In other news så har jag precis fått alla grejer jag beställt för att kunna designa om vår del av kontoret i form av upphängningsanordningar för burkarna att sitta under bordsskivorna, kabeldiken, ellister, patchpanel och lite annat smått och gott som jag förhoppningsvis kan göra klart under nästa vecka förutsatt att elektrikern kan komma hit och splitta trefasen här uppe till 3x enfas som ska in i varsin ellist. Kommer bli hur bra som helst!

Sen tappade jag intresset för det också eftersom jag helt enkelt…

Nä fan jag ska läsa artikeln igen. Ett ögonblick.. under tiden kan ni på sedvanligt svenskt sätt förnöjsamt konstatera att exporten av ett sinne för humor fortfarande ej nått Rysslands makter, trots att vi så vänligt försökte introducera produkten under Melodifestivalen.

..äääh nej. Jag lämnar Åkesson åt mer kompententa debattörer.

In other news så har det varit rätt mycket jobb den här veckan. En gruppkollega är sjuk och vår SQL(bland mycket annat)-guru är på 7-veckors semester, och självklart så dimper det då in mystiska problem med Ms-SQL, den värsta sortens SQL. Något att bita i tillsammans med google under morgondagen med andra ord.

Ah just det, jag har varit med i spansk TV! Inte bara jag förstås, men jag fick drygt två eller tre sekunder i rutan när spaniens motsvarighet till typ “SVT” sände ett reportage om Pionen, där jag jobbar. Ungefär 04:15-ish börjar segmentet och 05:19 figurerar undertecknad i all sin prakt. Blinka inte! (Btw så tar klippet fruktansvärt lång tid att ladda, de spanska internetpaketen lär väl fraktas med åsna över tullgränsen förmodar jag.)

För övrigt, om det är intressant, så anser jag nog att detta är det bästa reportaget som gjorts av Pionen hittills.

Vad mer? Nä. Jo! Missa inte detta, för ett gott skratt.

PI är en pixel som blev självmedveten den 11:e januari 2008 och flydde från Teflonminne till de mer sälla jaktmarkerna hos Sugbloggen. Efter den visiten så har han rest runt hos flera olika bloggare och hans äventyr började precis ta form då han (inte helt) oväntat fastnade någonstans.

På något sätt så kom PI aldrig fram till andra sidan som det var tänkt, han har helt enkelt försvunnit någonstans på vägen, är det någon som sett honom? Om du sett PI, skriv ett inlägg om ert möte och berätta var han styrde kosan när ni skiljdes åt, han har varit försvunnen i nästan ett helt år nu och jag börjar bli orolig. Länka tillbaka hit så att jag får veta hur hans öde ter sig.

Mannen valde att börja med att anmärka på att det var sveriges nationaldag, och orden som följde var svunna fåglar som sökte nutida bon, ynnestens förlåtelse som sökte långtida förtroende, ett historiens vingslag fullföljde sin rörelse medan böckerna som var där för att notera det tittade åt annat håll. Att relatera till innehållet i detta hjärtslag föreföll tämligen svårt då mottagaren tagit sjumilakliv bort sedan länge, och nu befann sig på andra sidan massiva dalar av förbrukat förtroende och brustna brofästen. Trots detta så skapades en respons, en respons som grundade sig i besvikelse och förtvivlan men som gestaltades i hopp och framtid, profetens omisskännliga säkerhet hade slagit klorna i mottagaren, som med ett uns av oro bestämde sig för att åtminstone ge sändaren ett ärligt och genuint svar istället för att ge hän till sina egentliga klappande kråkfötter. Responsen talade hårt, färgat av kärlek och saknad, men hugget i sten, sten som under många år härdats av blästring och erosion, sten vars ursprungliga form inte längre gick att urskilja under lagren av glömda oförrätter.

Svaret lät inte dröja på sig, det innehöll inte så mycket, men var tillräckligt rättstavat för att ge en känsla av ärlighet, det innehöll inte mer än fem ord och sade ändå mer än vad många böcker kan göra. Det sprudlande någon form av liv i de torra bokstäverna som uppenbarade sig på skärmen, det fanns något där, en missad solstråle som löpte lika stor risk att släckas av mottagarens eviga skuggmantel som den kunde tränga igenom den, idag trängde den igenom. Kanske, kanske, kanske, finns det en latensens ängel som vaktar över de förlorade vingslagen och återställer dem innan deras liv slutligen släcks av den evigt närvarande tröghetslagen. Svaret låter vänta på sig, och är inget som kan sias om, att sia har mottagaren sedan länge slutat med. Det har kostat för många sömnlösa timmar och slutat med mången bedrövelse.

Ett nattens fly svävar kanske över framtiden ändå, ett fly som bär med sig hopp och tro, något mottagaren saknat i flera decennier om dessa historiens papyrus förtäljer sanningen, men om den sanna sanningen äntligen är här för att stanna så kanske detta fly – om något – bringar ett potentiellt liv till något som just nu verkar vara tämligen dött. Vi önskar alla att det är så, och den följande tiden får utvisa om så är fallet.

Jag älskar dig pappa. Jag hoppas att vi ses på andra sidan någon gång.

Tack till min lillebror för inspiration.

Jag skulle lätt pröjsa 1000 spänn MINST för en sån behandling. Det är nog en sisådär 5 år sedan jag var hos tandläkaren sist just pga den vansinniga skräck jag har inför borren tack vare en brutal upplevelse när jag var liten parvel.

LASER SAVES THE DAY!

Hördu, jag måste prata lite allvar med dig nu. Vad är det som har hänt? Förut hade du den här ascoola bilden på dig själv med alla dreads, men nu! Nu ser du plötsligt ut som en kristdemokrat som har installerat infravärme på altanen! WTF?? Jag känner mig orolig!(Jag har dubbelkollat det här med en tjej, och hon sa samma sak!)

Jag skrattade lite åt det först, men sedan ljöd nefs väna stämma, något som fick skrattet att fastna i halsen som om det drabbades av GRYM separationsångest:

Alltså.. det är ett bra foto, men du SER ut som en jävla kristdemokrat.

AAAAAAAAAAAAH.

SER JAG UT SOM EN JÄVLA KRISTDEMOKRAT NU DÅ VAVAVA?

Bahnhof utlokaliserar mer till Ukraina

 
Bahnhof  utökar  sin  närvaro  i  Ukraina  med  en  ny
supportavdelning  i  Verbivka,  traditionellt  kallad
Gammelsvenskby, i södra Ukraina.
Supportavdelningen  ska  i  första  hand  betjäna
Bahnhofs stadsnätskunder.
 
Gammelsvenskby  grundades  i  början  av  1780-talet,  när
befolkningen  på  Dagö,  fram  till  1721  en  del  av  Sverige,
tvångsförflyttades av den ryska tsarinnan Katarina II till Ukraina.
 
I  dag  finns  i  samhället  Verbivka  ett  postkontor,  en  lanthandel
och ett äldreboende. Det är personalen på postkontoret som på
ledig  tid  ska  svara  i  telefonen  och  hjälpa  Bahnhofs  svenska
kunder tillrätta med sina internetproblem.
 
– Bahnhof gjorde under 2008 sitt bästa år någonsin. Det har
gett  oss  utrymme  att  utöka  servicen  till  våra  privatkunder,
och  eftersom  vi  redan  har  ett  utvecklingscenter  i  Kiev  i
Ukraina låg det nära till hands att fortsätta expansionen där,
säger Jon Karlung, vd på Bahnhof.
 
Supportansvarig blir Anna Kurvas-Tjernenko, 78,  i dag chef  för
postkontoret  i  byn.  Kundrelationsansvarig  och  chef  för
utvecklingsfrågor blir Olga Pehrson, 67. Hon är  i dag boskaps-
ansvarig  på  postkontoret.  Supportcentret  samlokaliseras med
postens förråd – till vardags fullt av gurka.
 
– Vår  första  uppgift  blir  att  köpa  in  en  datamaskin  och  ett
modermodem, för det har vi inte ännu, säger Olga Pehrson.
 
Kommunikationen med svenska kunder sker via en helt modern
modemförbindelse,  två  telefoner  och  en  frankeringsmaskin.
Kötiderna  ska  hållas  korta,  bland  annat  med  hjälp  av  ett
ukrainskt  callcentersystem.  Telefonveven  är  kopplad  till  en
tvättbalja  via  en  lång  stång  och  en  gammal  kanonkula.  Varje
gång  det  ringer  tjongar  det  hårt  i  baljan,  och  Anna  Kurvas-
Tjernenko med personal kan springa ut i förrådet och svara.
 
–  I  nästa  vecka  ska  vi  gå  en  kurs  i  Sevastopol  om
intrawebben,  modem,  optiska  snören,  skrivmaskiner  och
annat, säger Olga Pehrson.
 
Supportavdelningen tas i drift den 1 april i år. I oktober får man
dessutom elektricitet.                

Kort ordlista

I Gammelsvenskby talas en ålderdomlig form av svenska, ett arv
från  de  svenskar  som  bosatte  sig  i  byn  i  slutet  av 1700-talet.
Intonation  och  ordförråd  gör  dialekten  svår  att  förstå  för  de
flesta moderna svenskar. Därför kommer alla stadsnätskunder
att förses med en ordlista. Här är ett kort urval:
 
Internet – [intjernei'tt]
Bahnhof – [bjeinh'ôv]
Nätverkskabel – [n'jetvei'rkskjaveil]
Är vi avlyssnade av FRA? – [är vji aelu'ssnaeide â KGB?]
Kan du tala långsammare? [k'ja dû taila langsemmeir?]
Bodströmdirektivet – [gl’asn’ost]
 
 
Mer information
Läs mer om Gammelsvenskby på:

sv.wikipedia.org/wiki/Gammelsvenskby

www.svenskbyborna.com

Läs som PDF!

Faaaaaaaaaan.

I brist på annat skoj så körde jag den här texten genom google translate till engelska och sedan genom multibabel/lost in translation:

It has determined yesterday the part that both main titles of daily festivals keep the weekend the end to make involuntary the end to have the time, all the things of this for the ignited weekend. You create hell, this that I have begun already and with a vibrant sound like stupid speech the main tube of which she arrests the beginning of the past at night and because I woke up today above, I believed, as I they executes more in the surface. Much allegro! Faaaaaaaaaan.

..förutom att skriva blogg då.

Jag har haft ett par idéer i huvudet till bloggar under veckan som gått, men ingen av dem har riktigt manifesterat sig till något konkret, det har bara varit lösa koncept. Nu har jag suttit och stirrat in i Scribefires tomt ekande nylle i femton minuter och jag inser att det får tamigfan vara nog. Det måste bli LIV här igen! Jag skiter i vilken typ av liv men nu måste det hända något, inga fler halvmånads långa pauser, här ska skapas!

Så vad gör en skribent som drabbats av skrivblockering? Troligen något i stil med vad jag gör nu, bara skriver för skrivandets skull, typ som MPAA stämmer för pengarnas skull, det finns en belöning bakom.

På sistone har nef petat lite på mig då och då med små uppslag till inlägg som är “up my alley” så att säga, eller ptja, den senaste tiden har nog det lilla petandet övergått till ett passive-aggressive armbågande i njurtrakten. Jag har mest tagit det piano och tyckt att “Jaja visst du vill att jag ska skriva ett inlägg eftersom jag inte gjort det på länge, join the club.” och inte tänkt så mycket mer på det. “Världen går inte under om jag skulle sluta blogga helt.” har jag tänkt, och det är ju sant, men vad jag inte riktigt tänkt på är att det faktiskt finns några desillusionerade galningar där ute (fast nef är här inne) som uppriktigt sagt följer den här bloggen och ser fram emot nya inlägg, till och med flera av mina kollegor hyser tillförsikt till att jag skriver här, och jag har ju varma känslor för er alla (ni vet precis vilka ni är) i min trogna läsarkrets. Vad är det då för jävla stil att lägga ned?

Nej. Sån skit kan vi inte hålla på med.

Så nu sätter jag mig ned och skriver ett riktigt inlägg. Och sen är det slut med det här jävla slappandet. CAPISCHE?

Stay tuned, teflonminne is BACK.

Varför är det dött då?

Jo, det är nämligen så att jag är lite smått kokoballoo i hjärnkontoret och när jag hittar något nytt och outforskat så hamnar jag genast i overdriveläge och vill inte göra NÅGOT annat än just det. Det var samma sak när jag började blogga på allvar back in the day, då gjorde jag INGET annat än att läsa och skriva blogg. Nu har min heta romans med bloggsverige tydligen övergått till en form av mondän och oinspirerad vardagslunk där jag mest spenderar min tid med att gå runt och irritera mig på partnerns avigsidor och muttra över hur jobbigt det är att engagera sig. Detta tack vare att min nya älskare P.Station von 3 visat sig kunna ta all min uppmärksamhet långt ned i halsen utan att klöka.

Charmerande, inte sant?

Hur som helst, den sprudlande affären lär förr eller senare mattas av till en mycket välbekant melankoli och när det händer så kommer det naturligtvis bli mer tid över för bloggen. Det är oundvikligt.

Det kan ju på ett sätt tyckas osolidariskt av mig att inte prioritera bloggandet, särskilt nu då världens blickar är riktade mot The Spectrial, men jag hoppas att de flesta av de läsare som fortfarande har mig kvar i sin RSS förstår hur vågorna går både upp och ner. Många av er vet jag har haft egna rejäla svackor och jag har inte reflekterat särskilt mycket över det själv, så jag kan nog hålla det för troligt att situationen är densamma omvänt. Tro dock inte att bara för att jag inte skriver om det att jag heller inte har koll på vad som händer i rättegången, den streamas rakt in i högtalarsystemet på kontoret så att vi alla kan lyssna under dagarna där vi sitter i berget, intresset är enormt och varje dag när jag kommer hem så brukar nef summera och/eller ge mig länkarna till de viktigaste blogginläggen för dagen. Så misströsta ej!

För att bli lite sådär omväxlande blödigt personlig kan jag avslöja att det går bra på jobbet, jag har nyligen fått lite mer ansvar genom att bli utsedd till Kundinformationsansvarig, något som innebär att viktig information/speciella utskick till kunder ska passera via mig först för korrekturläsning och eventuella tillsnyggningar/omformuleringar beroende på vad det gäller. Att det passar mig som hand i handske är det nog inte så många som tvivlar på. Det enda som är lite kymigt är väl att språkbruk är ett känsligt ämne hos många, man vill ju inte uppfattas som någon nitisk språkfascist med fisringen tajtare spänd än en amfetaminsnortande fiolsträng men samtidigt vill man vara så noggrann det bara går. Tvivelsutan en delikat balansgång.

Helgen som nu snart är till ända har spenderats ute vid östkusten hos nefs mor & far där jag blivit fullständigt bombarderad med allehanda tekniska pryttlar som skulle installeras och fixas så att de fungerar med varandra och så lätt som möjligt, det var ny dator, GPS, mobil, 3G-puck och gud vet vad mer. Efter väl utfört arbete blev belöningen grandios, gott vin och ännu godare mat om vartannat, och uppsluppna samtal och historieberättande i ett trevligt sällskap. Dubbelplusbra som man skulle sagt om man befann säger nu när man befinner sig i George Orwells dystopi.

Simma lugnt.

Det är stendött här just nu, jag vet. Som vanligt när det gäller mig så kommer det perioder då jag helt och hållet snöar in på en enda grej och allt annat blir satt i dvala.

Ursäkta mig, men nu måste jag gå och lönnmörda lite fler tiggare och leka apa mellan Jerusalems hustak.