävla dugg, de har ingen koll på hur internet fungerar, de har ingen koll på vad FRA-lagen egentligen banar väg för, de tror att bara för att man trampar på tröskeln så betyder det inte att man öppnat dörren. Sanningen är att när du väl har foten på tröskeln så går det inte att stänga dörren längre för att foten är i vägen och om du ska ha en enda chans att stänga den där dörren igen så innebär det att du måste BACKA.

Det är det vi fortfarande försöker uppmärksamma våra “ledare” om, att de måste BACKA.
VI är de som bestämmer, det är VÅR röst de ska följa, VARFÖR gör de inte det?

Är det verkligen OK enligt dig att vi har personer – som dig och mig – i regeringen som tar beslut efter beslut som inte du håller med om? Tycker DU verkligen att det är så DU vill att ditt land ska skötas? Borde det inte finnas någon i politiken som tycker så som DU GÖR.

Om du inte hittar någon inom politiken som verkligen slåss som du skulle göra så tycker jag att du ska ta dig en funderare på hur du egentligen vill att ditt land ska se ut, antingen sitter du tyst och stilla och väntar på att de nuvarande bestämmarna ska bestämma det som ska bestämmas, eller så tar du och släpar ut röven från kontoret eller hemmet och visar att nu får det tamigfan vara nog på idiotin, antingen låter vi politikerna hållas ett tag till, eller så säger vi att nu får ni faktiskt skärpa er och lyssna på vad VI, FOLKET, SÄGER.

Det är ditt val, ingen annans.
Bestäm dig.
NU!