Vad i hela friden är en “subjektiv nödvärnssituation” och finns det ens något som heter “objektiv nödvärnssituation”?

Öh, ja, nu ska vi se här, tre killar gör utfall mot mig, aj jävlar en spark i benet, jag bedömer min chans att fly till ca 10%, jag bör – AJ SOM FAN MIN RYGG VAR KOM DEN DÄR KILLEN IFRÅN – ok ok.. förbli objektiv nu, vad för stridskapacitet har grabben med stålhättorna egentligen, han ser lite full ut, jag får helt enkelt tänka på det här en stund så att jag kan ta ett objektivt beslu.. AJ MIN KNÄSKÅL, jaha nu kan jag verkligen inte fly härifrån eftersom jag inte kan gå, låt se nu, vad skulle en objektiv person göra i den här situa… [infoga ljudet av ett skallben som knäcks här]

Silbersky har hittat på något underbart, något helt genialt, subjektivt nödvärn. Smaka på ordet, det är.. lysande.

En subjektiv nödvärnssituation måste helt och hållet vara avhängig på hur efterbliven den som ska nöda om sitt värn eller värna om sin nöd är, om du plötsligt får för dig att du kommer snubbla ut i trafiken och enda möjligheten att undvika detta är att knuffa ut en annan kille framför den annalkande lastbilen så har du enligt Silbersky handlat i subjektivt nödvärn.

Du har handlat fel, men du har inte begått något brott.

Om du får för dig att killen framför dig ska vända sig om och slå dig på käften och enda sättet att undvika detta är att sparka honom i ryggen har du handlat i subjektivt nödvärn.

Förstår ni hur lysande det är? Man kan göra vad man vill så länge man är tillräckligt dum i huvudet!

Och medan Silbersky vurmar för subjektivitetens oändliga möjligheter så anklagar han de vittnen som inte riktigt håller med honom i hans selektiva objektivitet när det kommer till subjektivitet med följande: “De är inte särskilt objektiva“.

Silbersky alltså, denna cirkusapa som sitter och kliar sig i babianstjärten och skrattar inombords när han klättrar runt och gör halsbrytande konster i domstolens ramverk, är ett geni.

Bloggosfären om: Misshandel, Nödvärn, Riccardo, Silbersky

Här är en ögonblicksbild av vad jag kan se på framsidorna av Aftonbladet och Expressen.

Expressen:

Mamman blev kvar i lågorna
Hostmedicinen – en dödsdrog
14 viltolyckor på två timmar
Han yxmördade sina tre systrar
Ville skiljas – då ströp han henne
Föräldrar misstänks ha förgripit sig på dotter
Barn gör dig inte lycklig
Stormen Olga har dödat 25
17-åring dödade Rahim i kiosken
Din lyxjacka kan innehålla slaktavfall

Aftonbladet:

Dödsbakterier på ditt julbord
”Jag vet att han försökte smitta mig”
Så säljer de skämd fisk
Tvååring dog efter flygresa

Med andra ord blir det ingen öppen brasa på julafton, ingen hostmedicin till morfar, 3 mil promenad till föräldrahemmet, inga knivar på julbordet, beredskapsrelationsexpert i garderoben utifall äktenskapsoegentligheter förekommer, separat julfirande för vuxna och barn, nej förresten inga barn alls, igenspikade fönster och dörrar, ingen hämtmat, inga jackor, ingen julskinka, inget julknull, ingen fisk, inget flyg.

Och folk undrar varför man oroar sig…

Det finns en hel uppsjö med “chattspråk” eller “internetspråk” där ute, AB har idag en liten lathund för de som inte riktigt hängt med i svängen där nu bokstäver plötsligt anses vara helt överflödiga och helst ska elimineras med obönhörlig hänsynslöshet.

Jag själv använder mig av vissa förkortningar när jag talar med folk via IM, och det har jag gjort sedan långt innan hela vokalpurgatoriet brakade loss och helvetesgapet slukade “aouå” utan att blinka för att sedan vråla och göra slarvsylta av även “eiyäö”.

Förkortningar jag begagnar mig av på regelbunden basis inkluderar:

brb – be right back (Så löjligt standard.)
bbl – be back later (Jag kommer tillbaka senare än strax.)
k – ok (Det där O:et ryker av bara farten.)
cya – see ya (Japp, hejdå för fan.)
wtf – what the fuck (What the fuck.)
w00t – w00t (w00t! = Yay!, w00t? = Vad fan?)
aye – aye (AYE! YARR! DAR BE RUM ABOUT!)

Utöver ovanstående använder jag inget mer, mest eftersom jag tycker att chattspråket som syns bland många av dagens ungdomar ser ungefär lika attraktivt ut som insidan av en septiktank. Nej förresten, det ser lika attraktivt ut som en 12-timmars nonstop skördetröskmassaker på ett dagis, filmat med höghastighetskamera och visat på COSMONOVA.

En välformulerad mening tycker jag besitter en sorts skönhet, för mig motsvarar välkomponerade textstycken vackra symfonier, bokstäver i följd som tillsammans med smakfull interpunktion sjunger en tidlös sång.
Fine, torka tårarna nu eller kalla mig en blödig stofil, men så råkar det faktiskt vara för petit moi. Och den brutala misshandeln av dessa symfonier som pågår där ute gör lite ont i mig.

Jag har absolut inga svårigheter att förstå chattslangen som används, men det rycker verkligen oroligt i språknerven när jag snubblar över de riktiga vokalhatarna där ute.

Lr v tkr du d ser ut sm? R’e ngt d tkr om o läsa? D e f1 7kt eg hur fult d e. Ibl r d nst omöjl o c d eg medd.

*hostar*

Eller vad tycker du det ser ut som? Är det något du tycker om att läsa? Det är fett sjukt egentligen hur fult det är. Ibland är det nästan omöjligt att se det egentliga meddelandet.

Bloggosfären om: Chattspråk, Internet, Förkortningar, MSN, IM, Slang

SvD rapporterar att Robert Mugabe tydligen varit lite tjurskallig. Sverige, Danmark, Nederländerna och Tyskland är skolgårdsmobbare som drar i hans kalsonger och viskar bakom ryggen. Jahapp säger jag. Reinfeldt däremot säger “Utomordentligt”, det verkar vara något nytt ord han lärt sig.

“Utomordentligt hedrande att få ingå i en krets som står upp för mänskliga rättigheter och demokrati”, kommenterade statsminister Fredrik Reinfeldt.

Därför var det “utomordentligt viktigt” att stå upp emot honom för mänskliga rättigheter och demokrati.

Själv tycker jag det utomordentliga kommer senare i artikeln, där plötsligt den nyfunna karikatyrfriheten får stryka på foten.

Den statsstyrda zimbabwiska pressen har flera gånger – bland annat redan förra året – gått till attack mot Sveriges ambassadör Sten Rylander. Senast för några veckor sedan hånades Rylander med karikatyrteckningar i den Mugabetrogna tidningen The Herald.

Hujedamig! Var det någon som ritade en karikatyr av Sveriges ambassadör? Stoppa pressarna, Zimbabwe förklarar krig! Det dryper av dubbelmoral med tanke på hur yttrandefriheten och tryckfrihetens fana har hållts högt under “Muhammed-krisen” då artistisk frihet och sinne för humor var slagord, men när vår ambassadör blir skämtad med då är det en ATTACK. Bah!

Bloggosfären om: Robert Mugabe, Zimbabwe, Karikatyrteckningar, Dubbelmoral

Jag tänkte börja med att erkänna mig skyldig, skyldig på alla punkter bortom allt rimligt och orimligt tvivel. Jag är tagen på bar gärning med byxorna nere, handen i syltburken och skägget i brevlådan. (Om jag hade skägg hade jag gått ner till brevlådan och fixat en bild på spektaklet, men alas, jag är lika len som en babystjärt i plytet om man bortser från mutantskäggpatchen på 5*5mm under hakan som växer snabbare än Gillette kan säga “FIVE GAZILLION BLADES FOR YOUR COMFORT!”.) Nå. Till saken, vad är jag skyldig till? Jo..

Jag köper Aftonbladet och Expressen ibland.

Det är sant, jag, som alltid gnäller på ovan nämna tidningar, bidrar till deras fortlevnad med mina piratdubloner då och då. Men innan ni börjar sätta upp affischer på stan och demonstrera om dubbelmoralens högborg ber jag er låta mig förklara mitt agerande.

Jag köper dessa tidningar av två skäl. Det första är underhållning.

När jag langar upp en guldpeng på disken och expediten frågar “Var det bra så?” så säger jag “Ja tack.” och ler, vetandes att jag köpt en serietidning att läsa på bussen hem, eller för den delen bort. Ja, Aftonbladet och Expressen är för mig MEGA MARVEL och Avengers, en port till ett alternativt universum där tuttkupper, rumpchocker och snoppterror är Det Nya Hotet™ och där inside-info om vem som vinner Idol är lika hett som tips om Usamas senaste gömställe. Helt enkelt en roande sminkad variant av IRL, so to speak.

Det andra skälet är deras krönikörer, och nu lämnar jag Expressen guppandes i kölvattnet likt en rullstolsbunden säl för att rikta all uppmärksamhet mot Aftonbladet.

Jag gillar deras krönikörer, nästan allihop, den enda jag haft svårt att ta till mig är Monica Gunne vars krönikor oftast lämnar mig sittandes med ett tveksamt ryckande i mungipan undrandes om jag borde ringa upp henne och fråga om hon behöver prata med någon. Alex Schulman har jag ju bashat rätt hårt tidigare men jag hatar honom inte, inte hans person, jag gillar oftast att läsa hans krönikor, det var hans hatblogg jag inte stod ut med.

Hur som helst, krönikörer ja, jag gillar att läsa krönikor av alla de slag, det är väl kanske därför jag även finner mig ha ca 30 bloggar i min RSS-tröska, jag älskar att läsa andra människors synpunkter och funderingar om de mest vardagliga ting och även allvarliga spörsmål. Johan Hakelius har varit min absoluta favoritkrönikör bra länge, om jag vänder på blaskan och ser hans namn kastar jag guldtian på disken direkt eftersom jag vet att när jag bläddrat igenom serietidningen kommer hans krönika. Efter regn kommer solsken.

Nå, var är jag egentligen påväg med allt det här? Jo förstår du, jag är sur.. Blev du överraskad? Nä, trodde inte det heller.

Jag är sur eftersom Aftonbladet börjat låsa in mer och mer av sina webbartiklar bakom PLUS, deras kassako som det nu dras så intensivt i spenarna på att man kan tro att Sverige är påväg mot någon sorts mjölkkris. Samtliga krönikörer befinner sig nu bakom lås och bom i katakomberna för oss som faktiskt inte har lust att betala PLUSpengar. (Lösensumma!)

“Det är förjävligt!” skrek han, viftandes med sina tomma byxfickor.

Visst kan man tycka att det är ett smart drag av Aftonbladet att kräva stålar för innehåll de vet uppskattas och önskas, men är det inte lite sorgligt på samma gång? Det krävs aldrig lösensumma för att få reda på egentliga nyheter, du läser knappast en rubrik på aftonbladet.se som lyder “Minst 1000 döda i Bangladesh” för att efter klickandet mötas av “Läs hela historien på PLUS!“.

Nej, lösensumman utkrävs om du vill läsa Riktiga Människors™ reflektioner, om du vill få tips om den bästa knullklappen, den häftigaste knullobilen, eller bara undrar vem som har så mycket pengar att den kan knulla vem som helst.

Jag tycker det är förjävligt, som sagt. Jag skiter i knullgrejerna, jag vill få tillgång till krönikörerna utan att betala lösensumma, därför manar jag till ett upprop, SLÄPP KRÖNIKÖRERNA FRIA, DET ÄR VÅR! (Ja, det är svensk vinter, ergo vår.)

Any takers?

Nu har det gått över fem timmar sedan jag publicerade senaste inlägget och därmed automatpingade bland annat Bloggportalen så att mitt inlägg skulle synas där. Inte fan har det hänt något inte, trots att jag även pingat manuellt.

B-Portalen gör skäl för namnet verkar det som, och dessutom har de den absolut sämsta svarstiden på mail (om de svarar öht) jag sett på länge.

Suck… jag som blev så nöjd med cancerforskningsposten..
Men vad vore en bal på slottet.

Bloggosfären om: Bloggportalen, B-Portalen, Rants

Människor och företag som upprepade gånger får sina datorer infekterade av virus och maskar som kapar datorn och använder den för olagliga ändamål borde åläggas dagsböter.

Polisen gnäller över att legislaturen kring “dataintrång” i andra länder är tveksam och i vissa fall obefintlig, men hur vore det om man istället för att tjura om att det är svårt att komma åt virusskaparna/nyttjarna började straffa alla dessa personer som inte borde tillåtas att inneha en dator med internetuppkoppling.

Japp, jag skrev det, och jag står för det. Det borde finnas någon form av straff.. “Vårdslöshet på internet” kanske. Om en persons IP-nummer gång på gång återfinns som en av de tusentals källorna i t.ex DDoS-attacker så skall dennes upprepade vårdslöshet bestraffas! Då kanske man tar sig tid att lära sig hur man skyddar sig mot – och upptäcker – infektioner.

Jag brukar vanligtvis inte vara någon legislaturivrare, tvärtom egentligen, men när man råkar vara traktens/bekantskapskretsens GO-TO-guy när det kommer till datorhaverier och man precis lagt på luren efter det åttahundratjugotrettonde telefonsamtalet inlett med “Du, öh, min dator har gått sönder, tror jag..” så är det fan någonting som går sönder inuti en, iaf i mig. Ett kugghjul som gnisslat tyst i några år lossnar plötsligt och hela apparaten skär ihop, reparatören kommer och smäller upp en stor fet skylt över hela arbetsplatsen där det står:
“LÄR ER ANVÄNDA INTERNET SÄKERT“.

Det är liksom inte så herrans svårt, en grundläggande kunskap om vad en brandvägg är och hur den fungerar räcker en liten bit, men det absolut viktigaste är att lära sig hur man känner igen och undviker att öppna dörren för dessa infektioner. Ingen brandvägg i världen hjälper mot en DUM användare. Ja, jag tycker man är dum om man framför en dator på internet utan att veta hur man gör detta säkert på precis samma sätt som jag tycker det är dumt att framföra en bil på motorvägen utan körkort eller kunskap om trafikregler.

Antivirusprogram kan dra åt fanders, för det mesta så hjälper de inte ändå, den enda sanna vägen att gå är att inte bli infekterad från början, att förlita sig på att ett program kan rensa upp röran åt en när skadan redan är skedd är dumt. Jag menar inte att antivirusprogram är värdelösa och inte ska användas, men man ska inte FÖRLITA SIG PÅ DEM.

Fram med bötesblocket bara, skriv ut en bot på några lusentappar så kanske personen lär sig läxan och är lite försiktigare nästa gång 12-åriga “Erika” skickar ett meddelande på MSN som lyder: “Hey mate i just found some really cooool pics ya know! Check them out!” och ett vädjande om att klicka på “Ta emot fil”.

Straffet ska förstås enbart gälla vuxna individer, om barnen slarvar runt på nätet får föräldern en uppmaning om att säkra upp datorn och lära barnen försiktighet, om uppmaningen inte följs blir det BOT, BOT, BOT! (i dubbel bemärkelse)

Sådär, nu har jag lugnat ned mig lite.

Bloggosfären om: Virus, Datorer, Datorsäkerhet

Innan jag skriver något mer så måste jag säga det här:
Anders Westgårdh, Anna Book & Anne-Lie Arrefelt, ni är alla tre moralpaniska idiotfår och borde skämmas. Samma visa gäller för alla ni föräldrar som enligt Aftonbladet “fått nog”. SKÄRP ER.

Varför är jag så förbannad? Jo för att Westgårdh skrivit en idiotkrönika i ovan nämnda tidning, en krönika som är fullkomligen indränkt, genomsyrad, av moralisk indignation över ungdomars sexualitet och sex generellt.

Vi kan väl beta av den i ordning, uppifrån och ned.

Vecko-Revyn är Bonniers mest provocerande produkt. Tidningens främsta mål tycks vara att stajla om vanliga tonårstjejer till sexuellt överladdade slampor.
På sida efter sida delar olika “experter” med sig av fiffiga knep. På sidan 71 i senaste numret klargörs till exempel att såväl samlag som avsugning blir skönast för killen om tjejen samtidigt är uppe och pillar med ett finger i analen. Vänder man blad kommer lite konsumentjournalistik: Tips på dom bästa dildosarna. “Inte så stor men ändå skön”.

Anders Vårtgård ämnar förstås här att man ska bli extremt upprörd över fingret i analen, jag menar ETT FINGER I ANALEN, DET KAN JU FANIMEJ INTE VARA NATURLIGT. Nu råkar det ju faktiskt vara så att en hel del killar – mig själv inkluderad – vet om att anal stimuli kan vara extremt skönt, och en avsugning på det? HOUSTON WE HAVE LIFTOFF!

Även om Anders kan verka ha något långt och hårt uppstucket någonstans så handlar det säkerligen inte om ett finger utan något bra mycket längre och grövre, vanligtvis använt i trädgården.

Sådär håller det på, från omslagets rubriker om sexchock till bakvagnens recension av Britney Spears nya platta, där “det svänger och porras”. Kärleksskolan är framme vid lektion 3: Bli ännu hetare i sängen. Där får de unga läsarna ta del av “proffsens råd”, som “kanske en liten piska om man vill prova på lite basic bondage”. Eller varför inte handklovar?

Här och var dyker det upp pliktskyldiga varningar, typ “du får inte ha vaginalt sex efter analsex utan att använda kondom eller åtminstone tvätta snorren”. Men för det mesta är det fullt ställ i knullskolan. Tidningen är så genomsyrad av sex, sug och snusk att den i princip lika gärna kunde ges ut av Berth Milton.

Är det meningen att man ska bli upprörd över det här? Bara för att Anders pappa och mamma kanske inte lekte med piskor och handklovar och annat “sug och snusk” eller Anders själv håller sig till missionären under det obligatoriska lördagsknullet betyder inte det att han – eller någon annan – har rätten att bestämma vad ungdomar ska göra i sänghalmen.

Och varningen om vaginalsex efter analsex är en medicinsk sådan, eftersom det finns bakterier i analen som kan ställa till oreda om de hamnar i andra hålet. Så pliktskyldigt eller inte är det en mycket bra kunskap för dagens ungdomar, det är inte alla som vet om det.

Anledningen till att jag skriver om Veckor-Revyn är givetvis att jag har en sjuttonårig dotter som en gång i veckan kommer hem från skolan och möts av en tidning full av nya påhitt som snarast möjligt ska göra henne kåt och vuxen.

Ursäkta mig Anders, men om du inte var så oändligt tappad bakom en vagn som du framstår i din krönika så skulle du veta att din dotter redan är jävligt kåt, det hör liksom till när man är 17år (även yngre), hon har säkert redan haft kuk i sig oavsett om det var handklovar och bondage inblandat eller bara gammal hederlig in-ut-in-ut utan accessoarer. Jag VET ju inte detta, jag finner det bara statistiskt TROLIGT.

Min bedömning är att hon har det jobbigt nog med sin tonårstid för att behöva känna hetsen. Hetsen att bli ännu fräckare, ännu djärvare, ännu ytligare och ännu mer självcentrerad.

Därför vill jag på detta sätt meddela Bonnier Tidskrifter att förnyelseavin gällande prenumerationsnummer 72.998.198.86 aldrig kommer att betalas.

Droppen som fick pappas bägare att rinna över var artikeln om 25-åriga Victorias hemliga extraknäck som hora. Där presenteras prostitution som om det vore vilket trendigt yrke som helst, fast ännu bättre betalt. “Det var en kick att gå därifrån med tre tusen spänn i fickan. Nu kunde jag lägga ännu mer på mitt utseende och restaurangbesök.”

Artikeln “Jag säljer sex – och jag gillar det faktiskt” är det mest ansvarslösa och idiotiska jag läst i en svensk tidning på väldigt länge.

Därför vill jag avsluta med ett privat sextips riktat till den nya chefredaktören Louise Bratt: Du kan ta din jävla tidning och stoppa upp den!

Anders Vårtgård sällar sig uppenbarligen till den skara människor som vill tiga hororna till döds, han kanske skulle börja jobba på DN istället, där har de gjort en sport av det hela. Prostitution ÄR ett riktigt yrke, det är bara att inse. Att människor ibland far illa som prostituerade i form av människohandel osv är inte prostitutionens fel i sig, det är till följd av kriminella som utnyttjar människor i beroendeställning. Man kommer inte åt människohandeln genom att stigmatisera hororna eller horeriet eftersom handelsvaran fortfarande finns kvar, människan själv.

Själv blir jag bara gravt förbannad över att läsa Anders vädjande till moralisk indignation. Orden om “sug och SNUSK” pekar på att Anders är från avelskolan, kuken ska i fittan för att göra barn, annan användning är amoralisk och snuskig. Tyvärr skulle nog Anders dotter (och många andra med henne) redan vara tonårsmamma vid det här laget om hon följde sin faders – av mig uppfattade – övertygelse.

Anders dotter – som enligt pappa skall förbli oskuld, oskyldig och framför allt osnuskig – skriver ett litet förtydligande om sin ställning angående VR, men även i henne vilar moralen tungt när det kommer till sex. “Det är fel att sälja sex.” tycker hon. “Sex är naturligt, låt oss inte göra det onaturligt.”.

Bah, pyttsan. Sexet i sig är lika naturligt som en fjärt i bastun – eller ett finger i röven för den delen – oavsett om pengar byter ägare när akten är över. Sluta upp med moralblajet och låt oss knulla ifred!

Därför vill jag avsluta med ett privat sextips riktat till Anders Vårtgård på Aftonbladet:

Du kan ta din jävla skitkrönika och stoppa upp den!

Bloggrelaterat: Enligt Min Humla, Blogge Bloggelito, deep|edition, polymeriska tankar

Ett finger i rumpan går bra ihop med skumpan!

Sitter ditt 11åriga barn uppe och spelar World of Warcraft hela nätterna? Har denne börjat skolka för att kunna spela mer? Struntar i att äta på fasta tider och kanske rent av slutar gå ut och leka med sina kompisar?

Det första du ska göra i så fall är att erkänna att du är en kass förälder.
Ja, du läste rätt. Kass, dålig, urusel, sämst. Nej, det kommer inga förmildrande puttinuttord här, så om du tog illa upp, fortsätt för all del att läsa.

Om ditt barn gör något av – eller allt – ovanstående så betyder inte det på något sätt att denne utvecklat ett datorspelsberoende, det KAN vara så, även om chansen är relativt försumbar, men vad det definitivt är ett säkert tecken på är att du är ungefär lika bra på att sätta fasta gränser som israel och palestina.

För att tillfredställa stereotypdemonen Örjan så kan vi ju jämföra det med en grabb som plötsligt blir extremt intresserad av fotboll och en tjej som upptäckt förtjusningen i hästar. Det köps fotbollsutrustning och hästutrustning, det ordnas medlemsskap i ett bollkickarlag och styrs upp ridklasser, grabben kan inte sluta prata om fotboll, han tittar på matcher, spelar in dem, snackar om träningen med sina kompisar precis hela tiden, du får köpa storpack med plåster och gasbindor för att patcha upp honom när han kommer hem från grusplanen varje dag.

Tjejen är det samma visa med, dressyr och hinderhoppningar krockar med fotbollsmatcherna och du köper en till TV för att slippa bråken, ord som “shetland” och “arab” slåss om plats i ditt huvud, ett till storpack plåster och kylbalsam för att lindra skavsår och skrubbsår, du sitter i soffan en söndag och undrar hur fan du hade tid att skjutsa och hämta båda två från deras träningar och tävlingar som passande nog befann sig 8 mil ifrån varandra igår, och om du hör ett ord till om bollar eller riddjur så kommer du sluta som en saftig rubrik i morgondagens dagstidning.. “Föräldern tappade besinningen, stal skördetröska och åkte på vansinnesfärd genom hästhage.”

Vilken förälder ringer vid det läget socialtjänsten och ber om hjälp med “fotbollsberoende” eller “hästberoende”? Det skulle antagligen mötas av gapskratt och några uppmuntrande ord om fördelarna med samåkning..

Men datorspel, ånej, det är ju en helt annan grej. Då blir det genast tal om eventuellt spelmissbruk, beroende, antisocialt beteende och andra idiotier.

Man får till exempel inte ägna mer än 4 timmar per dag åt sitt datorspelande, tycker psykoterapeuten Owe Sandberg. 4 timmar är den absoluta gränsen, om man passerar den är man beroende. Man får inte heller bara ha “nätkompisar”, då är man beroende. Dock så medger han att om man tjänar pengar på att spela får man göra det hur mycket man vill utan att det är tal om något beroende, då är det ett jobb.

Nu ska jag inte vara allt för hård mot Owe, för trots att hans chattsvar lämnade mig lika perplex som en blind flata i en fiskaffär så kom han med ett balanserat uttalande här.

– Är man bara frisk och hel så kan man inte bli sjuk av dataspel. Det är om man har en psykisk sårbarhet som det kan slå över och man tappar kontrollen. Men ofta är det så att hade de inte blivit beroende av datorspel hade de blivit beroende av något annat.

– Vi ska absolut inte sätta i gång någon moralpanik och tro att spel är livsfarliga för våra ungdomar. De allra flesta klarar det bra och onlinespel kan ha stora positiva effekter. Det är många som annars inte skulle få så många vänner som kan få det i en onlinemiljö.

Oavsett hur hård jag kan låta så är jag inte så naiv att jag på något sätt föreslår att datorspelsberoende skulle vara ett påhitt utan grund. Man KAN bli beroende av datorspel. Men när socialtjänsten kopplas in för att föräldrar inte kan kontrollera sin ungars datorvanor och man är tvungen att läsa extremhistorier och varningar om “si och så många kan vara drabbade” som om det vore någon epidemi så blir jag lite putt.

Uppdatering: Upptillsju har berört ämnet, läsvärt! Och hos Notes in his pocket hittade jag ännu mer läsgodis.

En pilgiftsgroda har tillräckligt mycket gift i sig för att döda 2200 människor.

Tydligen har den bitna bratwursten fått tala ut i Aftonbladet. Jag misstänker att han fick tala ut redan när det hände men “Hänt i Veckan”-kvoten var väl inte fylld vid morgonens rubriksättning så Patrik, 35, fick leka dragplåster.

Är det bara jag eller är det något som inte stämmer i hela historien? Jag har en lillebror, bröder har en tendens att låtsasbråka med varandra och så gör även jag och min bror, fortfarande efter 15 år. När vi bråkar så kan ni ge er fan på att så fort jag känner minsta lilla snudd eller antydan till rörelse mot mina förgyllda pungkulor så reflexflyger jag åt helvete innan någon hinner förstå vad som ens höll på att hända.

Patrik, 35, kan väl förvisso skylla lite på fylla+bakfylla precis som kvinnan ifråga men även i det läget lär det vara brutalt svårt att ignorera dessa reflexer som alla män jag känner har. Låtsasbråk och bråk kan vara skoj ända tills insatsen blir på tok för allvarlig.

Om han nu inte själv slutligen gav med sig för biterskans inviter och förslag och därmed lät hennes hajgap komma i närheten av hans leksaker innan det rapporterade hände förstås, men det lär vi aldrig få veta…

För övrigt så måste jag säga att oavsett hur sexuellt frigjord man kan vara så är SvDs grafiker bra spännande såhär en fredagsmorgon.

Dags att syssla med annat, till exempel de där mailen jag pratade om.

Tama papegojor kan äta i princip all vanlig människoföda förutom choklad och avokado, båda dessa är extremt giftiga och kan till och med orsaka dödsfall.