Att skriva, eller inte skriva
Läste Beiersdorfbloggens 1000:de inlägg (hittat via mymlan, och även skrivet om av Opassande) som handlar om hans bloggande och de problem och bekymmer det drabbat honom inom karriären. Det är ett otroligt läsvärt inlägg om man är intresserad av att få reda på hur trångsynta vissa arbetsgivare kan vara när det kommer till de nya medierna, hur enkelt det kan vara på vissa arbetsplatser att straffa ut sig totalt bara genom att skriva en blogg som skiljer sig från mängden. Missa inte inlägget, läs det, nu.
När jag läste det kom jag och tänka på hur lyckligt lottad jag är när det kommer till mitt bloggande i korrelation med mitt arbete. Alla på mitt jobb, från botten till den absoluta toppen med nuvarande VD och f.d ägaren Oscar Schwartz i fronten, vet om att jag bloggar, var jag bloggar, och vad jag skriver, faktum är att jag faktiskt blev erbjuden jobbet efter att min gamla chef snubblat över min blogg, 7 år efter att jag slutade där. När jag skrivit något som slår an en sträng så får jag ibland höra det på jobbet i förbifarten eller kring lunchen. Det är något jag i princip förutsätter för att kunna få mer bränsle till att blogga, särskilt när jobbet och familjen tar upp så mycket tid av vardagen att det är svårt för mig att varva ner tillräckligt för att finna den kreativa ådran igen.
Att höra kollegor och bekanta spontant kommentera något jag skrivit är intressant, eftersom det ger en ny dimension till hela diskussionsplanet. Att diskutera eller bara prata om något som skrivs på bloggen med en okänd eller mindre okänd kommenterare är en sak, men att tacklas med nära kollegors ris och rosor är en annan. Det ger en mycket mer närliggande form av feedback, och på ett annat sätt än den feedback jag får från vänner och familj förstås då det handlar om personer som jag har en professionell relation till utöver den personliga.
Jag åtnjuter något som kanske inte är alla förunnat, och det är att min arbetsgivare (hittills) inte sagt något annat än tummen upp om min blogg, även om jag berört en del känsliga ämnen och knappast biter mig i tungan om jag tycker att något är galet, dock är det en självklarhet både för dem och för mig att ingenting jag skriver här någonsin representerar min professionella åsikt som anställd på företaget, utan alltid – utan undantag – representerar min åsikt som privatperson. När jag kliver in på jobbet varje morgon så går jag in i min professionella roll, när jag går ut därifrån så kliver jag ur kostymen och blir privat. Att arbetsgivaren från början insett detta har gjort det otroligt enkelt att fortsätta blogga så fritt som jag gjort sedan jag började jobba för dem.
Faktum är att man måste vara rätt alternativ, öppensinnad, och helst en hygglig skopa knäpp i huvudet för att passa in på Bahnhof. Det är en mycket brokig skara fullkomliga genier som alla tillsammans utgör ett oknäckbart baskommando över allt som händer och sker. Men om man inte gillar att mitt i ett samtal få höra hur söt röv man har och bli flirtigt inbjuden till en menage á troi av en hårig ungrare eller inte klarar av att höra fantasifulla gestaltningar av påhittat personligt bögsex yttrat av katatoniskt heterosexuella män med krav på motprestationer av samma verbala karaktär eller kanske inte kan hanskas med en fälttekniker som är ute på en site och när han ringer dig så är första frågan “Vad har du på dig?”, så kanske man skulle söka jobb på annat håll, jargongen på kontoret är lika hänsynslöst härlig som den kan vara på vissa restauranger. Jag älskar det.
Det är ett härligt gäng, och det är inte utan ånger som jag läser hur just Beierdorfsbloggen haft sådana otroliga problem med sin blogg då han jobbat i rövstyltsförsedda statliga media och den skakbenade självförtroendelösa tabloidpressen. Ett dilemma av rang som knappast borde försvinna ouppmärksammat. Så läs, läs Beierdorfsbloggens redogörelse, det tusende inlägget, men inte det sista.
Slutligen en liten film från kontorsdelen av Pionen.
Saturday 16 Aug 2008 @ 00:06
[]
ja..alltså.. jag är ju övertygad om att om min arbetsgivare kände till att jag bloggade så skulle de sura rätt bra. Det är nog mer vanligt än ovanligt att arbetsgivare reagerar just så. Du har tur du, själv fläker jag ju ut mig på bloggen nu och då och tigger om jobb, men det är ingen som har nappat. Inte ens FRA
Saturday 16 Aug 2008 @ 00:27
[]
Jag tror att min nuvarande arbetsgivare faktiskt inte skulle bry sig så mycket eftersom jag inte skriver om mitt arbete i någon större utsträckning. De gånger jag öht nämner mitt jobb i negativa ordalag så har jag garanterat redan sagt det högt så ALLA på jobbet hört vad jag tycker så det är lite skit samma.
Nu däremot, när jag byter jobb, kommer jag inte skriva om det alls.
Ang din video så måste jag bara fråga:
- Så varför står vi i den här djungeln då?!?
Nini’s senaste bloggpost.. Approved
Saturday 16 Aug 2008 @ 00:36
[]
Drottningen:
Och synd är väl det, vi måste fixa en mullvad för tusan!
Nini:
Finns det någon speciell anledning till att du inte kommer skriva om jobbet?
Och angående min video så var det första jag sade när jag kom in på kontoret när de hivat in alla växter: “EY! Varför står vi mitt i den här djungeln?!”
Sååå.. ooooooold!
Saturday 16 Aug 2008 @ 08:49
[]
Jupp det finns en speciell anledning. Mitt nya jobb har hårda sekretessregler, och åtminstone till jag är fast anställd kommer jag hålla låg profil. En par av mina blivande kollegor läser dessutom redan min blogg så….
______ <– Jag som håller låg profil
Nini’s senaste bloggpost.. Approved
Saturday 16 Aug 2008 @ 10:34
[]
Om min arbetsgivare skulle få veta vad jag nyligen skrivit på min blogg skulle jag troligen åka på en avhyvling på plats…
Andreas’s senaste bloggpost.. Antiutmaning 2
Saturday 16 Aug 2008 @ 10:51
[]
Åh, det låter som en helt underbar arbetsplats! Jag gillar sjuka jargonger… :)
Kristina af Knusselbo’s senaste bloggpost.. Är Bigfoot funnen?
Saturday 16 Aug 2008 @ 14:21
[]
Nini:
Aha, då förstår jag. :/ Jobbigt.
Andreas:
Haha, du.. det tror jag du har jävligt rätt i.
Kristina af Knusselbo:
Japp det är en härlig plats!
Sunday 17 Aug 2008 @ 11:55
[]
Nej nej, jag tycker inte det är jobbigt alls! Faktiskt! Mitt nya jobb är det jag önskat mig mest i hela världen. Jag vet att jag är på väg “hem”. Svårt att förklara, men jag brukar ju inte skriva så mycket om min jobb annars heller så en låg profil ett tag är nemi problemi :)
Nini’s senaste bloggpost.. Perfect twelve
Sunday 17 Aug 2008 @ 16:13
[]
Att ha högt i tak och få positiv feedback på arbetsplatsen känns som A och O, men ändå är det något som saknas på många ställen. Var glad och stolt över din arbetssituation, fortsätt blogga och var evigt tacksam över att du har rätt chefer.
Sunday 17 Aug 2008 @ 17:19
[]
Trots att jag aldrig nämnt min arbetsgivare eller folk på jobbet vid namn är jag ibland orolig att nån chef ska snubbla över bloggen. Det är inte särskilt högt i tak där jag jobbar. Det finns ett par enstaka arbetskamrater som känner till bloggen men jag är rätt hemlig. Synd att det ska behöva vara så.
Joshua_Tree’s senaste bloggpost.. Vems lag?
Monday 18 Aug 2008 @ 13:22
[]
fan jag blir less när jag läser detta. att folk är så korkade så att de inte låter en person ha fler sidor.
usch!
personligen kan jag snart titulera mig yrkesbloggare då min chef numer betalar mig för att blogga. på arbetstid. visserligen inte sugbloggen som hon följer med stort intresse utan en annan blogg som suger mer men man ska inte nafsa den hand som föder en…
Monday 18 Aug 2008 @ 14:52
[]
What what!?? Har du en blogg som jag inte vet om?!?
*letar genast reda på^*
Nini’s senaste bloggpost.. Söndagsblues
Monday 18 Aug 2008 @ 18:31
[]
jupp! varför vågar jag inte slå vad om att du inte kommer att hitta den bloggen?
Monday 18 Aug 2008 @ 19:35
[]
Joshua_Tree skrev:
Ja det måste kännas väldigt otryggt, jag skulle nog skriva otroligt lite och mycket självcensurerande om jag var tvungen att tänka på sådant. Huuu.
Nini skrev:
Du behöver inte förklara alls, jag förstår _precis_ vad du menar. Jag kom “hem” arbetsmässigt när jag fick det här jobbet.
Jenny skrev:
Will do!
Stefan skrev:
My Google-Fu is strong, resistance is futile.
drf’s senaste bloggpost.. Att skriva, eller inte skriva
Monday 18 Aug 2008 @ 19:49
[]
[...] länge och väl om det här nu. Det jag tänkte var först att skriva ett par kommentarer på ett par bloggar, men nöjer mig istället att göra såhär istället. Nu är jag inte så instatt i [...]
Monday 18 Aug 2008 @ 23:51
[]
“Faktum är att man måste vara rätt alternativ, öppensinnad, och helst en hygglig skopa knäpp i huvudet för att passa in på Bahnhof. “
Låter som en drömarbetsplats! På min är det mest den där skopan som gäller.
Drf och Nini: Var är han? Sugis alter ego! Kom ni fram till nåt på sökandet?
Sugis: Ge dig. Ge dig till känna! Miffo! ;-)
Tuesday 19 Aug 2008 @ 12:24
[]
Steffo – Hittade den på en ggn, men det var ju inte så svårt när jag vet var du jobbar
Drf – Visst är det helt magiskt underbart?! Jag kommer visserligen inte få lyxen att jobba i en djungel, men jag kommer ha rätt nice surrounding ändå *s*
Nini’s senaste bloggpost.. …å sen då?
Tuesday 19 Aug 2008 @ 23:30
[]
Åsa skrev:
Låter förbannat drygt att ha den där skopan hängande över sig jämt och ständigt, hur står ni ut egentligen? Förresten så hittade jag inget, så det är dags att vi börjar bearbeta Nini för att få reda på var sugjäveln bloggar numera egentligen. Eller förresten, jag sätter nef på jobbet istället, hon googlar som en jävla Cisco 6500 på kokain.
drf’s senaste bloggpost.. Henrik? Vad håller du på med?
Tuesday 19 Aug 2008 @ 23:45
[]
Står ut och står ut.. Räkningar att betala och låg profil serru. Det är ju inte så att valmöjligheterna ligger i drivor omkring en
Wednesday 20 Aug 2008 @ 09:40
[]
*S* Säg till om Nef inte hittar så kanske jag hintar om adressen
Nini’s senaste bloggpost.. “Ge mig…
Sunday 24 Aug 2008 @ 19:55
[]
Nini: Give it to me! Tror jag. Ska kolla hos nef om jag hittar nåt först, annars kan du väl komma ut? :-)
Har varit frånvarande ett tag…
Drf: Äckligt drygt är det förresten! ;-)
Monday 25 Aug 2008 @ 10:03
[]
@Åsa – Steffo får outa sig själv… :)
Nini’s senaste bloggpost.. Ikea – part II
Monday 25 Aug 2008 @ 23:57
[]
Beijerdorfsinlägget var jäkligt bra. Det behövs en debatt om att man har rätt till ett fritidsintresse även om det heter blogga. Sedan har vi vä åsikts och yttrandefrihet än så länge här i landet, även om nu makten ska övervaka oss mera.
Själv skulle jag inte få en endaste arbetsgivare eller för den delen ens kunna arbeta hos någon om de inte accepterade vad jag skriver, för det är bara en del av hur jag är även IRL. Säger vad jag tycker och debatterar gärna, även om jag kliver på ömma tår. Men det skulle aldrig falla mig in att vika mig för att slicka fötterna för att få chefens gillande. Som chef skulle jag aldrig vilja ha en sådan personal.
Sedan förstår jag mycket väl att man kanske inte direkt ska kritisera sin arbetsgivare/arbetsplats. Ja såvida då man inte tycker till rent allmänt om t.ex sjukvårdens brister eller något sådant stort. Man får helt enkelt sålla lite mellan äpple och päron
AlterEgo’s senaste bloggpost.. Arbogafallet ännu ett misslyckande