Nini:
Spännande att det är flera (Drottningen bl.a, och nu du) som nämner nattpass, även fast jag har svårt att se om det fungerar i längden med dessa förutsättningar. Dock förekommer det diskussioner om att införa 24-timmars bemanning där jag jobbar, och om det sker så kommer jag självklart att få se hur det är. *se fram emot*

Nu när jag jobbar 3-shift, dvs både dagar, kvällar och nätter så är det extra tydligt hur illa jag trivs med dagpass. Jag hinner inte med nånting innan jobbet (såklart) och när jag slutar på eftermiddagen är jag så trött att jag mår fysiskt illa. Så det är krashlandning i soffan som gäller och så var den kvällen förstörd.

Nattpassen däremot. Åh himmel! Får massor gjort innan passet börjar och när jag går av på morgonen är jag trött, men inte så där “skjut mig”-trött. Jag somnar på en gång, sover färre timmar men vaknar piggare.

Det har varit ett skämt länge att jag inte är en morgonmänniska men jag tror inte att folk fattar exakt hur jobbigt jag tyckt det varit att behöva leva efter 8-17.

Nini’s senaste bloggpost.. Dubbeltumme!

Först ett litet talesätt som kan verka orelaterat, men håll ut, ni kommer att se poängen. Det är aldrig storlek eller styrka som avgör ett väsens överlevnad, i det långa loppet är det alltid förmågan till anpassning som avgör.

Lättaste sättet att inse det där med morgon och kvällsmänniskor är att fundera över jet-lag. Då inser man rätt snart att morgonmänniskan tids nog kommer att vara morgonmänniska även på bortaplan, samma sak omvänt med kvällsmänniskan. För morgonmänniskan är det oftast lika kämpigt att jobba natt, som det är för kvällsmänniskan att jobba dagtid. Det som justerar våra inre klockor, inte mot norm utan mot det naturliga för personen i fråga, är dagsljus och fysisk aktivitet. Det går inte över en natt och det förändrar inte hurvida man är morgon eller kvällsmänniska, kvällsmänniskan känner av jet-lag lika mycket som den morgonpigge.

Idag börjar man så smått kunna skilja på dags och kvällsmänniskor genetiskt, vilket är härligt eftersom det tids nog kommer att lösa upp en massa myter. På min fars sida är de morgonmänniskor, min farfar har i hela sitt liv varit upp å trampat klockan 4 på morgonen och nickar framför TVn efter Bolibompa, farsan likadan.. På min mors sida finns mormors-mor som somnade frammåt 3-tiden på natten med en bok över huvudet. Henne hade de bekymmer med på ålderdomshemmet.. Hon klev ur sängen först när de andra åt lunch, morsan och mormor likadana. Själv har jag fått min dygns-gen från mamma.

Det kan tyckas vara mycket underligt att de flesta människor har en klocka som går fel gentemot planeten vi bor på, somliga har ett kortare dygn men de allra flesta har ett lite längre. Detta är dock rätt finurligt, det gör nämligen anpassningsförmågan bättre. Ju mer “fel” ens klocka går, desto lättare har man för att ställa om till olika tider. De med kort-dygn lägger sig tidigare och tidigare för att komma rätt och de med lång-dygn lägger sig senare. Ju mer “fel” klockan går desto fler timmar fixar man att justera varje dygn. När man kommit lite längre i forskningen och fler gamla mossiga kognitiv som rämnar, så är detta något som företag bör ta till sig, för här finns pengar att tjäna samtidigt som man kan få anställda som mår bättre.

Om ni är med mig så här långt och det tror jag ni är, så inser ni nog vilka det är som klarar skiftarbete allra sämst. Just det.. ju mindre “fel” klockan går, desto svårare har man för skiftarbete.

Jag har också sumpat ett par jobb, för att inte tala om hur illa jag passade in när jag skulle göra lumpen. Inte när vi låg i fält dock, där visade sig min bättre anppassningsförmåga direkt. Nu skall jag strax göra några av er avundsjuka. Det sista av dagtidsjobben jag hade, hann de inte sparka mig ifrån, jag sade upp mig. Jag började köra lastbil, buss, taxi och traktor. Där märkte jag hur mycket bättre jag mådde av de varierande tiderna, men det inkräktade hemskt på fritiden..

Så fann jag mitt nuvarande jobb. Jag är gruvarbetare sedan 20 år tillbaks (maskinförare under jord). Gruvarbete är sedan 1969 reglerat till 35-timmars vecka, alltså 7 timmar per dag. Men här kommer det fina. Gubbarna började tidigt resonera som så, vafan dan är ändå förstörd. Nu jobbar vi drygt 67 timmar på en vecka (9,6 per dag med betald rast) och har med det jobbat in hela nästkommande. Alltså ledig varannan vecka, med en hel vecka på sig att ställa om mellan FM-skift eller EM så är det inga större problem, speciellt inte för oss med långa eller korta klockor. Räknar man in semestern så jobbar jag bara 19 veckor om året (tar jag bara ut 1 vecka så blir jag ledig tre). Vad får jag då ut på det? Förra året blev det 395 tusen.

Nätter blir ju omöjligt för dig med tanke på ditt arbete. Så därför tänkte jag ge dig ett litet tips, och hur förjävligt det än kan tänkas låta och hur hatad jag än må bli så kommer det nu.
Börja motionera

*duckar*

“SLÄPP KNIVEN FÖR I HELVETE!”

aku’s senaste bloggpost.. lösningen på probleme(t/n)

Jag har “klockat” mig själv på ganska precis 30 timmar som “naturligt” dygn för mig. Jag behöver sova mer än “vanliga” människor, men jag kan också vara vaken längre. Jag har kämpat med detta ända sen jag var 12-13 år vad jag minns, och även innan dess var jag alltid “nattaktiv” respektive “morgontrött”. Efter en lång depression har jag nu inte lyckats ta mig tillbaka i vanligt jobb utan jag valde för 2 år sedan att bli egenföretagare, helt enkelt för att få slippa försöka anpassa mig till en kontorsklocka. Jag frilansar som skribent, jobbar hemifrån och kan sova när jag vill, ofta flera kortare sömnperioder (som Hanna skriver om – det bara blir så naturligt). Det är SÅ otroligt skönt att få sova och vakna naturligt, och inte till klockans diktatur. Och eftersom jag aldrig varit förtjust i de där vardagssociala relationerna på jobbet (eller i skolan) så saknar jag inte arbetskamraterna. Jag har inget behov av dem, jag klarar mig bra med bara datorn. Men på sätt och vis känns det som att jag lever utanför samhället. Så du är absolut inte ensam om detta!

Vad härligt att du hittat något som fungerar för dig! Jag blir glad när jag hör sånt här. Dock har jag haft den oerhörda turen att hamna på ett företag där stämningen är helt… obeskrivligt bra mellan kollegorna, jag har skrivit om det tidigare också, det är ett rent nöje att vara där och socialisera med dem, så jag skulle ha fruktansvärt svårt att överge det. Men har man inte något sådant behov så är ju din lösning helt optimal. Gratulerar!

Cupofcocoa skrev:

Jag har alltid lite skämtande sagt att jag har ett 28 timmars dygn – då jag beroende på sover allt ifrån 4 timmar per natt till 12, dock oberoende av vad klockan eller samhället är i för läge. Kanske därför kände jag det här sätta smack i hjärtat, så jag har bestämt mig för att undersöka min dygnsrytm lite djupare.

Sen att man är student gör nog enklare än om man har ett kneg som du. :P

Låter som en klok idé. Bli inte avskräckt om alla vill vifta bort dig med “du är bara lat” i början, man får verkligen lägga manken till för att få en remiss till t.ex en sömnklinik.

Sen att man är student gör nog enklare än om man har ett kneg som du. :P

Men det är klart, är din naturliga rytm t ex att vakna när det blir ljust.. då blir det ju besvärligt.

Hanna:
Intressant! Ska genast läsa!

Nattsuddaren:
Jo visst är det så. Jag har ju nu tränat mig till att överleva med 1-4 timmars sömn per dygn under arbetsveckan, men det är just det jag gör.. “överlever”. Jag inser ju att det inte håller i det långa loppet och känner att det inte direkt är bra för kroppen att kastas mellan dessa arbetsveckorutiner och sedan när fredagen kommer ta ett mastodont-sovpass på 14 timmar.

Nattsuddarn’s senaste bloggpost.. Snigelsurf

Steve Pavlina har skrivit en ordentlig logg över sina egna upplevelser, som jag tycker är intressant. Gå och läs?

Hanna’s senaste bloggpost.. Nertaggat och bra