Via Opassande hoppade jag till en artikel i Corren där författaren verkligen snubblar på slutledningen och slår ut framtänderna. Emma verkar ha liknande tankar som skribenten framför men jag hävdar att de båda två drar fel slutsats. Vad handlar artikeln om då? Jo att bloggarna – och “de nya medierna” – är att skylla för att politiker inte vågar ta en konjak och snacka skit på Visbykrogarna eftersom de då riskerar att fastna på en “komprometterande bild” som någon fingerflink blogginnehavare skjuter från höften med sin mobilkamera.

Rent skitsnack. Att vi bloggare skulle ha något som helst ansvar för detta lågprofilsbeteende är lögn och osanning. Det är de traditionella mediehusen som frossar i skandaler och gör precis vad som helst för att få något oskyldigt att framstå som synd och skam. Om en seriös bloggare ser en känd politiker råka välta en drink så att det stänker lite på bordsgrannen så blir det ingen stor rubrik om det på bloggen, kanske mer en rolig parentes till övrig kontext. Men svennemedia – ergo kvällsblaskorna – kommer att feta på med trycksvärtan som om själva livet hängde på det. (Och i deras fall så gör det väl nästan det vid det här laget iofs.)

SPRIT-ATTACKEN I ALMEDALEN.

Droppen som fick bägaren att rinna över. En känd politiker tappade uppenbarligen humöret under samtalet på innekrogen i Visby och kastade innehållet i sitt dricksglas på en bordsgranne.

“Han blev plötsligt som förbytt, det kom från ingenstans”, säger en källa som befann sig på plats när incidenten inträffade. Ingen vet vad som orsakade händelsen och politikern har inte velat lämna någon kommentar.

Känns det igen? Mmm, tänkte väl det. Tänker du på bloggare när du läser det där? Nää, tänkte väl inte det heller.

Det är inte bloggarna som politikerna är rädda för, det är tabloidpressen, och det finns ett gott skäl till varför det förhåller sig så. Ögonblickskommunikation, möjligheten till direkt bemötande, det existerar bara i de nya medierna. Det som står på löpet kan inte bemötas förrän under morgondagen och då sällan på löpsedeln utan i en smärre notis strax till höger om reklamen för den nya dammsugaren “I-SUCKEE-SUCKEE“. Dagen efter är skadan redan skedd, löpet redan läst av miljoner människor och inget bemötande i världen kan tvätta bort skiten som smetats ut.

En bloggare som publicerar samma skitsnack kommer omedelbart att bli bemött av andra deltagare, bloggare, och läsare som sett samma sak och vet vad som egentligen hände och tvingas att stå till svars på direkten, med sitt goda rykte som insats. Därför kommer sällan – eller aldrig – sådana här haveri-inlägg från den framträdande delen av bloggosfären, man är mån om sina läsare och vet att far man med osanning så får man en hurring direkt.

Att det finns en hel myriad oseriösa bloggare där ute á la “Schulman-packet” som inte drar sig för att skriva sånt där är inte för mig okänt, men jag behöver knappast gå in på anledningen till varför dessa bloggar aldrig syns på några topplistor, sällan har några kommentarer på sina inlägg och aldrig några inlänkar från andra bloggar. De har ingen kraft, inget rykte att skydda, ingen insats. Och därför räknas de inte.

Så Corren-skribenten får göra hemläxan ordentligt och återkomma med något vettigt istället för detta taffliga försök att svärta ner de seriösa bloggarna som några rubrikhetsande gamar. Skuld där skuld hör hemma. Credd där credd förtjänas.

Gör om. Gör rätt.