I kina käkar de …
Förhållandena i Kina påminner om den svenska äldrevården med skrämmande pricksäkerhet. Det tragikomiska i det hela är att Aftonbladet väljer en ingress som lyder “Här är Kinas mörka baksida” och fortsätter sedan med en indignerad brödtext där man ojar sig över att man efter mycket om och men verkligen fått fram en kamera till Kinas värsta inhuseringsvariant för oönskade medborgare i stil med våra svenska härbärgen.
Det vi ser på bilden som tillhör artikeln är en visualisering av den svenska äldre-/sjukvårdens natur. Den svenska äldrevården är i mångt och mycket utformad precis som den är i resten av den “civiliserade” världen, det vill säga undanstoppning, magasinering, av förbrukade resurser. Varför lägga miljontals kronor på något som med största sannolikhet inte genererar några pengar längre?
De som huserar i dessa magasineringslokaler tycker nog det är bra mycket trevligare att ha tak över huvudet samt möjlighet att låsa in sina ägodelar än att sova i ett dike i regnet med sina tillhörigheter lika säkert placerade i en plastpåse som en rysk ubåt Hårsfjärden.
I ett litet skitland som Sverige (befolkningsantalsmässigt sett) så finns det (fanns det..) en viss mängd av reson i att sträva efter ett välfärdssamhälle av icke skådad sort, det var en härligt tilltalande feberdröm som vi alla köpte med hull och hår och trodde skulle vara i längden. Men det fungerar inte, inte ens i ett litet miniland som vårt vars medborgare betalar helt hysteriska summor i skatt.
Våra äldre släktingar som har oturen att ramla in i statens famn finner sig själva i en degraderande tillvaro där glömda bäckentömingar, liggsår och nollrespons på fingerlarm är vardag, där besöksfrånvaro och missade lunchleveranser är lika pålitliga som frånvaron av kondom vid ett tonårsknull i festivaltider, där det upplevda människovärdet är en negativ potens adderad med sig själv.
En misär likt den som visas på bilden i artikeln, människor instängda i burar, skillnaden är bara att burarna här i “det civiliserade Sverige” inte är av metall, de är gjutna i byråkrati och paragrafer, policys och rutiner, slentrian och ekonomi. Det är en tyst – men icke desto mindre solid – isoleringscell där du efter att “processutvecklaren” fått sin sak sagd kan njuta av att din färd till nästa liv expedieras mycket effektivt.
Det är en välsignelse att bo i Sverige, vi har det ju så bra här, inte som de där galna kineserna, det är ju rena katastrofområdet..
