Jag skulle lätt pröjsa 1000 spänn MINST för en sån behandling. Det är nog en sisådär 5 år sedan jag var hos tandläkaren sist just pga den vansinniga skräck jag har inför borren tack vare en brutal upplevelse när jag var liten parvel.
LASER SAVES THE DAY!
Det snackas lite här och var om att “Piratpartiet har färgat av sig” på de etablerade partierna och att integritetsfrågor nu står relativt högt på agendan hos många. Såpass högt att t.ex KD hade det som en av huvudpunkterna för sitt senaste partimöte. Vad detta beror på kan tolkas på flera sätt, men såsom det just nu framställs så verkar det tänkt att låta som att dessa partier på något sätt snappat upp folkets budskap och FÖRSTÅTT vikten av personlig integritet, ett fritt internet, och frihet från övervakning utan brottsmisstanke.
Jag tror inte det.
Eller snarare, jag kan inte tillåta mig själv att tro eftersom det är för stor chans att det bara handlar om att slicka den för stunden bäst smakande bakdelen. Om ett väletablerat parti snappat upp aktiviteten när allting började småkoka redan för flera år sedan så hade jag lätt kunnat köpa några års sakta mak fram till ett resolut ställningstagande och därmed kanske till och med funderat på att lägga min röst på detta parti istället för det enda vettiga valet i dessa tider, Piratpartiet.
Att dessa etablerade partier nu har integritet och frihet på agendan lider på tok för stor risk att enbart vara en reaktion på att PP nu, med dunder och brak, fullkomligen exploderar in på EU-arenan och – om ingen drastisk långvarig förändring sker – så även in i riksdagen 2010.
2006-2007
- “Partikamrater, har ni funderat på hur vi ställer oss till det här flamseriet kring den personliga integriteten?”
- “Personlig integriwhatnow?”
- “Integritet. Personlig integritet. Du vet rätten till ett privatliv yada yada osv.”
- “Jaha det där. Vadå.. är det någon som pratar om det eller?”
- “Näe, inte några politiker iaf, det är ett jävla liv i bloggaffären om det men-”
- “Bloggosfären.”
- “Bloggowhatnow?”
- “Bloggosfären, det kallas bloggosfären, det läste jag i tidningen.”
- “Jahaja. Ok, det är iaf ett himla ståhej kring det på Internet, så det vore kanske intressant att sätta sig in i frågan och se hur vi tänker ställa oss till alla lagar som är i antågande vars huvudsakliga inverkan är att just begränsa denna integritet och frihet.”
- “Äh vadå. Det är ju inget annat parti som verkar bry sig, varför skulle vi göra det? Helt klart en icke-fråga.”
- “Ja jo.. du har nog rätt. Nå, nästa fråga då, vems tur är det att sitta i kungatronen med spiran och bestämma?”
2009
- “Piratpartiet, ni vet de där som gått till val på en icke-fråga, har tydligen en mycket stor uppslutning medborgare bakom sig och opinionsundersökningarna ser… alarmerande ut. Bloggaff- bloggosfären kokar fortfarande och har tvärtemot vår prognos tilltagit i intensitet snarare än tyna bort i tystnad.”
- “Va? Vadå? Hur många medborgare?”
- “Det varierar, men siffror mellan 6-11% har nämnts nyligen.”
- “SEX TILL ELVA PROCENT?! SKÄMTAR DU MED MIG?”
- “Nej, vad gör vi?”
- “Vad menar du “vad gör vi?”, vi profilerar oss i frågan så klart, vi läser det som sägs, och så säger vi att vi står för det. Vi ska ha de där procentandelarna.”
- “Men.. är det verkligen hederligt? Om vi inte riktigt vet vad det är vi står för, menar jag.”
- “Hederligt? Är ni någon sorts bög eller? Det här är politik, hederlighet lämnar du vid dörren tillsammans med dina smutsiga skor. Vem blir ansvarig för att läsa på? Jag har hört att man måste kunna sån där.. RFS.”
- “RSS.”
- “Va?”
- “RSS. Många använder en såkallad RSS-feed för att hålla sig ajour i bloggaffären.”
- “Bloggosfären heter det. Vänta nu, det var ju du som berättade det för mig!”
- “Va. Jag?”
- “Ja du, du sade det för flera dialograder sedan.”
- “Men det står ju inte vem av oss som är vem?”
- “Det spelar väl ingen roll.”
- “Eller gör det det?”
- “Vem är det som pratar nu, är det du eller jag?”
- “Skitsamma. Någon får ta och fixa en sån där feeder.”
- “Feedreader.”
- “ÄH LÄGG AV. Sven-Göran du får bli förste bloggläsare och lära dig allt de kan, så, nu när det är bestämt så kan vi kanske ta en bensträckare och en kaffe va?”
- “Jag?”
- “Är du Sven-Göran?”
- “Jag vet inte, det står inte vem jag är.”
- “Äh vafan skitsamma. Jag draftar något snyggt uttalande om att vi står för typ samma saker som de där jepparna står för så ska ni se att vi hyvlar av några procent av de där röstboskapen i ett nafs. Mötet avslutas, någon som ska med på en Campari på Spyan?”
Jag har sagt det tidigare och det tål att sägas igen. Det finns inget som kan förändra min röst på Piratpartiet i EU-valet där röstningen nu pågår (Rösta DU OCKSÅ.), och jag finner det mycket svårt att föreställa mig att min röst kommer gå till något annat i riksdagsvalet 2010 heller. Det är helt enkelt för riskabelt att satsa på ett parti som inte har det viktigaste som finns som hjärtefråga.
Den personliga integriteten är det viktigaste som finns. Det ABSOLUT VIKTIGASTE. Utan den är vi helt försvarslösa mot framtida diktaturer och polisstater. Med integriteten ur vägen så har man forcerat den absolut sista försvarslinjen vi som landsmedborgare har mot vår egen regering, och om ni tror att relationen mellan medborgare och regering inte är ett krig och att ni inte behöver någon försvarslinje så länge ni har “rent mjöl i påsen” så tror ni fel. Det har alltid varit ett tyst krig och det är meningen att det ska fungera så för att balansen ska fungera. Om ena sidans försvar totalt sätts ur spel så finns det inte något kvar som hindrar den andra från att stövla igenom förlorarens land som en full dront och sätta eld på hela skiten.
Det låter säkert både dramatiskt och töntigt på samma gång, men jag sätter min heder, mitt namn, min stolthet och min integritet på att det jag säger är sanning, att nedrustandet av den personliga skyddade sfären som kallas privatliv samt avvecklandet av internets grundprincip om Net Neutrality är den värsta attack mot oss som medborgare som skådats i modern tid.
Vi har utvecklat ett samhälle där Internet är den fundamentala bäraren av näst intill ALL information. Fundera lite extra på det här nu.. hur ofta använder du Internet en vanlig dag? Många kanske skulle säga “Ptja jag använder det när jag jobbar, och så surfar jag lite hemma och kollar mailen och sånt. Så typ “en” gång? Eller två?”
Jag hade tänkt producera en mer korrekt lista själv men kom att tänka på att Per Ström skrev en mycket bra post kring detta för något år eller två sedan(-ish), dröj ett ögonblick medan jag går och letar i skattgömman…. där var den ja.
Om man inte riktigt skräms av tanken på att alla dessa digitala fotspår lagras hos olika företag och myndigheter så finns det faktiskt något som sätter en sjukt skrämmande tvist på det hela. Det kallas “Samkörning av register” eller “Registersamkörning” beroende på om du har slipsen bak och fram eller inte. I en framtid då den personliga integriteten i princip är avskaffad som både verklighet och koncept så är det fritt fram för vilken makt som helst att säga “Jahapp, nu vill vi kunna samköra alla dessa databaser med varandra, vi vill ha en fullkomlig digital databas över varenda medborgares alla aktiviteter för brottsförebyggande, hälsostatus för försäkringspremievärde, genetisk uppsättning för eventuella latenta genetiska sjukdomar för samma försäkringsändamål, bilförarstil, åsiktsprofilering efter behandling av data från alla bloggar, forum och övriga internetsajter personen skrivit eller kommenterat på (du måste registrera dig vi uppkoppling mot Internet förstås), osv osv osv.
Allt detta behöver inte hända, och jag säger inte att det kommer hända, det jag säger är att OM vår integritet sätts i skymundan som den gör just nu så är det fullt möjligt att göra detta, och vi kommer inte ha så mycket att säga till om heller. De flesta av oss har ett eller annat skelett i garderoben, och med integriteten avskaffad så blir det lika enkelt att tysta en “omedgörlig medborgare” som det är att knyta skorna.
“God kväll Herr Karlsson-Persson, vi ringer ifrån K.O.N.T.R.O.L.L. (Kungliga Orden av Noggranna Tangentbordskrigare för Riksdagen och Legislaturberättigade Legosoldater), vi har noterat att ni uttalat ganska svidande kritik mot vårt nuvarande statsöverhuvud, det är inte så att ni skulle vilja fundera lite extra på hur ni valt att formulera er? Jag menar det vore ju.. oturligt.. om det av misstag råkades skicka ett utdrag av ditt senaste porrsurfande hem till din fru istället för till oss? Eller ptja.. om ditt online-ID pga ett internt litet misstag råkade förväxlas med en känd terrorists? Det vore ju mycket oturligt, eller hur?“
Det tåls att sägas igen, jag tror och hoppas inte att detta är en möjlig framtid, men om bara vår integritet röjs ur vägen så är det möjligt. Med integriteten i behåll så skulle något liknande inte kunna hända. Förstår ni hur viktig den är nu? Om ni gör det, ta det där röstkortet med er och gå till er närmaste vallokal och gör det enda rätta, rösta på Piratpartiet till EU-valet, visa att ni vill ha alla möjliga skydd kvar från en eventuell framtida fascistoid regering där era svunna medborgerliga rättigheter fnissas åt som ett dåligt skämt på Spyan klockan 04, strax efter KD’s partimöte.
–
Om du av någon outgrundlig anledning missat det, så FÅR du inte missa Joshua_Tree’s fullkomligen briljanta blogginlägg “Det brinner i trapphuset“, om du nu inte av någon minst lika outgrundlig anledning riskerar att få en hjärtattack av att skratta. Fy fan vad jag är glad att känna den karln.
Jag fick ett gästboksinlägg häromdagen..
Hördu, jag måste prata lite allvar med dig nu. Vad är det som har hänt? Förut hade du den här ascoola bilden på dig själv med alla dreads, men nu! Nu ser du plötsligt ut som en kristdemokrat som har installerat infravärme på altanen! WTF?? Jag känner mig orolig!(Jag har dubbelkollat det här med en tjej, och hon sa samma sak!)
Jag skrattade lite åt det först, men sedan ljöd nefs väna stämma, något som fick skrattet att fastna i halsen som om det drabbades av GRYM separationsångest:
Alltså.. det är ett bra foto, men du SER ut som en jävla kristdemokrat.
AAAAAAAAAAAAH.
SER JAG UT SOM EN JÄVLA KRISTDEMOKRAT NU DÅ VAVAVA?
Suttit och försökt spåna tankar och material för ett nytt inlägg om vad som helst i några timmar nu.. får till slut inse att det inte kommer gå. Ska sätta mig och tjäna lite pengar genom att jobba istället. Suck.
Jag har till slut fallit till föga och skaffat mig twitter, ska bli spännande att se hur detta slutar.
Du har väl inte glömt att betala din internetavgift?
Vill du ha en snigel på ditt bredband?
Betala internetavgiften redan idag och känn dig fri för en stund.
24 timmar per dygn är en ganska väletablerad standard, det tror jag att alla håller med om. Att man – som arbetande eller studerande människa – oftast jobbar minst 8 timmar per dag, sover 8 timmar per dag, och har 8 timmar (- restid etc) fritid.
Men.. hur är det för oss vars biologiska kroppar opererar utefter andra premisser?
Jag har haft gigantiska problem att anpassa mig till 24timmars-samhället ända sedan jag var 10-11 år gammal. Min kropp motarbetar mig. Min kropp vill att varje dygn ska vara någonstans mellan 27 och 30 timmar långt för att fungera optimalt, detta skulle innebära att jag blir trött och kan sova när jag borde blir trött och borde sova. Tyvärr är så inte fallet. Varje kväll – VARJE kväll – i flera års tid kämpade jag för att försöka disciplinera min kropp att fungera på det sätt samhället förväntar sig att den ska göra. De få kvällar då jag faktiskt lyckades sova som förväntat berodde onekligen på den utmattning jag erfor av att få cirka 2-3 timmar sömn per natt i någon veckas tid.
Utöver detta så förhåller det sig som så, att när jag väl somnat, så är jag i princip medvetslös, jag går in i någon form av dvala. Det är fruktansvärt svårt att få liv i mig, och jag har förlorat tre jobb direkt eller indirekt pga det.
När jag var 23 så deltog jag i en medicinsk testgrupp, den krävde att vi var inlagda under en kortare period så att sköterskor kunde monitorera våra värden och se om några oväntade effekter uppenbarade sig.
Efter att min maskin hade stått och larmat om att min puls var för låg (nere på 28 bpm) i princip oavbrutet i tre timmar (och sköterskorna lubbat fram och tillbaka till min brits under denna tid för att kontrollera mig) så fick de helt sonika stänga av larmet eftersom det uppenbarligen inte var något fel på mig.
Jag fick luntan med EKG-remsor som hade spottats ut under natten av dem, och tog med dem till det lokala sjukhusets sömnklinik, blev inlagd där med EEG och EKG på mig när jag sov. Gissa vad de sade när allt var klart? “Vi ser inget fel på dig.”
Efter den gången (utöver alla år då jag försökt prata med mina lärare och rektorer i skolan) gav jag upp.. inte för att jag kände mig överkörd (även om jag kände det en kort stund den dagen jag fick beskedet) utan för att jag insåg att det faktiskt inte är något fel på mig. Det är inget fel, det är bara såhär jag fungerar, det är så jag är avsedd att fungera, det är så jag är. Ingen sade det till mig, jag insåg det själv, att jag tydligen har andra värden i min programmering än vad andra kanske har.
Denna insikt var dock inte något glatt uppvaknande, inte alls, snarare tvärtom. Insikten om att det faktiskt inte finns något direkt fel på mig utan att min fysiska manifestation bara är såhär var brysk. Jag insåg att det enda jag kunde göra var att söka medicinsk hjälp för att motverka min egen kropps nycker. Att försöka ändra mina och andra liknande människors livskvalitet slog mig inte alls då.
Några snabba samtal med en läkare eller vad det nu var där jag förklarade läget och även föreslog vad jag borde få för tabletter (i do my homework) och jag hade för första gången i mitt liv räddningen bokstavligen i en liten ask, räddningen för de där gångerna då jag inte kan sova alls utan sitter och vakar hela natten för att sedan gå till jobbet nästa heldag. Jag hade mina akutpiller så att säga.
“Tyvärr” så gillar jag inte mediciner. Per definition så tar jag inga mediciner alls om jag inte är övertygad om att jag håller på att dö eller är så sjuk att jag önskar att jag vore död. Jag vill att mitt immunförsvar ska få arbeta och testas till bristningsgränsen så att det lär sig döda vad helst skit som jag råkar få i mig. Detta gör förstås att jag sällan hämtade ut mitt recept, då jag i min naivitet trodde att det fortfarande gick att göra något åt saken med hjälp av disciplin osv. Dessutom så blir man förjävligt dåsig dagen efter av dessa insomningstabletter. Allt man äter eller dricker smakar äckligt och huvudet känns som att det är inbakat i fetvadd ända fram till eftermiddagen, ingen höjdare om man har ett jobb där man måste prestera mer än att flippa hamburgare på McDonalds med andra ord.
Än idag har jag samma problem, det går inte att råda bot på. Vad jag gör just nu är att jag sover ca 3-4 timmar varje natt under arbetsveckan och sedan sover jag ca 12-14 timmar mellan fredag och lördag för att försöka kompensera, men det håller inte i längden då jag fortfarande råkar i svackorna där jag inte sover alls. Och jag vill inte ta någon “medicin” (läs: drog) för att “hjälpa”.
Så vad göra? Finns det något att göra?
Är vi som har detta problem för evigt dömda att ta droger för att anpassa oss till samhället?
Ur den ena synvinkeln tycker jag JA.
Vi är tvungna eftersom vi med största sannolikhet utgör en minoritet, och därför inte kan kräva en förändring av t.ex arbetstider samt även i förlängningen en total förändring av öppettider (allt måste ha nattöppet då vårt dygn står i evig flux).
Ur den andra synvinkeln tycker jag NEJ.
Varför måste vi som råkar vara såhär lida kval enligt normerna i samhället då det görs plats för andra “annorlunda”. Det första jag kommer och tänka på är t.ex fysiskt eller psykiskt handikappade såsom definitionen klassas idag. Handikappanpassningar sker löpande precis överallt för att underlätta för dessa olyckligt lottade individer att ta sig fram, varför ska inte vårt handikapp klassas likadant? Vi har minst lika stora problem att anpassa oss men kan också prestera med vår yttersta – ej handikappade – kapacitet, förutom att den inträffar olika tider på dygnet.
Den enkla lösningen här är att alla vi som är drabbade av detta problem skaffar roterande scheman på flertalet olika arbetsplatser, det kan tyckas enkelst att avfärda det hela med den “lösningen”. Men så fungerar det inte idag med evigt ökande arbetslöshet och ännu mer osäkra anställningsformer. Det är inte en lösning på problemet, det är bara en kompensation och en dålig sådan som bara fungerar i teorin då det är svårt nog att upprätthålla en vanlig anställning, tänk dig att bolla tre, fyra stycken med roterande schema.
Sömnproblem är ett växande problem i samhället och skall aldrig, aldrig, ALDRIG, kategoriskt avfärdas som lathet. Det finns en chans att personen som uppvisar liknande symptom bara är lat, men dessa fall är till mångt och mycket oerhört sällsynta, (nästan) alla vill vi bidra till samhället på bästa sätt, men när våra egna kroppar inte håller med om hur de förväntas fungera, så står man till syvende og sidst väldigt handfallen.
Jag heter Mikael, och min kropp har ingen 24timmarsklocka.
EDIT: Uppdaterat med en kronologisk korrigering gällande hur gammal jag var när jag deltog i experimentet, samt även tagit med en liten men ack så viktig ytterligare del av problemet. (Hur extremt tungt jag sover när jag väl sover.)
World spinning out of control
The odds diminish every
time we roll
But we are still in the game
If we should lose there’s
only us to blame.
Or have we gone too far
Am I just wishing on a
dying star
Oh, tell me–have we
gone too far?
Look ’round you
What do you see
Six billion people where there’s
room for three
So many mouths go unfed
Oh Father give us all
our daily bread.
Or have we gone too far
Am I just wishing on a
dying star
Oh, tell me–have we
gone too far?
Each year we find newer ways
To turn this planet into
empty space
So close now to zero ground
We’ve got to find a way
to turn it ’round.
Or have we gone too far
Am I just wishing on a
dying star
Oh, tell me–have we
gone too far?
Or have we gone too far
Am I just wishing on a
dying star
Oh, tell me–have we
gone too far?
Dan Fogelberg Gone Too Far lyrics
Jag hänvisar till Joshs ypperliga inlägg för att rättfärdiga att den här posten inte alls handlar om telekompaketet, ipred, acta, eller något annat inom den sfären som så många andra skrivit så bra om.
Det jag tänkte skriva om är något som jag berört förut, det vill säga min tanke kring att kapitalism oundvikligen leder till att vi människor blir slavar under våra egna företag. Jag menar alla inblandade, VD, Vice VD, Ägare, alla. Alla blir vi slavar under kapitalismens flagga.
Tolka mig rätt nu. Jag är ingen tvärpantad fjollpanna som sitter och förkastar kapitalismen, tvärtom, jag tycker att kapitalismen har tjänat oss väl, men nu börjar den internationella kapitalismen ta över på bred front, där multinationella företag köper varandra till höger och vänster, vissa företag stoltserar med +80,000 anställda människor världen över osv.
Tror du, tror du verkligen att dessa företag har en chef?
Jag menar verkligen att du borde fundera över den här frågan på riktigt.
Tror du, tror du verkligen att dessa företag har en chef?
En person, en mänsklig varelse, som förmodas ha en själ, som bryr sig om sina medmänniskor.
Tror du, på riktigt, att något av detta finns kvar i de multinationella tiotusentalsbemannade gigantoföretagen?
Svaret är: Nej.
All form av medkänsla och mänskligt styre är sedan länge borta, det enda som är kvar är den marknadsekonomiskt drivna viljan att tjäna mer pengar, snabbare, bättre, billigare. Om det kostar dig allt du äger då du inte fick ut något på villaförsäkringen när ditt hus brann ner pga en olycka? So be it.
Det finns ingen medkänsla kvar i världen längre. Det finns inga människor som styr.
EU är ett gäng tomtar i kostym som leker sandlåda inför världspublik, när man ser videoklipp därifrån så är det som ett jävla klassråd i femte klass där man ska rösta om vem fan som egentligen ska bära den där åsnekostymen i skolpjäsen. Det finns vissa ulvar i fårakläder där idag, där ulvarna är de goda, som jag självklart inte menar att skymfa, men majoriteten verkar tamigfan ha sålt korten och bettat All-In.
Mängden skit som produceras av sveriges medlemsskap i EU kontra fördelarna av det är mastodontiskt felfördelad. Om det kommer en enda bra grej från att vi är med i EU så kommer det tio dåliga. När ska vi vakna upp egentligen? Det här är SKIT. Sverige UT UR EU.
Jag var för ung för att rösta när vi folkomröstade om medlemsskap i EU, redan då sa jag dock till mina föräldrar att de borde rösta nej, den ena gjorde det, den andra inte. Om du frågade mig för ca 2 år sedan vad jag tyckte om EU så skulle jag sagt “Jo jag tror det är rätt bra, det är enda sättet vi som européer kan sätta spjärn mot USA i framtiden”.
Nu ser jag vad det är för bluff jag köpt.
Det handlar inte alls om att sätta spjärn mot USA som supernation och allomfattande köpkraft, det handlar inte alls om att skydda oss på något sätt, det handlar enbart om att göra hela Europa till slavar inför en enda allomfattande kraft.
Jag hänfaller till mina tidigare teorier, där vi faktiskt inte längre styr världen, trots att vi vill tro att vi gör det. Världen är redan nu kontrollerad av allt annat än människor, den är kontrollerad av paragrafer och dess ryttare. Ryttarna som är i fokus just nu heter Henrik Pontén, Monique Wadsted och Peter Danowsky et al. Ryttarna för ett tag sedan hette Ingvar Åkesson, Tomas Bodström, och Fredrik Reinfeldt. Dessa människor är slavar under ett pågående maskineri som knappt går att stoppa. Trots att jag – ut till min yttersta fiber av min kropp – avskyr dessa ryttares handlingar, så anser jag att de är slavar, slavar som gör deras mästares önskan oavsett kostnad.
Det finns inget annat sätt som jag rent logiskt kan rationalisera det som händer i vår vardag just nu, jag måste hänfalla till denna teori.
Världen styrs inte längre av människan.
Samhällets kontrollfunktioner såsom t.ex välfärdssamhället påstår sig bringa fungerar inte längre.
Alla vädjanden till empati och humanism avfärdas per regelverk med advokathjälp.
Jag önskar återupprepa det här som jag redan gjort flera gånger:
Jag tror att vi lever i en fantasivärld, där det faktiskt finns något som heter “Chef”, där det faktiskt är en riktig människa som styr båten, där det faktiskt finns en ficka av medkänsla som inte behöver vara en dold ynnest i tillfällets dager då du råkar få prata med någon på banken som faktiskt lägger manken till för att hjälpa dig med vad helst problem du har.
Det är en fantasivärld, ring i klockan, vakna upp, världen som vi känner den är på väg att förintas i en labyrint av regelverk som varken du eller utbildade jurister kommer ha en aning om hur de ska tolka. Decennier av tolkanden är köade och när allt är klart kommer kanske ingen minnas dagen då internet glömdes, dagen då vi alla, medborgare av jorden, kom i kontakt med varandra och kunde göra _allt_ i samarbete med varandra från hemmets trygga vrå.
Glöm aldrig det Internet vi har idag, för det kan vara historia imorgon.
Nef pekade mig till en nyhet om ett oerhört talande exempel på när en person som inte förstått vikten av den personliga integriteten får på tafsen, och det rejält.
Så jag tänkte att vi skulle kunna göra ett litet experiment här, vi också, för att visa på vad det egentligen handlar om, där alla resultat redovisas tydligt. Källa, tillvägagångssätt för att rekvirera informationen, eventuella anledningar/godtagbara svepskäl som använts för att få informationen. Observera att man ej får använda några former av “inside-connections” för att få ut information, man får absolut inte på något som helst vis kringgå utgångspunkten att du är en vanlig medborgare som frågar om/begär/hämtar information om en annan medborgare. Slagningar i alla möjliga medlemskrävande onlineregister om finansiella förhållanden och exakt vad helst information som överhuvudtaget går att lägga vantarna på är helt OK så länge verksamheten är att anse som legitim. All information kommer att samlas in och sedan skickas per post till Johan Pehrson. Ingen information kommer någonsin att visas för någon annan än Johan Pehrson själv, det kommer alltså ej publiceras på bloggen utan bara (beroende på vad som finns att inhämta) statuera som exempel på hur fruktansvärt otryggt samhället som Johan (med flera) är på väg att bygga.
Återigen, för att vara extra tydlig, så får du använda alla medel du som svensk medborgare är berättigad till att använda för att få tag i informationen, och du står personligt ansvarig för alla dina egna handlingar, jag tar inget som helst ansvar för uppvigling, stämpling, eller vad andra fancypants juridiska termer det finns för att påstå att jag skulle vara medhjälpare till någon form av brott mot Sveriges Rikes Lag.
Reglerna är alltså dessa:
1. All information av alla dess slag måste inhämtas LAGLIGT. INGEN information får ha osäkra eller otydliga källor, allt måste ha hänvisningar till var någonstans informationen kom ifrån samt hur den rekvirerades. All eventuell information, alla bilder, och allt övrigt som inte ackompanjeras av en beskrivning om hur det rekvirerades kommer ej att följa med i försändelsen.
2. Se regel 1.
Alla bidrag till detta experiment skickas till mig per e-post enligt adressen som syns tillsammans med min profilbild till höger på bloggen, för sammanställning och vidaresändning till Johan Pehrson.
