Hjulbent suicidal minröjare
I lördags var det utgång med jobbet som gällde, garbos var det valda stället för mat och dryck. Efter att ha ätit en löjligt god cheddarburgare begav jag mig till uteserveringen för att ta mig ett bloss på maten. Helt oskyldigt står jag där och röker klart min cigarett och ska sedan bege mig tillbaka in på stället, något som kräver att man tar sig ned för en hisnande hög trappa bestående av, två trappsteg.
Självklart, självklart, självklart trampar jag lika snett som en hjulbent suicidal minröjare redan på första steget, min vänstra stortå gör ett oerhört tappert försök att kyssa vadmuskeln, misslyckas kapitalt och övergår till att bara skita i allt och låta mig falla handlöst i backen som värsta hyperfyllot, mitt framför den mindre folksamlingen i kön utanför repen.
Högra knät får under den mycket korta nerfärden för sig att det tillhör stålmannen och inte teflonminnet, och bestämmer sig därför med obruten övertygelse att ta sig rakt igenom betongplattan som snart kommer att korsa dess väg. Betongplattan – som varit med om detta ett par gånger för mycket redan – skrattar lite lojt och tittar åt andra hållet medan den yttre menisken i mitt knä begår självmord mot dess bröstkorg utan att så mycket som flytta på ett ynka gruskorn.
Med tanke på det oerhört pinsamma läge jag befann mig i så var det knappast tid att ligga kvar och ynka sig på marken, så jag flög upp på benen och ignorerade den dunkande smärtan i vänsterfoten. Mest för att slippa stå där och förlöjliga mig själv inför vakterna genom att bevisa för dem att jag inte är det minsta berusad utan bara en riktig klant. De verkade iaf snappa upp att jag inte vinglade en millimeter så de frågade bara om det gick bra och lät mig fortsätta in.
Stod lutad mot en vägg precis innanför entrén en stund och bet mig i läppen (varför biter man sig i läppen när man redan har skitont någon annanstans?) innan jag gick tillbaka till vårt bord och slog mig ned.
Resten av kvällen gick bra, förutom att jag missade sista tunnelbanan hem och var tvungen att ta en taxi, en utgift som jag absolut inte hade räknat med.
Vaknade i söndags och skulle upp ur sängen, jag kom ungefär 0.2 steg innan min fot snabbt skrev ihop ett tårdrypande avskedsbrev, nitade fast det på mitt högerknä tack vare en kosmisk felberäkning av reellt avstånd och helt sonika bara stack. AJ. AJ AJ AJ AJ. När jag försökte stödja mig på högerbenet istället så gav det också upp vilket gjorde att jag fann mig själv desperat klängande mot en bokhylla för att inte ramla.
Jippi. Bara att åka till Huddingeakuten då. En till taxiresa med andra ord. Summa summarum efter röntgen? Hygglig ligamentskada vänster fot, trolig meniskskada höger knä. Bandagering, inhandel av kryckor och hemresa, återbesök i slutet av augusti.
Gick till jobbet som vanligt igår men märkte snart att jag mådde riktigt dåligt, vet inte om det hade att göra med den kroppsliga ansträngningen och resurserna som hela tiden gick åt till läkprocessen men jag svettades som ett as och var yr hela tiden, så jag gick hem runt lunch och låg i feberfrossa hela natten inatt. Hemma idag också med andra ord, som tur är känns iaf foten redan bättre tack vare att jag inte gjort något alls med den sedan jag kom hem igår, hoppas det fortsätter åt rätt håll.
När gjorde du dig sist illa pga otur/klantighet, vad hände och hur gick det till?
Tuesday 12 Aug 2008 @ 11:26
[]
Tja, i mitt fall handlar det mer om idioti än otur/klantighet. Jag höll på att städa lite här hemma, och hade lite musik i högtalarna. Så jag började svinga lite med armarna, upp över huvudet, och innan jag vet ordet av så regnar det glas över mig. Jag hade lyckats slå sönder min taklampa. Jay.
Det blir bättre. Efter att allt glas landat så inser jag att jag inte fått en enda repa på mig, och får en kort sekund för mig att det innebär att glaset i själva verket är någon form av plast som inte blir vass när den går sönder (jag insåg senare att den inte skulle gått sönder öht i första hand i sådana fall, men då var det för sent) och började glatt plocka upp glasbitarna. Och skär upp min fingertopp. Inte så överdrivet illa, men du vet hur ont det gör och hur mycket det blöder från just fingertoppar. *suck*
Nope, inte slut än. Jag lyckas ta upp alla glasbitar jag ser och fortsätter sedan att städa. Utan att tänka på det faktum att det inte är så smart att gå barfota på en matta som precis blivit hemvist åt tusentals små glasbitar som jag självklart inte kan se. Föga förvånande så satte sig en liten skit i min högra fot. Så jag kilar in på toa, tar fram en pincett och får ut den.
Va, inte klar än!? Nope, skorna jag tar på mig är öppna sandaler. Det visar sig att det inte räcker för att hålla glaset utanför, så självklart letar en liten skitbit sig in i min vänstra sandal och skär upp en av mina små älskade tår. *suck*
Jag vet, det är inte i samma liga som din olycka, men jag tycker att eftersom det helt och hållet i mitt fall handlar om att jag inte tänker längre än näsan räcker, och ibland inte ens så långt, så förtjänade det ett hederomnämnande. ;-)
I vilket fall som helst; kram på dig och hoppas du mår bättre.
Tuesday 12 Aug 2008 @ 11:33
[]
ptja..vi skulle kasta en billybokhylla och då måste man ju slå sönder den först och jag sparkade ut nederdelen av bakstycket utan problem, överdelen var lite värre eftersom den sitter.. ja. högt helt enkelt. När jag tröttnade på att försöka slå ut den och funderade på hur jag skulle få loss den utan tillhyggen så löste sig problemet av sig självt. Bakstycket lossnade och landade på ovansidan av foten. Jävlar vad ont det gjorde! Jag trodde först att foten bokstavligen gick av! J dök upp med en påse grönsaker som jag hade som kylpåse, men det gjorde ju fan bara ännu mer ont, nu upp till knähöjd dessutom.
Nu, en vecka senare så gör det fortfarande ont, men inte ens ett riktigt blåmärke fick jag. (eller jo.. lite snyggt blå/rödflammigt liksom så att det ser ut som om jag är blodförgiftad). Däremot har jag ett hudfärgat jack i foten. Naturligtvis har jag inte gått till en doktor, jag kunde ju vicka på tårna och foten sitter ju kvar.
Jävla bokhyllejävel.
Tuesday 12 Aug 2008 @ 11:42
[]
WysiWyg:
Jisses, det är ju rena miraklet att du inte förblödde i ditt eget hem den dagen. Hihi. Det var himla roligt iaf, tur att det gick så bra som det gick. ;)
Drottningen:
Aj aj aj! Tur att foten inte gick av på riktigt. Jag hade inte heller gått till doktorn om det inte råkade vara så att jag tidigare fått en benspricka på precis samma ställe som jag svullnade upp på. Men jag hade också tur tydligen.. i oturen.. Trappjävel.
drf’s senaste bloggpost.. Hjulbent suicidal minröjare
Tuesday 12 Aug 2008 @ 12:44
[]
AJ, jag lider verkligen med dig! Feberfrossan kan nog bero på att du fått inflammation där du skadat dig. Ta det lugnt ett par dagar? :)
Jag skadade mig på liknande sätt… faktiskt, för 1½ år sedan. Rasade i gatan men kunde inte resa mig upp. Senare på akuten menade en AT läkare (efter endast fotledsröntgen) att jag bara stukat mig. Min fot såg ut som en fotboll. Hon sa att jag skulle vara bra inom en vecka. I tre månader hoppade jag på kryckor eftersom jag inte kunde gå alls. Senare konstaterade av en annan läkare att jag slitit av alla ligament i foten och hade en mycket lång läkeprocess framför mig. Båda knäna kraschar för varje steg jag tar, men knäna röntgades tyvärr aldrig… Så, tur i oturen- jag hoppas dina ben är fit for fight snart igen!
Tuesday 12 Aug 2008 @ 13:16
[]
Hm… Jag pratade lite med min syster nyss och klantighet kom på tal pga att vi tycker att det är lite synd om dig nu. men vi (läs:jag) kom fram till att klantighet måste vara någon form av en genetisk åkomma som finnar på biologiskt sätt lyckats genmanipulera med hjälp av en stor mängd finsk champagne och finsk midsommarsoppa. För varken jag eller hon är speciellt klantiga.
Jag drog alltså slutsatsen… äh, jag vet inte.
Men man har gjort sig illa ibland, dock på eget bevåg. Det blir lätt ett antal stukningar, rivsår och näsblödningar(?) på grund av att man mitt ute i skogen, med träd till vänster, höger och rakt fram, håller en hastighet på 1km på 5min stirrandes på en karta och kompass. Utan någon som helst tanke på att en fullvuxen tall inte viker sig för en knappa 65kg tanig människa.
Däremot tror jag att rötter med flit gör krokben på folk, garanterat!
Tur att man slutat upp med att utmana de farliga stillastående objekten i skogarna.
aku’s senaste bloggpost.. …so what do you do…
Tuesday 12 Aug 2008 @ 14:11
[]
Jenny:
Men usch vilken klåpare till AT-läkare du råkade ut för då! Sånt där ska man ju anmäla dem för rakt av, sveda och värk CHICHING! Bastards.
Mitt tillfrisknande går väldigt fort åt rätt håll nu när jag enbart vilat foten, vilket förvisso är tvärt emot vad doktorn ordinerade. Han ville att jag skulle belasta den och använda den så mycket det gick utan att det gjorde ont, vilket var vad jag gjorde igår, och det slutade ju med sju svåra år och åtta bedrövelser. :P
Tuesday 12 Aug 2008 @ 14:14
[]
aku:
Åhå, det bor en liten orienterare i dig alltså? Coolt. Fast du.. finsk midsommarsoppa, vad är det? Vodka?
Dock måste jag tyvärr slå hål i din teori om finnars eventuellt genetiska avkall på klantigheten, jag är nämligen halvfinne.
Tuesday 12 Aug 2008 @ 14:32
[]
Jo, en liten sådan, bortprioriterad och undanstoppad.
Finsk midsommarsoppa är koskenkorva i blommig tallrik.
Jag står inte bakom min teori. Det var något som föddes efter tolv timmars nattarbete och fyra timmars sömn. Jag kom också på att min klantighet lyser upp när jag diskar. Tappar dricksglas och bestick alldeles för ofta, lyckas däremot inte skada mig själv.
aku’s senaste bloggpost.. …so what do you do…
Tuesday 12 Aug 2008 @ 15:35
[]
Tack! Men det ledde ingenvart. Man får helt enkelt göra sitt bästa och kämpa på för egen maskin, det är tydligen så det fungerar.
Ah, de brukar säga “belasta tills det gör ont” men gör det ont hela tiden kan man ju likagärna vila. ;)
Wednesday 13 Aug 2008 @ 09:27
[]
Arbetsplatsolycka: Jag fastnade med armen i en bokhylla i förra veckan.
Det var lite knepigt att försöka förklara för en förbipasserande låntagare som ville ha hjälp var för jag bara viftade avfärdande med den fria handen och mumlade nåt om “informationsdisken”.
(Nationalencyklopedien är TUNG. Särskilt om delar av den faller över ens arm och naglar fast en.)
Joakim Andersson’s senaste bloggpost.. Fhtagn!!?
Wednesday 13 Aug 2008 @ 13:35
[]
Egentligen var de väl inte så mkt av klantighet jag skade mig utan mer pga att jag har en ganska kass och otränad kropp.
Jag sträkt till min rygg ett par gånger förut inget mer emd de de har gjort förbannat ont sen gått över och sen har de inte vart mer än så.
Men dne här dagen när jag är på H&M och förösker hitta en lämplig utstyrsel till skolavslutningen hade ryggen fått nog. När sista plagget skulle av så tycker ryggen att de absolut nog med krumbuktande och de känns som någon skär upp ryggslutet med en slö smörkniv.
Som sagt har detta hänt innan och jag föröker tappert få på resten av mina kläder. Då komemr vi till de kritiska ögonblicket knyta skorna. Jag förösker böja mig ner men detta är helt uteslutet. Jag får med andra ord hasa längs väggen ner och förska komma åt min skosnören sittandes samtidigt som jag håller på börja stor tjuta och undra hur fan jag sjka lyckas ta mig därifrån NÅGONSIN.
De gick iuppenbarligen bra menryggen betsämde sig för jävlas minst en vecka efter. Tur att man har en accepterand ellärare som stod ut med att jag kasta ur mig sovrdommar lika tätt som när de duggar i Skåne.
Wednesday 13 Aug 2008 @ 14:43
[]
Hrrrm jag körde av vägen i 70 km/h med motorcykel, landade på vänster sida och rullade runt ett par varv innan jag stannade på rygg i diket. Detta hände för en vecka sen och skrubbsåren har läkt, men min axel är fortfarande lite fucked-up. 5 timmar på E-tunas akut resulterade i omdömet “Mjukdelsskador, inget som behöver åtgärdas. Ta 2 alvedon och 1 voltaren och vila mycket”.
Klantigheten bestod i för hög fart, för hög växel och inbromsning i lösgrus
Nini’s senaste bloggpost.. Blöt hund
Wednesday 13 Aug 2008 @ 20:15
[]
Joakim Andersson skrev:
Det låter inte så värst bekvämt, men är den verkligen så tung att du gjorde illa dig?
Haha vad elak jag är. Jag måste fixa en elak… HEY WAIT! 
drf’s senaste bloggpost.. Hjulbent suicidal minröjare
Wednesday 13 Aug 2008 @ 20:28
[]
Nini skrev:
Aiiijoujojoj! Det hade ju kunnat sluta hur illa som helst, men du verkar ha haft änglavakt.
Drygt när man måste hänga i hundra år på akuten bara för att få reda på att inget är brutet.. alltså, visst man kanske vill slippa benbrott egentligen, MEN ÄNDÅ!
Wednesday 13 Aug 2008 @ 20:29
[]
Maja:
Det där lät väldigt oturligt, hoppas ryggen är bättre nu och att du slipper sabba den igen. (Kom ihåg att inte gå till H&M!)
Thursday 14 Aug 2008 @ 09:12
[]
Ja men jaaaaa exakt!!! Det är ALDRIG nåt som går sönder i mig. De säger ALLTID “Ta 2 alvedon och vila” oavsett va fan jag kommer in för. Eller ok, bland får jag stygn, men sen säger de iaf “ta 2 alvedon och vila”.
Jag gillar inte att betala 300:- för att få 2 alvedon
Nini’s senaste bloggpost.. Semester-tv
Thursday 14 Aug 2008 @ 22:44
[]
Jag klåpade genom att helt otränad ta en tur på inlines och avsluta med en broms-piruett — crash and burn. Bild i mitt blogginlägg.
Stoffe’s senaste bloggpost.. By: Patrik skoog
Friday 15 Aug 2008 @ 20:54
[]
Stoffe:
Aj, det där såg ut att göra bra ont, jag hatar skrapsår, de svider så förbannat obehagligt. Hellre en fet lårkaka än ett rejält skrapsår.
Saturday 16 Aug 2008 @ 00:14
[]
jag stod och lagade käk (kök är farliga som fan!) och skulle pilla ut de sista champinjonerna ur burken och ANVÄNDER ETT FINGER! Mr Shit for brains var igång. Blodet sprutade naturligtvis men jag skippade sjukhusbesök, för att det var så jävla pinsamt.
Dessutom (om du har tid…) har jag somnat när jag cyklat och cyklat in i en parkerad bil. Jag har stått och huggit ved och när en mygga landar på benet slår jag ihjäl den med yxan (5 stygn) med mera…
Studiomannen’s senaste bloggpost.. Peter försvarar Ara Abrahamians agerande
Saturday 16 Aug 2008 @ 00:31
[]
Studiomannen:
HAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAAHAHHAHAHA…. *hämtar andan*
HAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAAHHAHAHHAHAHAHAHHAA… *hämtar andan igen*
..HAHAHAHHAHAHAHHAhhahaHhAhahahhAhahahaaaaaahaaaaaahaaa… haaaa..
..haaaaaaaahrrrrggrmbl….
Alltså… hugga mygga med yxa…
Aaaah.. hjälp… “Too.. many.. jokes.. must.. mock.. studiomannen.”
Fan så bra, tack för den. :D Fem värda stygn! Guldstjärna direkt.
Saturday 16 Aug 2008 @ 17:31
[]
Jag blev eskorterad hem på fyllan för att jag behövde sova *harkel* men lyckades på nåt sätt trampa med min högklackade sko i ett järnvägsspår och föll ihop (det var i USA, därav järnvägen mitt i en vanlig gata). Mitt sällskap blev förskräckt och lyfte upp mig, men jag tyckte allt var lugnt – det gjorde ju inte ont nånstans. Det gör ju inte det när alkoholen gör att kroppen känns som bomull.
Men det jag tydligen gjorde i fallet var att ha kvar foten i spåret, medan benet gick åt ett annat håll och min tyngd hamnade uppepå det. När jag dagen efter hastigt fick vakna för att rusa till toaletten hann jag ta ett steg innan foten inte bar. Gnyendes av smärta och hulkandes av bakfyllan lyckades jag på ett ben ta mig till toaletten, men det var i grevens tid.
Jag fick ringa sällskapet för att reda ut vad som hade hänt. Oh, the shame. Gick dock aldrig till läkaren i USA, skulle ändå åka hem några veckor senare och stukningar går ju över. Jag kunde ju med ett stort mått smärta belasta foten. Schyssta kompisar lånade mig en cykel så jag slapp gå för långa sträckor.
Men några veckor senare hemma i Sverige hade foten ändå inte blivit bra. Är den inte bättre nästa vecka får jag gå till läkaren tänkte jag. Sex veckor efter olyckstillfället hamnade jag hos husläkaren – som skrattade gott när han bad om förklaring till hur det gick till – och sen remiss till röntgen.
Nämen, jag hade ju för fan brutit ett ben i foten. Och eftersom jag hade gått med det så hade det börja läka fel, och ingen anledning fanns att riva upp det. Istället får jag låta bli för höga klackar och gå med ett snedläkt ben i ena foten.
Smidigt va? Den där alkoholen …
Saturday 16 Aug 2008 @ 17:36
[]
Sa jag att jag har ovanligt hög smärttröskel förresten? Jag har ju haft av ett ledband i den andra foten inte mindre än två gånger också, av egen förskyllan. Den ena gången med en gatubrunn till hjälp och den andra med en trottoarkant. Och så har jag cyklat mig till en hjärnskakning, nyst mig till ett revbensbrott (de var visst bara halvläkta från den gången jag blev inkraschad i ett cykelställ av en full kompis på inlines), cyklat in i en parkerad bil så att jag har ett måsformat stort ärr mitt på halsen. Förutom alla småolyckor med häftstift och framförallt häftklamrar i fingrarna, knappnålar i fötterna och, saxklipp här och där, och avhyvlad hud på diverse ställen (potatisskalare och osthyvlar kan vara vassa!).
Ataharis’s senaste bloggpost.. Greyhound
Saturday 16 Aug 2008 @ 17:38
[]
(alla goda ting är tre)
Glömde ju berätta om tidigare i somras när jag dängde in en tå i pojkvännens badkar som överraskade mig med sin placering, och därmed bröt densamma. Tån blev mörklila/svart och sen grönskiftande. Ont som f*n.
Hoppas dina skador läker fort nu!
Ataharis’s senaste bloggpost.. Greyhound
Sunday 17 Aug 2008 @ 21:59
[]
Hm. . Studiomannen blir ju svår att slå..men jag har elvispat mina fingrar på vänsterhanden. Med flit! Visparna lossnade mitt under vispandet och jag räknade kallt med att jag skulle kunna trycka dit dom utan att stänga av apparaten först. Det kunde jag inte. Istället vispade jag liksom loss delar av fingrarna.. Aj. Långfringret gick tom av, och så såg man benet..nog med detaljer va?
Raggoparden’s senaste bloggpost.. Ni MÅSTE besöka denna sida!
Monday 18 Aug 2008 @ 19:41
[]
Ataharis:
…Herrejösses!
Kanske borde skaffa en sån där härligt säker lära-gå-stol som barn har när de är små? (Eller ptja, vissa barn iaf)
Raggoparden:
Men AJ AJ AJ! Nu blir jag ju tamigfan mörkrädd, vad är ni för dårar egentligen?!
drf’s senaste bloggpost.. Att skriva, eller inte skriva
Tuesday 19 Aug 2008 @ 01:40
[]
…kanske märks det att jag är släkt med en person som hemma i duschen skulle använda en nyköpt tvättsvamp. Det upplevdes som väldigt konstigt.
Det var det. Svampen innehöll bilschampoo!
Studiomannen’s senaste bloggpost.. Peter länkar vidare