Experiment: Hur mycket publik information kan du få reda på om..
Nef pekade mig till en nyhet om ett oerhört talande exempel på när en person som inte förstått vikten av den personliga integriteten får på tafsen, och det rejält.
Så jag tänkte att vi skulle kunna göra ett litet experiment här, vi också, för att visa på vad det egentligen handlar om, där alla resultat redovisas tydligt. Källa, tillvägagångssätt för att rekvirera informationen, eventuella anledningar/godtagbara svepskäl som använts för att få informationen. Observera att man ej får använda några former av “inside-connections” för att få ut information, man får absolut inte på något som helst vis kringgå utgångspunkten att du är en vanlig medborgare som frågar om/begär/hämtar information om en annan medborgare. Slagningar i alla möjliga medlemskrävande onlineregister om finansiella förhållanden och exakt vad helst information som överhuvudtaget går att lägga vantarna på är helt OK så länge verksamheten är att anse som legitim. All information kommer att samlas in och sedan skickas per post till Johan Pehrson. Ingen information kommer någonsin att visas för någon annan än Johan Pehrson själv, det kommer alltså ej publiceras på bloggen utan bara (beroende på vad som finns att inhämta) statuera som exempel på hur fruktansvärt otryggt samhället som Johan (med flera) är på väg att bygga.
Återigen, för att vara extra tydlig, så får du använda alla medel du som svensk medborgare är berättigad till att använda för att få tag i informationen, och du står personligt ansvarig för alla dina egna handlingar, jag tar inget som helst ansvar för uppvigling, stämpling, eller vad andra fancypants juridiska termer det finns för att påstå att jag skulle vara medhjälpare till någon form av brott mot Sveriges Rikes Lag.
Reglerna är alltså dessa:
1. All information av alla dess slag måste inhämtas LAGLIGT. INGEN information får ha osäkra eller otydliga källor, allt måste ha hänvisningar till var någonstans informationen kom ifrån samt hur den rekvirerades. All eventuell information, alla bilder, och allt övrigt som inte ackompanjeras av en beskrivning om hur det rekvirerades kommer ej att följa med i försändelsen.
2. Se regel 1.
Alla bidrag till detta experiment skickas till mig per e-post enligt adressen som syns tillsammans med min profilbild till höger på bloggen, för sammanställning och vidaresändning till Johan Pehrson.
Tuesday 05 May 2009 @ 22:45
[]
Jag vet att det går att hitta väldigt mycket mer info än man egentligen vill lämna ut. Jag hade en sicko, stalker, för ett par år sedan som tog reda på precis rubbet om mig. Mina föräldrar, födelsedata, adresser och namn på alla nära släktingarna i landet, skolbetyg… ja allt som man egentligen vill få välja själv med vem man delar det.
Wednesday 06 May 2009 @ 00:55
[]
Jo tack, jag har haft min beskärda del erfarenheter av exakt samma sak, just därför känner jag mig tryck i att uppmana till ett sådant här experiment.
Wednesday 06 May 2009 @ 01:05
[]
Har Johan Pehrson givit uttryck för någon konkret underskattning av hur mycket information om honom själv som går att gräva fram, så att vi har chans att göra honom förvånad? Om inte, så förstår jag inte poängen med den här övningen. Tack vare vår offentlighetstradition är vi mer vana vid att det går att få tag i uppgifter om oss i Sverige än man rimligen är i USA. Det är mycket möjligt att Johan Pehrson är helt till freds med detta, eller åtminstone förmår dölja en eventuell förvåning. Vad vill vi då ha sagt?
Jag är själv statsanställd tjänsteman, och jag uppskattar den grundlag som säger att du när som helst kan besöka mitt arbetsrum och be att få titta på de papper jag arbetar med. Jag måste i så fall ägna en massa tid åt att gå igenom handlingarna och sekretesspröva innehållet, men det vore mig ett kärt besvär. Det gäller även om du efterlyser information om mina egna anställningsförhållanden. Jag vill inte se någon utveckling mot ökad sekretess i offentlig förvaltning bara för att vi skall tävla med USA i hemlighetshyckleri. Den som vill hålla sin information för sig själv skall inte godvilligt lämna ifrån sig den till myndigheter eller andra opålitliga element.
Eftersom jag råkar syssla med släktforskning skulle jag i princip kunna rita upp Johan Pehrsons antavla i några generationer, men vad har jag för glädje av det? Johan Pehrson kanske blir glad, eftersom han då slipper göra jobbet själv, eller så förstör jag bara det roliga för honom…
Någon gång på 1990-talet hjälpte jag en amerikansk släktforskare att hitta några släktingar i Sverige som han/hon hade tappat kontakten med. De stod i den tryckta telefonkatalogen (det här var innan telefonkatalogen fanns på Internet). Jag skickade tillbaka adressuppgifterna, och fick ett tackbrev med kommentaren “shows there isn’t much privacy in Sweden”. Alltså, uppgifterna stod i en tryckt skrift som spritts i hundra tusen exemplar. Vad var problemet?!?
Jag är av den bestämda uppfattningen att den svenska öppenheten gagnar den personliga integriteten i stället för att kränka den. Om du i USA kommer över någons SSN (Social Security Number) så kan du skriva det numret på blanketter och lura diverse myndigheter att du är den personen just därför att du känner till numret (som normalt är “hemligt”). Försök göra samma sak med mitt personnummer (610317-7553) i Sverige – det går liksom inte. Skulle du mot förmodan lyckas, säg till mig, så hjälps vi åt att läsa lusen av myndigheten i fråga. Personnumret är ingen namnteckning!
Din information om mig blir ett hot mot mig först när du är ensam om att ha den informationen (för att du är polis), eller det är en typ av information som normalt är sekretessbelagd (till exempel patientdata). Att du kan ta reda på min folkbokföringsadress är inget hot mot mig så länge jag kan ta reda på din. I de fall någon faktiskt är förföljd, så går skyddad adress med visst besvär att ordna.
Skatteverket har på senare år bedrivit en osmaklig kampanj mot yttrandefriheten, genom att försöka förbjuda Ratsit och liknande tjänster att sälja personuppgifter ur offentliga databaser. Samtidigt vill förstås Skatteverket självt ha fortsatt tillgång till samma uppgifter. Hyckleri! Själva poängen med att “deklarera” sin inkomst är just att uppgifterna skall bli offentliga. Skulle Skatteverket göra allvar av sitt hot, så skall jag överväga att skicka min självdeklaration till Ratsit, som sedan får mitt medgivande att sälja uppgifterna till Skatteverket…
Wednesday 06 May 2009 @ 10:39
[]
Umm, låt mig få…
Vi ska alltså, om vi vill, gräva i någons liv för att vi inte vill att våra liv ska grävas i? Visst, det kanske fungerar, och jag lyckönskar alla som hänger med på det där. Jag är bara lite skeptisk till det hela. Ska inte vi, som är emot, försöka få stopp på det här med andra medel än motståndarnas vapen?
aku’s senaste bloggpost.. on further notice
Wednesday 06 May 2009 @ 15:54
[]
Anders Andersson:
Du är nog tamigtusan en av de klokaste människor jag haft fördelen att möta på nätet. Alltid genomtänkta meningar, alltid lugn och saklig, alltid öppen. Tillåt mig skaka din hand!
aku:
Du har förstås helt rätt min vän. Jag har uppdaterat inlägget. Ett snedsteg från min sida som jag ber om ursäkt för.
Wednesday 06 May 2009 @ 18:32
[]
Det krävs en ärlig bra människa för att erkänna sina dumheter och fel. Det är synd du inte är politiker på toppnivå.
Wednesday 06 May 2009 @ 19:45
[]
Inget att be om ursäkt för. Alla har vi någon gång tagit ett steg över till den mörka sidan.
aku’s senaste bloggpost.. lösningen på probleme(t/n)