Om ni av någon outgrundlig anledning missat det bästa på Internet den här veckan så frukta ej, här har ni det.

Efter mycket, mycket, mycket om och men så har undertecknad äntligen lyckats lägga vantarna på en egen server som nu är upprackad och färdigkonfigurerad i Bahnhofs serverhall Pionen. Teflonminne.se är alltså numera kärnvapensäker, bitches.

Efter ännu mer om och men plus eftersläntrande men och om och en del nomnom så är äntligen bloggarna migrerade, uppdaterade till senaste wordpressversionerna, smått tweakade, och färdiga för produktion. Polymeriska Tankar har fått sig en omsminkning på begäran av nef, jag själv hade tänkt relauncha med en ny design också men insåg rätt snabbt att jag har på tok för lite tid att gå OCD på sådana saker utan får spara det till julledigheten, om jag fortfarande känner att det är något jag vill göra.

Hej, alla. Kul att se er igen.

För att börja på ett familiärt trappsteg – jag vill ju inte börja tafsa er på genitalierna på en gång – så kanske en rant skulle passa bra. Jag låg och blev riktigt förbannad igår när jag skulle sova på hur gammelmedia har dövat sönder mig för riktiga faror. Jag tänker rent generellt, men mer aktuellt på svininfluensan som förstås är på allas läppar som om det vore hulken-herpes.

Jag har tröttnat på svininfluensan, precis på samma sätt som jag tröttnade på fågelinfluensan precis som jag antagligen kommer tröttna på fiskinfluensan inom en snar framtid. Jag tänker inte vaccinera mig, jag tänker inte ta på mig något jävla munskydd, jag tänker inte göra ett dugg. Jag tänker sätta mina stålar på mitt immunförsvar som jag alltid gjort, och alla guilt-trips om “men då blir du ju smittbärare och kan smitta andra!” göre sig icke besvär, är du orolig – vaccinera dig. Själv avstår jag med glädje från den här skiten. Jag kan som mest tänka mig att hosta i armvecket när jag sitter på tunnelbanan istället för att bara hosta in i sidan av vagnen som vanligtvis inte brukar resultera i lynchmobbar.

Tidigare var jag less på att läsa alla töntrubriker i tidningarna och höra HALÄRMen i TV, nu är jag förbannad på dem då jag inser att om det faktiskt skulle komma något riktigt jävla dödsfarligt mördarvirus från helvetet (med en inkubationstid på några månader så att man inte riktigt visste om man var sjuk eller inte förrän det var försent) och jag skulle läsa om det i tidningen så skulle jag inte bry mig!

Jag menar, trycker man på den stora HALÄRMKNAPPEN så fort Farmen-Lisa, Robinson-Elin eller Bigbrother-Johanna bryter en fingernagel så har man liksom gjort sitt val på bekostnad av oss andra. Jag slutade köpa både dagstidningar och kvällspressen för något år sedan (för andra gången, men denna gång är det utan tvekan permanent) och jag har faktiskt inte kollat på TV på lika lång tid. Jag ledsnade på all jävla SKIT.

Om dessa pajasar ska fortsätta kalla sig samhällsnytta så får de tamigfan börja leverera något som åtminstone tillnärmelsevis kan förtjäna namnet. Tredje statsmakten har blivit Tredje skvallerpakten och de bär fanan med stolthet! De skäms inte ens längre!

Jag vet att argumentet kan låta ihåligt, men jag vidhåller ändå OM jag någon gång i framtiden dör av ett virus som media varnat för, så är det deras fel att jag inte lyssnade! De har ett ansvar mot mig som medborgare att se till att deras kontext gör det lätt för mig att särskilja mellan viktigt och oviktigt. Om jag får panikrubriker om fågelinfluensan upptryckt i nyllet i ett halvårs tid utan att ett dugg händer varken på hemmaplan eller bortaplan så tro fan att jag kommer bry mig mycket om <däggdjurs>influensan? Ni har förstört ert förtroende till gagn för snasket, skvallret och alarmismen!

Saken blir knappast bättre av att Sverige i sin oändliga vishet köpt tillräckligt många doser för att vaccinera varenda medborgare, trots att vaccinering inte är obligatoriskt? Hur tänkte de där? Hur många vaccinerar sig ens mot den vanliga influensan? Inte jag iaf. Skattepengar hejdå.

Jag är gravt missnöjd med hur gammelmedia degenererat och jag hatar er för det. Fattar ni. Jag hatar er för det.

Teflonminne är tillbaka, with a vengeance.

En halvsen timme på Sveriges nationaldag så satte sig en man ned och knappade på sin mobiltelefon, meddelandet var ämnat till en av hans söner. Det var ord vars närvaro frånvarit ett bra tag, och tråkigt nog hade de varken saknats eller längtats efter. Det var ord som kanske kom från en förfluten tid men ändå tycktes slå sönder barriären mellan då och nu. Det var ord vars längtan och desperation knäckte väggar såsom pansarskott knäcker frigolit, det var den oskrivna historiens livskraft i ett för övrigt tomt anteckningsblock.

Mannen valde att börja med att anmärka på att det var sveriges nationaldag, och orden som följde var svunna fåglar som sökte nutida bon, ynnestens förlåtelse som sökte långtida förtroende, ett historiens vingslag fullföljde sin rörelse medan böckerna som var där för att notera det tittade åt annat håll. Att relatera till innehållet i detta hjärtslag föreföll tämligen svårt då mottagaren tagit sjumilakliv bort sedan länge, och nu befann sig på andra sidan massiva dalar av förbrukat förtroende och brustna brofästen. Trots detta så skapades en respons, en respons som grundade sig i besvikelse och förtvivlan men som gestaltades i hopp och framtid, profetens omisskännliga säkerhet hade slagit klorna i mottagaren, som med ett uns av oro bestämde sig för att åtminstone ge sändaren ett ärligt och genuint svar istället för att ge hän till sina egentliga klappande kråkfötter. Responsen talade hårt, färgat av kärlek och saknad, men hugget i sten, sten som under många år härdats av blästring och erosion, sten vars ursprungliga form inte längre gick att urskilja under lagren av glömda oförrätter.

Svaret lät inte dröja på sig, det innehöll inte så mycket, men var tillräckligt rättstavat för att ge en känsla av ärlighet, det innehöll inte mer än fem ord och sade ändå mer än vad många böcker kan göra. Det sprudlande någon form av liv i de torra bokstäverna som uppenbarade sig på skärmen, det fanns något där, en missad solstråle som löpte lika stor risk att släckas av mottagarens eviga skuggmantel som den kunde tränga igenom den, idag trängde den igenom. Kanske, kanske, kanske, finns det en latensens ängel som vaktar över de förlorade vingslagen och återställer dem innan deras liv slutligen släcks av den evigt närvarande tröghetslagen. Svaret låter vänta på sig, och är inget som kan sias om, att sia har mottagaren sedan länge slutat med. Det har kostat för många sömnlösa timmar och slutat med mången bedrövelse.

Ett nattens fly svävar kanske över framtiden ändå, ett fly som bär med sig hopp och tro, något mottagaren saknat i flera decennier om dessa historiens papyrus förtäljer sanningen, men om den sanna sanningen äntligen är här för att stanna så kanske detta fly – om något – bringar ett potentiellt liv till något som just nu verkar vara tämligen dött. Vi önskar alla att det är så, och den följande tiden får utvisa om så är fallet.

Jag älskar dig pappa. Jag hoppas att vi ses på andra sidan någon gång.

Tack till min lillebror för inspiration.

Telia har relativt nyligen börjar migrera alla sina kunder över till sin nya SMTP AUTH/Extended SMTP-mailplattform. För er som inte hänger med i vad detta är så betyder det i runda ordalag att alla kunder som surfat och mailat med Telia måste ändra lite inställningar i sina e-postprogram för att kunna fortsätta skicka mail. För att få fortsätta skicka mail måste man autentisera sig mot Telias SMTP-server, i vanliga fall så finns det listor på SMTP-servern/-servrarna över vilka nät/ip-adresser som är godkända för att skicka mail ut på Internet. Att övergå till SMTP AUTH/Extended SMTP är förstås väldigt bra – och något alla internetoperatörer bör sträva efter – då det är ett mycket effektivt sätt att minska mängden spam på Internet och helt klart verkar vara det oundvikliga nästa steget för alla ISP:er världen över.

Det finns dock ett stort problem med hur Telia valt att hantera denna migrering, och det är att alla inte har sin e-post hos samma leverantör som de har sin internetuppkoppling. På Telias hemsida kan man läsa följande:

“Har du bredband hos Telia men använder annan leverantör för din e-post? Vi hänvisar dig till din e-postleverantör för anvisningar.”

Vad orsakar detta för problem då, undrar du som plötsligt inte kan skicka mail som vanligt?

Jo det är nämligen så, att de du köper din e-posttjänst ifrån oftast inte säljer möjligheten att skicka e-post, de säljer dig en plats att lagra din post och sedermera hämta den, de säljer dig helt enkelt en vanlig brevlåda, och i din vanliga brevlåda brukar du väl knappast lägga utgående post, eller hur? De ombesörjer inte din konnektivitet mot Internet utan tillhandahåller enbart en tjänst för att lagra all din korrespondens och ge dig inloggningsuppgifter för att ta del av den. Din möjlighet att skicka mail till andra människor inkluderas oftast inte i tjänsten du köper av din e-postleverantör.

För att skicka vanlig post går du till en gul postlåda, i detta fall märkt Telia, tyvärr tar den inte längre emot dina brev om de inte förseglats på ett mycket speciellt vis, och när du ringer Telia som äger lådan så säger de åt dig att kontakta ägaren av din egen brevlåda som står utanför bostaden. (Börjar det ringa några klockor om det orimliga i det hela nu?) När du ringer företaget som har hand om leveransen till din brevlåda så hänvisar de dig till Telia igen, och där sitter du och undrar vad fan som hände.

Det som hände är detta:
Telia har snuvat dig delar av den tjänst du köper av dem. Det du köper av Telia är konnektivitet med Internet, det är det du betalar den svidande räkningen för varenda månad, full konnektivitet med hela underbara Internet. Men nu helt plötsligt så får du inte det, du får inte längre skicka mail på Internet. Enligt Telia är detta inte deras problem, utan de tycker att du ska kontakta din lokala brevbärare och klaga på honom, han som aldrig någonsin skickat några av dina brev, och be honom lösa problemet? Detta finner jag väldigt konstigt, och jag skulle vara fruktansvärt missnöjd som kund till Telia om jag blev utsatt för denna behandling. Jag betalar dyrt förvärvade pengar för att få skicka vilka paket jag vill ut på Internet, om de så är avsedda för att läsa nyheter eller kolla facebook eller chatta med vänner och kollegor så är det Telia som ombesörjer denna länk, men plötsligt får jag inte hjälp med att kunna fortsätta skicka mail?

Det är inte många inställningar man måste göra i sitt e-postprogram för att kunna fortsätta skicka mail som vanligt, och det är Telias ansvar att hjälpa dig som kund att genomföra dessa ändringar, annars har ditt kontrakt med dem ändrats (eller så är det luddigt utformat från början). Jag finner det stötande att ge så dålig support till sina kunder, säger jag som har en oerhörd personlig stolthet investerad i syftet att ge den bästa servicen som är möjlig. (Och dessutom faktiskt HAR jobbat i Telias Kundtjänst.)

Skämmes tamigfan, Telia.

Ni har sett dem själva, sittande där på uteserveringarna i den kvalmiga eftermiddagssolen, helt ogenerat flaunta sin last. Man försöker att låtsas som att man inte ser, inte hör, inte känner lukten, men det är förstås lika meningslöst som att försöka låtsas som att man inte brutit benet på tjugotretton ställen och håller på att förblöda så snabbt att det visslas polska polkavisor ur ens slarvigt konservöppnade blodkärl. Hur har de mage?! Visst, “luften är fri”, men någon måtta får det väl vara!

Du försöker vänligt påpeka att “Ursäkta mig, men skulle du kunna ta det där stinkande äcklet med dig och sätta dig någon annanstans? Helst hemma där ingen annan får sin tillvaro förgiftad.” och svaret låter inte dröja på sig: “Luften är fri! Vi får sitta här lika mycket som du, det är ett fritt land!”
“Ja för vissa är det tydligen det…” muttrar du bittert och trycker upp två servettbitar i näsan så att du åtminstone slipper andas in skiten.

Och inte fan är det bara på uteserveringarna heller, det är i busskurer, på tågperronger, på gator och torg, ÖVERALLT! Det går inte att undslippa dessa egoistiska typer som sätter omgivningens hälsa på spel utan minsta eftertanke. Min rätt att avnjuta min middag i en giftfri zon är större än din rätt att förpesta den. Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva säga det innan det går in. Sure, de flesta gånger sitter jag bara där och lider i tystnad, precis som alla andra (vi är många) som mig gör, mest för att jag vet att det inte är någon idé att starta en diskussion, det slutar alltid på samma sätt, båda skriker okvädesord till varandra och ingen ger sig.

Därför skanderar jag nu:

Äntligen!

Jag skulle lätt pröjsa 1000 spänn MINST för en sån behandling. Det är nog en sisådär 5 år sedan jag var hos tandläkaren sist just pga den vansinniga skräck jag har inför borren tack vare en brutal upplevelse när jag var liten parvel.

LASER SAVES THE DAY!

Det snackas lite här och var om att “Piratpartiet har färgat av sig” på de etablerade partierna och att integritetsfrågor nu står relativt högt på agendan hos många. Såpass högt att t.ex KD hade det som en av huvudpunkterna för sitt senaste partimöte. Vad detta beror på kan tolkas på flera sätt, men såsom det just nu framställs så verkar det tänkt att låta som att dessa partier på något sätt snappat upp folkets budskap och FÖRSTÅTT vikten av personlig integritet, ett fritt internet, och frihet från övervakning utan brottsmisstanke.

Jag tror inte det.

Eller snarare, jag kan inte tillåta mig själv att tro eftersom det är för stor chans att det bara handlar om att slicka den för stunden bäst smakande bakdelen. Om ett väletablerat parti snappat upp aktiviteten när allting började småkoka redan för flera år sedan så hade jag lätt kunnat köpa några års sakta mak fram till ett resolut ställningstagande och därmed kanske till och med funderat på att lägga min röst på detta parti istället för det enda vettiga valet i dessa tider, Piratpartiet.

Att dessa etablerade partier nu har integritet och frihet på agendan lider på tok för stor risk att enbart vara en reaktion på att PP nu, med dunder och brak, fullkomligen exploderar in på EU-arenan och – om ingen drastisk långvarig förändring sker – så även in i riksdagen 2010.

2006-2007
- “Partikamrater, har ni funderat på hur vi ställer oss till det här flamseriet kring den personliga integriteten?”
- “Personlig integriwhatnow?”
- “Integritet. Personlig integritet. Du vet rätten till ett privatliv yada yada osv.”
- “Jaha det där. Vadå.. är det någon som pratar om det eller?”
- “Näe, inte några politiker iaf, det är ett jävla liv i bloggaffären om det men-”
- “Bloggosfären.”
- “Bloggowhatnow?”
- “Bloggosfären, det kallas bloggosfären, det läste jag i tidningen.”
- “Jahaja. Ok, det är iaf ett himla ståhej kring det på Internet, så det vore kanske intressant att sätta sig in i frågan och se hur vi tänker ställa oss till alla lagar som är i antågande vars huvudsakliga inverkan är att just begränsa denna integritet och frihet.”
- “Äh vadå. Det är ju inget annat parti som verkar bry sig, varför skulle vi göra det? Helt klart en icke-fråga.”
- “Ja jo.. du har nog rätt. Nå, nästa fråga då, vems tur är det att sitta i kungatronen med spiran och bestämma?”

2009
- “Piratpartiet, ni vet de där som gått till val på en icke-fråga, har tydligen en mycket stor uppslutning medborgare bakom sig och opinionsundersökningarna ser… alarmerande ut. Bloggaff- bloggosfären kokar fortfarande och har tvärtemot vår prognos tilltagit i intensitet snarare än tyna bort i tystnad.”
- “Va? Vadå? Hur många medborgare?”
- “Det varierar, men siffror mellan 6-11% har nämnts nyligen.”
- “SEX TILL ELVA PROCENT?! SKÄMTAR DU MED MIG?”
- “Nej, vad gör vi?”
- “Vad menar du “vad gör vi?”, vi profilerar oss i frågan så klart, vi läser det som sägs, och så säger vi att vi står för det. Vi ska ha de där procentandelarna.”
- “Men.. är det verkligen hederligt? Om vi inte riktigt vet vad det är vi står för, menar jag.”
- “Hederligt? Är ni någon sorts bög eller? Det här är politik, hederlighet lämnar du vid dörren tillsammans med dina smutsiga skor. Vem blir ansvarig för att läsa på? Jag har hört att man måste kunna sån där.. RFS.”
- “RSS.”
- “Va?”
- “RSS. Många använder en såkallad RSS-feed för att hålla sig ajour i bloggaffären.”
- “Bloggosfären heter det. Vänta nu, det var ju du som berättade det för mig!”
- “Va. Jag?”
- “Ja du, du sade det för flera dialograder sedan.”
- “Men det står ju inte vem av oss som är vem?”
- “Det spelar väl ingen roll.”
- “Eller gör det det?”
- “Vem är det som pratar nu, är det du eller jag?”
- “Skitsamma. Någon får ta och fixa en sån där feeder.”
- “Feedreader.”
- “ÄH LÄGG AV. Sven-Göran du får bli förste bloggläsare och lära dig allt de kan, så, nu när det är bestämt så kan vi kanske ta en bensträckare och en kaffe va?”
- “Jag?”
- “Är du Sven-Göran?”
- “Jag vet inte, det står inte vem jag är.”
- “Äh vafan skitsamma. Jag draftar något snyggt uttalande om att vi står för typ samma saker som de där jepparna står för så ska ni se att vi hyvlar av några procent av de där röstboskapen i ett nafs. Mötet avslutas, någon som ska med på en Campari på Spyan?”

Jag har sagt det tidigare och det tål att sägas igen. Det finns inget som kan förändra min röst på Piratpartiet i EU-valet där röstningen nu pågår (Rösta DU OCKSÅ.), och jag finner det mycket svårt att föreställa mig att min röst kommer gå till något annat i riksdagsvalet 2010 heller. Det är helt enkelt för riskabelt att satsa på ett parti som inte har det viktigaste som finns som hjärtefråga.

Den personliga integriteten är det viktigaste som finns. Det ABSOLUT VIKTIGASTE. Utan den är vi helt försvarslösa mot framtida diktaturer och polisstater. Med integriteten ur vägen så har man forcerat den absolut sista försvarslinjen vi som landsmedborgare har mot vår egen regering, och om ni tror att relationen mellan medborgare och regering inte är ett krig och att ni inte behöver någon försvarslinje så länge ni har “rent mjöl i påsen” så tror ni fel. Det har alltid varit ett tyst krig och det är meningen att det ska fungera så för att balansen ska fungera. Om ena sidans försvar totalt sätts ur spel så finns det inte något kvar som hindrar den andra från att stövla igenom förlorarens land som en full dront och sätta eld på hela skiten.

Det låter säkert både dramatiskt och töntigt på samma gång, men jag sätter min heder, mitt namn, min stolthet och min integritet på att det jag säger är sanning, att nedrustandet av den personliga skyddade sfären som kallas privatliv samt avvecklandet av internets grundprincip om Net Neutrality är den värsta attack mot oss som medborgare som skådats i modern tid.

Vi har utvecklat ett samhälle där Internet är den fundamentala bäraren av näst intill ALL information. Fundera lite extra på det här nu.. hur ofta använder du Internet en vanlig dag? Många kanske skulle säga “Ptja jag använder det när jag jobbar, och så surfar jag lite hemma och kollar mailen och sånt. Så typ “en” gång? Eller två?”

Jag hade tänkt producera en mer korrekt lista själv men kom att tänka på att Per Ström skrev en mycket bra post kring detta för något år eller två sedan(-ish), dröj ett ögonblick medan jag går och letar i skattgömman…. där var den ja.

Om man inte riktigt skräms av tanken på att alla dessa digitala fotspår lagras hos olika företag och myndigheter så finns det faktiskt något som sätter en sjukt skrämmande tvist på det hela. Det kallas “Samkörning av register” eller “Registersamkörning” beroende på om du har slipsen bak och fram eller inte. I en framtid då den personliga integriteten i princip är avskaffad som både verklighet och koncept så är det fritt fram för vilken makt som helst att säga “Jahapp, nu vill vi kunna samköra alla dessa databaser med varandra, vi vill ha en fullkomlig digital databas över varenda medborgares alla aktiviteter för brottsförebyggande, hälsostatus för försäkringspremievärde, genetisk uppsättning för eventuella latenta genetiska sjukdomar för samma försäkringsändamål, bilförarstil, åsiktsprofilering efter behandling av data från alla bloggar, forum och övriga internetsajter personen skrivit eller kommenterat på (du måste registrera dig vi uppkoppling mot Internet förstås), osv osv osv.

Allt detta behöver inte hända, och jag säger inte att det kommer hända, det jag säger är att OM vår integritet sätts i skymundan som den gör just nu så är det fullt möjligt att göra detta, och vi kommer inte ha så mycket att säga till om heller. De flesta av oss har ett eller annat skelett i garderoben, och med integriteten avskaffad så blir det lika enkelt att tysta en “omedgörlig medborgare” som det är att knyta skorna.

“God kväll Herr Karlsson-Persson, vi ringer ifrån K.O.N.T.R.O.L.L. (Kungliga Orden av Noggranna Tangentbordskrigare för Riksdagen och Legislaturberättigade Legosoldater), vi har noterat att ni uttalat ganska svidande kritik mot vårt nuvarande statsöverhuvud, det är inte så att ni skulle vilja fundera lite extra på hur ni valt att formulera er? Jag menar det vore ju.. oturligt.. om det av misstag råkades skicka ett utdrag av ditt senaste porrsurfande hem till din fru istället för till oss? Eller ptja.. om ditt online-ID pga ett internt litet misstag råkade förväxlas med en känd terrorists? Det vore ju mycket oturligt, eller hur?“

Det tåls att sägas igen, jag tror och hoppas inte att detta är en möjlig framtid, men om bara vår integritet röjs ur vägen så är det möjligt. Med integriteten i behåll så skulle något liknande inte kunna hända. Förstår ni hur viktig den är nu? Om ni gör det, ta det där röstkortet med er och gå till er närmaste vallokal och gör det enda rätta, rösta på Piratpartiet till EU-valet, visa att ni vill ha alla möjliga skydd kvar från en eventuell framtida fascistoid regering där era svunna medborgerliga rättigheter fnissas åt som ett dåligt skämt på Spyan klockan 04, strax efter KD’s partimöte.

–
Om du av någon outgrundlig anledning missat det, så FÅR du inte missa Joshua_Tree’s fullkomligen briljanta blogginlägg “Det brinner i trapphuset“, om du nu inte av någon minst lika outgrundlig anledning riskerar att få en hjärtattack av att skratta. Fy fan vad jag är glad att känna den karln.