Drömt helt galna feberdrömmar inatt, trots att jag vaknade upp i princip feberfri..

Vaknade upp i ett rymdskepp, hittade ett magnetvapen i form av ett strykjärn, det var rätt effektivt för att mota bort en del av cyborgerna som jagade mig samt för att tillfälligt slå ut sensorer. Sedan kom den onda varianten av Kryten (från Red Dwarf om du sett serien), han blev inte påverkad av själva magnet-delen av strykjärnet så jag slog honom i huvudet med den istället, det fungerade inte heller.

[scenbyte]

Jag styr nån form av stridskryssare och försöker probe:a en rysk atomubåt i kaspiska havet, de upptäcker mig, jag tycker det är en skitsmart idé att SIMMA ifrån dem så jag hoppar i spat och blir jagad ett tag innan jag hittar en sommarstuga som flyter runt i vattnet som jag kliver in i, det är någon skitdålig såpa på TV och det enda jag tyckte var konstigt med hela situationen var att det inte fanns rinnande vatten i handfatet.

[scenbyte]

Befann mig i ett stort flygplan som plötsligt förvandlades till en enormt lång tandemcykel, vi ramlade inte ut ur skyn eller något på grund av detta, utan alla klagade bara på hur jävla jobbigt det kommer bli att cykla resten av vägen.

Sen vaknade jag i en pöl svett.

Inatt drömde jag att jag satt på mentalsjukhus med flit och spelade galet retarded i flera månader för att skaffa mig en ‘cover-identity’ för en miljondollars-scam jag planerat med en brokig skara andra yuppies. sedan utförde vi planen, tydligen gick det bra för i nästa ögonblick strosade vi ned för boulevarden med fickorna och jackorna sprängfyllda med dollarsedelsbuntar, då blev vi inlurade på en bank för att prata om investeringar, varpå jag sittandes i fåtöljen får onda aningar och försöker övertyga mina mindre intuitiva bedragarbekanta att detta är en skitdålig idé och att vi måste dra, fort. Då stormar snuten byggnaden och vi försöker fly ned för hisschaktet med hjälp av såna där gamla “slimey-händer” man kunde köpa i automater för 15 år sedan, det gick asbra, men sedan snubblade vi allihop på en tjockis i trappan och jag var den enda som hann upp och ut genom en bakdörr. Sedan kom min förra chef och tacklade mig ned från en bro och jag torskade.

Jag var GRYMT besviken i säkert tio minuter efter att jag vaknat över att jag inte fick med mig en ynka sedel från drömmen. Fusk.

Premiärnerverna inför dagens avresa till det nya jobbet verkade spöka lite extra i mina drömmar i natt.

Det börjar med att jag och fyra vänner går på en bro med ca 3000 meter fallhöjd, vi ska tydligen testa de inbygga fallskärmarna i våra mobiltelefoner(?), ett tu tre så hoppar vi allihop. Min mobilfallskärm utlöser förstås inte, så jag bestämmer mig för att filma fallet istället.

Scenbyte sker, jag står på marken i jungeln nedanför och tittar på den inspelade mobilfilmen av mitt fall mot döden, man ser ur jag slår i marken med vansinnig hastighet och stirrar tomt in i kameran, sen rör jag plötsligt ena handen och visar att jag håller fingrarna i kors(??) varpå jag reser mig upp och borstar av mig helt oskadd. De andra ansluter och vi beger oss mot ett skrotupplag mitt i jungeln bredvid ett stort berg.

Går in i berget och träffar på två stycken milt uttryckt smutsiga colombianer som jobbar med någon form av gruvdrift, shaktet är extremt trångt, kanske 70cm till bergtaket och ett par meter brett, svagt sluttande nedåt bortåt i mörkret, vi börjar kräla längre in men får höra att det är fullständigt livsfarligt och att det brukar dö en person i veckan här. Efter en liten stund drabbas jag av totalpanik och vi krälar ut igen.

Är på väg att klättra över ett berg av gamla soffor och uttjänta skogsmaskiner när det plötsligt stormar ut ett gäng dårar med automatvapen från gruvan som genast öppnar eld mot oss, vi lubbar över skrothögarna och jag får på något sätt tag på ett hagelgevär modell SPAS-12. Springer samtidigt som jag skjuter en salva i taget bakåt, varje snubbe får några hål i sig (inget blod) och faller till marken.

Till slut är det bara en förföljare kvar, jag lägger två salvor rakt mot honom men han höjer inte ens på ögonbrynet. Stannar upp när jag inser att han är ungefär lika förvånad som mig.

- Öh, är du odödlig på något sätt eller?, sade jag.
- Va, jag vet inte?, sade han förvånat.
- Får jag testa att skjuta dig?
- Visst, kör hårt.

Jag lånar ett SMG från en av vännerna och riktar den rakt mot hans bröstkorg och tömmer hela magasinet, det enda som sker är att det blir en jävla massa hål i hans tröja pluggade med deformerade metallklumpar.

- Eh, får jag testa igen? Ta av dig tröjan den här gången.
- Okidoki.

Bränner av ett helt magasin till, killen ser ut som nån mikrovariant av T-1000 i T2 men är helt oskadd, han bara tittar på mig och sedan spänner han musklerna och det rasar ner ett helt berg mosade kulor på marken. Jag blir så imponerad att jag vaknar.

Någon drömtydare som har lust att ta tag i det här?

Snart dags att bege sig till tåget, spännande!

Bloggosfären om: Dröm, Drömmar, Drömtydning

Blev lite nostalgisk och satt och läste gamla dagböcker, hittade en massa nedklottrade drömmar som jag tänkte dela med mig av. Jag vet inte om andra delar min fascination för drömmar men jag kan inte få nog av att läsa om andras äventyr iaf, mycket nöje!

Augusti 2002

Först stod jag i en korridor och langade knark åt 4 andra personer, en av dem såg lite ut som Erik men hade riktigt skumma gula gummiglasögon på sig. Rätt var det är så kommer en polisbil körande i korridoren, alla springer åt varsitt håll och jag smiter in genom en dörr bakom mig, kommer in i ett enormt lagerutrymme där det är fullt med däck, bildelar och alla sorters reservdelar till allt du kan tänka dig.

Jag inser snart att jag inte har en chans att komma undan och går ned på knä med händerna bakom ryggen, de två poliserna kräver mig sedan på legitimation och sen skall jag skriva under nån lapp om att jag försökt stjäla en massa prylar, när jag ber dem visa vad jag försökt stjäla så håller de fram en låda som innehåller tuggumin.. jag tar ett och stoppar det i munnen.
Scenbyte.

Jag står i en hiss, tre av de 4 personerna som jag sålde knark till kommer in och hissen börjar röra sig uppåt, vi är påväg till någon sorts fest och ska precis åka upp och hämta den 4:e personen för att sedan gå till bilen.
Scenbyte.

Vi går ut i bilen och åker iväg, det är sommar, vi stannar till vid en villa som liknar Villa Villerkulla och väntar en stund, två flickor kommer ut ur huset, de ser ut att vara runt 16 år gamla, de hoppar in i bilen och vi åker iväg. När vi kommer fram till festen så är det plötsligt vinter och kväll, och när vi är ca 30 meter från ingången så märker jag att jag inte har några som helst kläder på mig förutom en tröja virad runt midjan. Jag får panik och springer iväg för att ta skydd av mörket, hoppar ner bakom ett träd, rakt ner i en snödriva, konstigt nog så fryser jag inte..

Plötsligt så ser jag en gestalt närma sig, han håller i ett paintball-gevär? Jag sätter upp händerna för att skydda huvudet och säger ”Jag är inte med och spelar! Jag är obeväpnad! Skjut inte!”. Han skjuter mig två gånger på händerna innan han säger förlåt och försvinner. Plötsligt har jag kläder på mig igen och beger mig uppåt till festen.
Scenbyte.

Väl uppe så hamnar jag på en uteplats där ena delen är befolkad med gormande nazister som skriker heil hitler och kastar ölkrus på varandra, andra delen befolkas av ”IRCare”, jag slår mig ned vid ircarna och dricker lite öl, pratar med “concept”, en gammal bekant.
Scenbyte.

Jag går till huvudingången för att leta upp de två 16åringarna som till synes försvunnit spårlöst, får inte komma in pga. att det är fullt enligt kassören, jag går till bilen istället. Sen vaknade jag.

November 2002

Inatt sprang jag ikapp med Ture Sventon, den gamla privatdetektiven. Han hette egentligen Sven Palmér fick jag höra i drömmen, efter det så knuffade jag till honom lite lätt och sen marscherade han iväg, stolt som en påfågel med ett helt kompani av stråkorkestrar efter sig.

November 2002

Drömde att jag flög ett flygplan, ett sånt där med pontoner under, sen förvandlades flygplanet till en morgontidning så jag fick glidflyga ner med den, efter det så kunde jag trolla så jag trollade fram ketchup, senap och eld med mina händer, min grannes farsa och jag bråkade så jag eldade upp honom, sedan trollade jag bort framhjulet på hans sons cykel så att han ramlade och slog sig, och efter det så blev det jävligt mycket tv-spel av alltihop och jag blev tvungen att fuska mig igenom två nivåer i något skumt spel som gick ut på att sälja så mycket kebab som möjligt på så kort tid som möjligt.

December 2002

Drömde att jag var på en flygplats, såg ett enormt flygplan susa iväg med en tjock vajer förtöjd till ett annat plan, meningen var att det första planet skulle bogsera upp det andra planet i luften. När de kommit upp på en höjd av ungefär 600 meter så ser jag hur vajern brister och planet fladdrar iväg ner mot marken. En enorm explosion inträffar och det flyger vrakdelar överallt, mitt i allt så står helt plötsligt WTC-tornen och brinner, jag springer därifrån och då är det plötsligt krig..

Flyglarmet går och det ramlar ned bomber överallt. Jag tänker ”Det måste vara såhär människorna i afghanistan känner sig?”. Jag har plötsligt inga skor på mig och trampar hela tiden på stora glasbitar som etsar sig långt in i fötterna.

Plötsligt kör jag en råtuff motorcykel, inne i ett hotell, upp för trappor och ner för trappor, runt i lobbyn och sedan flyger jag ut genom entrédörrarna och ner på nåt industriområde, kör över lite folk, det luktar GTA3 om hela situationen, jag råkar köra ut från en pir och ramlar ner i vattnet. Kameraperspektiv inträffar och jag ser mig själv flyga i slowmotion ner i vattnet, då ”dör” jag och får börja om från min startposition som är precis utanför hotellet.

Det kommer folk som är arga på mig och slår mig, vi slåss lite, och varje gång jag slår på någon av dem så blinkar en röd display ovanför deras huvud som räknar ned från 100, ju hårdare slag desto mer förminskas värdet, vid 0 så dör de. Jag får stryk och dör själv, men när jag ligger där så säger jag ”Vad konstigt, jag är död men det gör ändå ont när ni slår mig?” sen säger jag ”Vänta en stund, jag kommer strax tillbaka”. Sen dör jag och får än en gång börja om från hotellet, springer tillbaka och slår dem och sen går jag iväg. Sen var drömmen slut..

Mars 2004

Drömde att jag var och tittade på världens grymmaste lägenhet. Sen blev det galet.. jag snackade i telefon med ett par vänner som var påväg upp i rymden med nån raket, när de hade kommit upp i omloppsbana så tyckte de att ”Vi skiter i det här.” och hoppade ut i någon sorts räddningskapsel. Jag stod och tittade på när de skulle ”landa” med den där prylen.. de träffade havsytan med en vansinnig hastighet och fick vattenplaning, sköt en enorm våg framför sig och klotet lös av eldsflammor, gula och vitglödgade.

När de stannat upp så kom en av dem ut, han var rullstolsbunden helt plötsligt, och han rullade iväg (det brann om hans rullstol också men det verkade han inte bry sig om), efter en stund så kom han till en backe, han såg ut att ramla med rullstolen men precis innan han slog i marken så stannade han upp i fallet, trotsade gravitationen och började rotera, snabbare och snabbare, till slut roterade han så snabbt att man inte längre såg några konturer alls av honom. SWOSCH så sticker han iväg fort som fan.

Det hela avslutas med att allting visar sig vara ett tvprogram, och snubben som försvann i rullstolen kom inte så långt, han hade slagit i ett träd och fått en flisa i handen, någon tv-kille satt och plåstrade om honom.

Någon drömtydare som vill ha något att bita i?

Bloggosfären om: Drömmar, Drömtydning

Jag vet inte riktigt vad det är med mig, verkar vara inne i en svacka där orden sviker mig. Har passerat fem stycken blogguppslag nu på morgonen varav jag fann tre stycken mycket intressanta, men när jag väl sätter mig och skriver så kommer jag bara en liten bit innan jag börjar dissekera min egen text. Klippa bort, formulera om, flytta..

Kvar blir en sörja jag inte vill kännas vid och som därför förpassas till /dev/null med sådan hastighet att solstrålarna Sture och Per-Eigil bara står och gapar av avund.

Jag lovar att det är julens fel alltihop, för nu har julskyltningen börjat på allvar och alla förbannade julklappstips står mig så högt upp i halsen att om någon av er har glömt köpa omslagspapper, snören och etiketter är det bara att köra ner näven och hämta det ni saknar.

Jag drömde i natt att jag skulle lämna tillbaka en rulle tecknad taggtråd till en dvärg på ett café mitt ute i skogen. På vägen dit sprang jag handstående mellan bilar på en motorväg. När jag kom fram till cafét fick jag prova en mustasch-mascara som gjorde att mitt stubb helt plötsligt blev värsta piratskägget. Det visade sig att jag inte hade några pengar så när jag av någon skum anledning ville köpa produkten (iofs, piratskägg är ju lite ballt) så fick jag nöja mig med en smakprovsförpackning på 5ml.

Fanken också.

I natt drömde jag att jag gick rond på ett sjukhus, ett väldigt lågbemannat sjukhus, det var en massa patienter i rummen men knappt några läkare eller sjuksköterskor någonstans, dessutom var inga patienter sjuka utan varje rum jag tittade in i var fullt av människor i patientkläder som lekte med varandra, klättrade runt på väggarna och kollade på TV. Jag blev inte särskilt förvånad (jag blir aldrig förvånad av någonting när jag drömmer).

Plötsligt är sjukhuset under en attack av något slag, det är uppenbart att man måste gömma sig på något sätt, patienter springer ut ur sina rum och försvinner, personal springer in i rum och stänger dörrarna, när jag springer efter är rummen tomma men det går inte att gå in i dem för att söka skydd.

Jag lubbar mot hissarna och inser samtidigt att jag blivit av med mina kläder vilket innebär att hela härligheten viftar fritt på det där oerhört ocharmiga sättet hela härligheter brukar göra när de inte är tryggt inpackade.

Jag trycker på hissknappen och dörren öppnas, där står en annan lite äldre läkare – för övrigt var han väldigt lik David James Elliott från "JAG" – också helt näck, dessutom har han ett organ modell luftvärnskanon mellan benen, jag blir förstås inte det minsta förvånad av detta heller, dialogen lyder:

Jag: Haha, jasså, du också? (anspelande på nakenheten då alltså, det där med luftvärnskanonmateriel lämnar vi till fantasin)
Han: Hrm, ja, hehe.
Jag: Aldrig en lugn stund på det här sjukhuset eller hur..haha.

När jag tittar uppåt i taket ser jag genom ett hål (?) i taket att flera vajrar är avklippta, jag inser att hissen håller på att rasa och upplyser vänligt David: "Hörru, nu dör vi sirru." Sedan faller hissen en bra jävla bit och slår till slut i botten, jag överlever, David dör, sen vaknade jag.

Någon som är bra på drömtydning?

Bloggosfären om: Dröm, Drömmar, Drömtydning, David James Elliott, Snoppar