Blev inatt färdig med webmailen på min server. Den som önskar ha en mailadress under domänen ty.st kan säga till. ;) Vill ni inte kommentera så maila till drf snabel-a ty.st.

I morgon har Dagens Nyheter bjudit in allmänheten (i form av sina abonnenter) till en rundvandring i Stockholm där de ska besöka 15 underjordiska platser. En av dessa platser är min arbetsplats i Pionen under Vitabergsparken på Södermalm, så idag blir det till att städa bort alla bevis i form av FRA-satellitfjärrkontroller, spionrobotar och integritetsbomber som alla vi ISP:er fått fastskruvade under borden. Titta så fint det kan se ut!

In other news så har jag precis fått alla grejer jag beställt för att kunna designa om vår del av kontoret i form av upphängningsanordningar för burkarna att sitta under bordsskivorna, kabeldiken, ellister, patchpanel och lite annat smått och gott som jag förhoppningsvis kan göra klart under nästa vecka förutsatt att elektrikern kan komma hit och splitta trefasen här uppe till 3x enfas som ska in i varsin ellist. Kommer bli hur bra som helst!

I fyra dygn har jag nu försökt hålla ögon och öron öppna efter något hyffsat intresserande att skriva om, eller åtminstone tycka något om, förutom svininfluensattackpandemiskräckdödsdomen utfärdad av guds sjunde vredesmod och distribuerad av den tredje skvallerpaktens outröttliga hantlangare. Men njäeh. Det enda som så smått intresserade mig var Jimmie Åkessons litania om varför vi borde stänga ute resten av världen och sjunga små-grodorna i kör in absurdum tills den svenska själen återföds i ett bad av vidbrända köttbullar med precis lagom för mycket lökbitar i.

Sen tappade jag intresset för det också eftersom jag helt enkelt…

Nä fan jag ska läsa artikeln igen. Ett ögonblick.. under tiden kan ni på sedvanligt svenskt sätt förnöjsamt konstatera att exporten av ett sinne för humor fortfarande ej nått Rysslands makter, trots att vi så vänligt försökte introducera produkten under Melodifestivalen.

..äääh nej. Jag lämnar Åkesson åt mer kompententa debattörer.

In other news så har det varit rätt mycket jobb den här veckan. En gruppkollega är sjuk och vår SQL(bland mycket annat)-guru är på 7-veckors semester, och självklart så dimper det då in mystiska problem med Ms-SQL, den värsta sortens SQL. Något att bita i tillsammans med google under morgondagen med andra ord.

Ah just det, jag har varit med i spansk TV! Inte bara jag förstås, men jag fick drygt två eller tre sekunder i rutan när spaniens motsvarighet till typ “SVT” sände ett reportage om Pionen, där jag jobbar. Ungefär 04:15-ish börjar segmentet och 05:19 figurerar undertecknad i all sin prakt. Blinka inte! (Btw så tar klippet fruktansvärt lång tid att ladda, de spanska internetpaketen lär väl fraktas med åsna över tullgränsen förmodar jag.)

För övrigt, om det är intressant, så anser jag nog att detta är det bästa reportaget som gjorts av Pionen hittills.

Vad mer? Nä. Jo! Missa inte detta, för ett gott skratt.

Efter att ha suttit och fulhackat css och php i någon timme eller två åt en kollega så fann jag mig sitta och fundera kring vad jag egentligen är intresserad av att skriva om. En snabb navigationsrunda genom gammelmedias siter mynnade i.. ingenting. Det finns verkligen inte en enda artikel, i en enda tidning, som jag är sugen på att kommentera. Det är bara skit alltihop. Så varför inte fråga sig vad som hände med PI?

PI är en pixel som blev självmedveten den 11:e januari 2008 och flydde från Teflonminne till de mer sälla jaktmarkerna hos Sugbloggen. Efter den visiten så har han rest runt hos flera olika bloggare och hans äventyr började precis ta form då han (inte helt) oväntat fastnade någonstans.

På något sätt så kom PI aldrig fram till andra sidan som det var tänkt, han har helt enkelt försvunnit någonstans på vägen, är det någon som sett honom? Om du sett PI, skriv ett inlägg om ert möte och berätta var han styrde kosan när ni skiljdes åt, han har varit försvunnen i nästan ett helt år nu och jag börjar bli orolig. Länka tillbaka hit så att jag får veta hur hans öde ter sig.

En halvsen timme på Sveriges nationaldag så satte sig en man ned och knappade på sin mobiltelefon, meddelandet var ämnat till en av hans söner. Det var ord vars närvaro frånvarit ett bra tag, och tråkigt nog hade de varken saknats eller längtats efter. Det var ord som kanske kom från en förfluten tid men ändå tycktes slå sönder barriären mellan då och nu. Det var ord vars längtan och desperation knäckte väggar såsom pansarskott knäcker frigolit, det var den oskrivna historiens livskraft i ett för övrigt tomt anteckningsblock.

Mannen valde att börja med att anmärka på att det var sveriges nationaldag, och orden som följde var svunna fåglar som sökte nutida bon, ynnestens förlåtelse som sökte långtida förtroende, ett historiens vingslag fullföljde sin rörelse medan böckerna som var där för att notera det tittade åt annat håll. Att relatera till innehållet i detta hjärtslag föreföll tämligen svårt då mottagaren tagit sjumilakliv bort sedan länge, och nu befann sig på andra sidan massiva dalar av förbrukat förtroende och brustna brofästen. Trots detta så skapades en respons, en respons som grundade sig i besvikelse och förtvivlan men som gestaltades i hopp och framtid, profetens omisskännliga säkerhet hade slagit klorna i mottagaren, som med ett uns av oro bestämde sig för att åtminstone ge sändaren ett ärligt och genuint svar istället för att ge hän till sina egentliga klappande kråkfötter. Responsen talade hårt, färgat av kärlek och saknad, men hugget i sten, sten som under många år härdats av blästring och erosion, sten vars ursprungliga form inte längre gick att urskilja under lagren av glömda oförrätter.

Svaret lät inte dröja på sig, det innehöll inte så mycket, men var tillräckligt rättstavat för att ge en känsla av ärlighet, det innehöll inte mer än fem ord och sade ändå mer än vad många böcker kan göra. Det sprudlande någon form av liv i de torra bokstäverna som uppenbarade sig på skärmen, det fanns något där, en missad solstråle som löpte lika stor risk att släckas av mottagarens eviga skuggmantel som den kunde tränga igenom den, idag trängde den igenom. Kanske, kanske, kanske, finns det en latensens ängel som vaktar över de förlorade vingslagen och återställer dem innan deras liv slutligen släcks av den evigt närvarande tröghetslagen. Svaret låter vänta på sig, och är inget som kan sias om, att sia har mottagaren sedan länge slutat med. Det har kostat för många sömnlösa timmar och slutat med mången bedrövelse.

Ett nattens fly svävar kanske över framtiden ändå, ett fly som bär med sig hopp och tro, något mottagaren saknat i flera decennier om dessa historiens papyrus förtäljer sanningen, men om den sanna sanningen äntligen är här för att stanna så kanske detta fly – om något – bringar ett potentiellt liv till något som just nu verkar vara tämligen dött. Vi önskar alla att det är så, och den följande tiden får utvisa om så är fallet.

Jag älskar dig pappa. Jag hoppas att vi ses på andra sidan någon gång.

Tack till min lillebror för inspiration.

Äntligen!

Jag skulle lätt pröjsa 1000 spänn MINST för en sån behandling. Det är nog en sisådär 5 år sedan jag var hos tandläkaren sist just pga den vansinniga skräck jag har inför borren tack vare en brutal upplevelse när jag var liten parvel.

LASER SAVES THE DAY!

Jag fick ett gästboksinlägg häromdagen..

Hördu, jag måste prata lite allvar med dig nu. Vad är det som har hänt? Förut hade du den här ascoola bilden på dig själv med alla dreads, men nu! Nu ser du plötsligt ut som en kristdemokrat som har installerat infravärme på altanen! WTF?? Jag känner mig orolig!(Jag har dubbelkollat det här med en tjej, och hon sa samma sak!)

Jag skrattade lite åt det först, men sedan ljöd nefs väna stämma, något som fick skrattet att fastna i halsen som om det drabbades av GRYM separationsångest:

Alltså.. det är ett bra foto, men du SER ut som en jävla kristdemokrat.

AAAAAAAAAAAAH.

SER JAG UT SOM EN JÄVLA KRISTDEMOKRAT NU DÅ VAVAVA?

Suttit och försökt spåna tankar och material för ett nytt inlägg om vad som helst i några timmar nu.. får till slut inse att det inte kommer gå. Ska sätta mig och tjäna lite pengar genom att jobba istället. Suck.

Jag har till slut fallit till föga och skaffat mig twitter, ska bli spännande att se hur detta slutar.