Jag hänvisar till Joshs ypperliga inlägg för att rättfärdiga att den här posten inte alls handlar om telekompaketet, ipred, acta, eller något annat inom den sfären som så många andra skrivit så bra om.

Det jag tänkte skriva om är något som jag berört förut, det vill säga min tanke kring att kapitalism oundvikligen leder till att vi människor blir slavar under våra egna företag. Jag menar alla inblandade, VD, Vice VD, Ägare, alla. Alla blir vi slavar under kapitalismens flagga.

Tolka mig rätt nu. Jag är ingen tvärpantad fjollpanna som sitter och förkastar kapitalismen, tvärtom, jag tycker att kapitalismen har tjänat oss väl, men nu börjar den internationella kapitalismen ta över på bred front, där multinationella företag köper varandra till höger och vänster, vissa företag stoltserar med +80,000 anställda människor världen över osv.

Tror du, tror du verkligen att dessa företag har en chef?
Jag menar verkligen att du borde fundera över den här frågan på riktigt.
Tror du, tror du verkligen att dessa företag har en chef?

En person, en mänsklig varelse, som förmodas ha en själ, som bryr sig om sina medmänniskor.

Tror du, på riktigt, att något av detta finns kvar i de multinationella tiotusentalsbemannade gigantoföretagen?

Svaret är: Nej.

All form av medkänsla och mänskligt styre är sedan länge borta, det enda som är kvar är den marknadsekonomiskt drivna viljan att tjäna mer pengar, snabbare, bättre, billigare. Om det kostar dig allt du äger då du inte fick ut något på villaförsäkringen när ditt hus brann ner pga en olycka? So be it.

Det finns ingen medkänsla kvar i världen längre. Det finns inga människor som styr.

EU är ett gäng tomtar i kostym som leker sandlåda inför världspublik, när man ser videoklipp därifrån så är det som ett jävla klassråd i femte klass där man ska rösta om vem fan som egentligen ska bära den där åsnekostymen i skolpjäsen. Det finns vissa ulvar i fårakläder där idag, där ulvarna är de goda, som jag självklart inte menar att skymfa, men majoriteten verkar tamigfan ha sålt korten och bettat All-In.

Mängden skit som produceras av sveriges medlemsskap i EU kontra fördelarna av det är mastodontiskt felfördelad. Om det kommer en enda bra grej från att vi är med i EU så kommer det tio dåliga. När ska vi vakna upp egentligen? Det här är SKIT. Sverige UT UR EU.

Jag var för ung för att rösta när vi folkomröstade om medlemsskap i EU, redan då sa jag dock till mina föräldrar att de borde rösta nej, den ena gjorde det, den andra inte. Om du frågade mig för ca 2 år sedan vad jag tyckte om EU så skulle jag sagt “Jo jag tror det är rätt bra, det är enda sättet vi som européer kan sätta spjärn mot USA i framtiden”.

Nu ser jag vad det är för bluff jag köpt.

Det handlar inte alls om att sätta spjärn mot USA som supernation och allomfattande köpkraft, det handlar inte alls om att skydda oss på något sätt, det handlar enbart om att göra hela Europa till slavar inför en enda allomfattande kraft.

Jag hänfaller till mina tidigare teorier, där vi faktiskt inte längre styr världen, trots att vi vill tro att vi gör det. Världen är redan nu kontrollerad av allt annat än människor, den är kontrollerad av paragrafer och dess ryttare. Ryttarna som är i fokus just nu heter Henrik Pontén, Monique Wadsted och Peter Danowsky et al. Ryttarna för ett tag sedan hette Ingvar Åkesson, Tomas Bodström, och Fredrik Reinfeldt. Dessa människor är slavar under ett pågående maskineri som knappt går att stoppa. Trots att jag – ut till min yttersta fiber av min kropp – avskyr dessa ryttares handlingar, så anser jag att de är slavar, slavar som gör deras mästares önskan oavsett kostnad.

Det finns inget annat sätt som jag rent logiskt kan rationalisera det som händer i vår vardag just nu, jag måste hänfalla till denna teori.

Världen styrs inte längre av människan.
Samhällets kontrollfunktioner såsom t.ex välfärdssamhället påstår sig bringa fungerar inte längre.
Alla vädjanden till empati och humanism avfärdas per regelverk med advokathjälp.

Jag önskar återupprepa det här som jag redan gjort flera gånger:
Jag tror att vi lever i en fantasivärld, där det faktiskt finns något som heter “Chef”, där det faktiskt är en riktig människa som styr båten, där det faktiskt finns en ficka av medkänsla som inte behöver vara en dold ynnest i tillfällets dager då du råkar få prata med någon på banken som faktiskt lägger manken till för att hjälpa dig med vad helst problem du har.

Det är en fantasivärld, ring i klockan, vakna upp, världen som vi känner den är på väg att förintas i en labyrint av regelverk som varken du eller utbildade jurister kommer ha en aning om hur de ska tolka. Decennier av tolkanden är köade och när allt är klart kommer kanske ingen minnas dagen då internet glömdes, dagen då vi alla, medborgare av jorden, kom i kontakt med varandra och kunde göra _allt_ i samarbete med varandra från hemmets trygga vrå.

Glöm aldrig det Internet vi har idag, för det kan vara historia imorgon.