Besviken

June 20, 2008 By: drf Category: Vlog

Om jag hade tillhört skaran som röstade på något annat än MP i förra valet så hade jag känt mig riktigt, riktigt sviken idag. Jag känner mig förvisso fortfarande sviken men inte på samma sätt, om min röst hade – pff, stor chans – gått till talibansen(alliansen) så skulle jag nog våndats långt mer än vad jag gör denna midsommarafton i Sverige.

Känslan jag tog med mig från demonstrationen utanför riksdagshuset var en av optimism, vänskap och soliditet, känslan jag sitter med idag är oundvikligen en av svek, besvikelse och misströstan. Jag lever i ett land där inte en enda människa av de som styr representerar mig varken till partitillhörighet eller till åsikter. Jag är en intern flyktig, en politisk abrovink, en fotnot i FRA’s allomfattande datacenter.

Jag är BESVIKEN.

Besviken på hur jag tvingas betala dessa riksdagsledamöters löner trots att de inte ens ser till att vara närvarande i röstpodiet när det gäller. Särskilt den där jävla quislingen Federley, det aset som borde landsförvisas för sitt jävla röstfiske och spel för gallerierna.

Besviken på hur uppenbart det var att alliansen spelade rävspel i riksdagen med extra många talarplatser för att dra ut på tiden så att de “integritetsmässiga” förändringarna i den integritetsupphävande FRA-lagen hade tid att införas.

Besviken på gammelmedia som haft ett år på sig att vända opinionen men bestämde sig för att låtsas som ingenting förrän två dagar innan det var försent.

Besviken på hur jag inom en nära framtid kommer leva i ett land som det skrattas åt utanför landsgränsen, det där landet som helt plötsligt bestämde sig för att det forna östtyskland är en modell att sträva efter.

Jag är alltså BESVIKEN. Svekt av mitt lands styre.

Hur som helst så var det extremt härligt att se uppslutningen utanför riksdagshuset i onsdags, alla som (enligt mig) betyder något i bloggosfären var där, många kramar och handskak blev det (Drottningen, jag hade kramat dig om jag inte råkade få kortslutning och trodde att du var en av Josh’s kompisar vid introduktionstillfället) och det kändes mycket bra även om det visade sig att vad folket tycker spelar ingen roll i Sverige.

Jag känner mig för fan landsförvisad trots att jag bor mitt i skiten. Jag har ingen ork att flytta utomlands eftersom jag älskar mitt jobb och även företaget jag arbetar för, så vad ska jag göra?

Från och med 1 januari 2009 kommer jag att inkludera en lista med triggerfraser i alla mina e-postmeddelanden, IM-meddelanden, telefonsamtal och övrig korrespondens, jag tänker dedikera min tid till att orsaka så mycket “suspekt” trafik som det bara går och jag uppmuntrar er alla till att göra detsamma, att skapa så mycket overhead som möjligt känns som det enda rätta att göra i det läget vi befinner oss i.

Det här landet är just nu förpassat till en total revision av dess image, att sälja IT i Sverige till internationella kunder kommer att bli omöjligt, att fortsätta profilera sig som “det mest uppkopplade landet i världen” är kört, att överhuvudtaget slå sig för bröstet på något sätt kommer att bli omöjligt eftersom den stora svarta fläcken FRA kommer att överskugga allt.

Vår regering, den regering som NI HAR VALT (ni vet vilka ni är era jävla landsförrädare) har sålt ut hela landet i ett enda svepande slag, Sverige som IT-nation är förpassat till historien med gammelmedias och regeringens goda minne. Ja, jag buntar ihop er, gammelmedia är minst lika skyldiga som regeringen själv, de hade gott om tid att göra något åt detta, att lägga tryck på de inblandade, att visa var skåpet ska stå. Men de valde att låtsas som ingenting ända fram till att det var på tok försent. Ett svek av omätbar storlek och något jag kommer att hålla mot dem långt framöver.

Jag är besviken, jävligt besviken, jag är en intern landsflykting som söker IT-asyl, save me.

Bloggat om FRA sedan stats- och bifallet (listan ärligt stulen från Rick Falkvinge): Blogge Bloggelito, Supermumin, Brygubben, Rasmus (liberal), MissEvils svarta hjärta, Motbilder, lambda ship-state, Dexion, KATTKORGEN, Christermagister, Lennart Holmlund, Ögonblick i norr, Eva-Lenas blogg, Tommy K Johansson, Konc i ett nötskal, Bloggtidningen, Bloggen som säkert, josephzohn | gås blogger, Basic personligt, älskade dumburk, Mats Tankar, the real mymlan, Magazine HumbleBee, sundmark.eu – arvet förpliktigar, Tomas sida, Blogge Bloggelito igen, Supermumin igen, Brygubben igen, Rasmus (liberal) igen, MissEvils svarta hjärta igen, Motbilder igen, lambda ship-state igen, Dexion igen, KATTKORGEN igen, Christermagister igen, Lennart Holmlund igen, Ögonblick i norr igen, Eva-Lenas blogg igen, Tommy K Johansson igen, Konc i ett nötskal igen, Bloggtidningen igen, Bloggen som säkert igen, josephzohn | gås blogger igen, Basic personligt igen, älskade dumburk igen, Mats Tankar igen, the real mymlan igen, Magazine HumbleBee igen, sundmark.eu – arvet förpliktigar igen, Tomas sida igen, WitchBitch, Enligt Min Humla, Svensson, strötankar och sentenser, urban_anjar’s blog, Sultans politiska blogg, Carl Melin, Elin Nordén -humorbloggen!, Opassande, Opassande igen, Eva Hedesand Lundqvist, Bo Widegren, Lars Olofssons Teknikblogg, I hell-mans värld, Johanna Vikar – Swedish Model, Tankar från Martin Henriksson, andra sidan, johaneriksson.se, El Rubio talar, Besökaren 2.0, Röd Libertarian, fristedt.org, Nils blogg, rough.surface, Bloggen blogg muthafuckas!, Knapsu bloggar, jonas – en annan tid, Kattkorgen #3, Johan Ronström, Loci.se, Conjoiner, Creativedirector.se, Blogge Bloggelito #3, Björn Wadström – ettan, Leiph Berggren, Framtidstanken, Trottens Betraktelser, Politik, Funderingar och foton, Åsiktstorped, Motbilder #3, Mats Andersson – Ståuppkomiker!, Offentliga affärer, lambda ship-state #3, the real mymlan #3, Azblog, Konc i ett nötskal #3, Klocklös i Tiden – Freudianska fel, Den osynliga bloggen, satmaran, Stationsvakt, Ryggraden, Rick Falkvinge (pp), Åsiktstorped igen, Knapsu bloggar igen, Mad World, Roger Jönsson, Björn Wadström – on all sides, Daniel Feldt, Magazine HumbleBee #3, Dexion #3, Offentliga affärer igen, Hultins tankegång, Gabrielles blogg, Klura – funderingar om stort och s…, Livet på Ölandsgatan, Tobbe’s blogg, Beta Alfa, gardebring.com | anders.nu, Drottningsylt, Kverulant.se, Sassas samlade svammel 2, Dexion #4, Ting och Tankar, Reza Javid, No size fits all, andra sidan igen, media:screen, Enligt Min Humla igen, deep.edition, Conjoiner igen, WitchBitch igen, Lennart Regebro, urban_anjar’s blog igen, Gester…med ord, Nonsens, garrar och allt därimellan, Opassande #3, Cynism, Attila, Klura – funderingar igen, rstvideo.com – en blogg om film, Rick Falkvinge (pp) igen, the real mymlan #4, rough.surface igen, Basic personligt #3

Comments (25)

12/72h

May 21, 2008 By: drf Category: Personligt

12 timmar sömn sedan i söndags kväll, varav tre av dem i natt. Jobbat tio timmars skift själv pga att min kollega är sjuk, har börjat hallucinera, hör telefonen ringa fast den inte gör det och folk som pratar fast det inte är någon här. Tre stycken trippla espresso, 800mg ipren och 1000mg naproxen har varit kryckan under dagen och nu är det inte mer än 20 minuter kvar tills jag kan börja röra mig hemåt. Hemma lär jag vara någon gång runt kl 21, om jag inte somnar och vaknar i typ… Estland.

Uuuuuh…

Uppdaterat 18:46.
Jag höll precis på att ramla ned mellan tåget och perrongen, försökte gå på ett trappsteg som inte fanns. Det här börjar barka ordentligt snett, men nu är jag iaf på tåget, fysiskt välbehållen, psykiskt sett tror jag att jag placerar mig någonstans mellan en banan och en trimkrök.

Uppdaterat 19:05.
Min lins ploppade just ut ur ögat när jag blinkade. Eller ploppade och ploppade förresten, den flög snarare ut som om jag precis sagt något fruktansvärt oförskämt, landade prompt på mina byxor som är ungefär lika rena som judas samvete, när jag försökte plocka upp den så tappade jag den så den klibbade fast sig på det jättemysiga armstödet som trettio miljarder människor lutat armarna mot och man kunde riktigt se smutsen på den.

Eftersom tåget stod stilla på en station och jag hade laptopen framme fick jag ta och göra rent linsen i munnen, vilket var en riktig hit eftersom jag rökt ca tjugo minuter tidigare, nikotin i ögat är astrevligt, jag garanterar!

Vilken resejournal det här blev då..

Comments (6)

En tredjedels historia

April 27, 2008 By: drf Category: Humor

Rosetta har utmanat oss bloggare att skriva en berättelse som innehåller minst en fjärdedel av orden i hennes s.k “triggerordlista”, priset är en grym t-shirt som jag blev rejält sugen på och jag fick därför den urbota idiotiska idén att skriva en berättelse innehållande ALLA orden i listan.. Såhär fyra dagar senare vid en snabb checkup visar det sig att av de 299 orden i listan är det 195 stycken kvar, jag har alltså fått med lite drygt en tredjedel och nu ger jag tamigfan upp och postar tävlingsbidraget istället för att drunkna i kreativ ångest. Enjoy!

“Vad fan har du egentligen i ditt 100-förråd?” undrade den skelögda grodprinsen argt efter att han på ett osedvanligt bryskt vis hoppat rakt in i mitt vapenskåp märkt “ARM-100″.
“Inte så mycket, lite Anthrax och Babyolja som inväntar Aerosolspridning.” sade jag avslappnat, jag menar vad skulle han göra den lilla Al-Qaida-wannaben, ringa statsminister Fredrik Reinfeldt, Beatrice Ask och Bin Ladin och utsätta mig för någon sorts makaber gruppvåldtäkt? Skulle inte tro det va.

Grodjäveln var i uppror över mina planer, han svor som en minderårig Jan Guillou efter ett helrör kvicksilverfulminat och försökte greppa åt sig en kulspruta förklädd till k-pist som låg och osade Jihad i ett hörn. Till Uzin bredvids totala förvåning lyckades grodfan med konststycket, han var nu väpnad!

“Yee-haa! insha’ Allah! inshallah! bismillah al-rahmani al-rahin! Yippie-Ki-Yay motherfucker and all that jazz!” skrek han lika triumferande som en obemärkt luftfaktura i årsredovisningen.
“Du vet ju inte ens vad hälften av det där betyder din låtsas-imam, tror du det är guds vilja att en slemmig amfibie hanterar automatvapen så är det lika bra du går med i hönornas befrielsefront på en gång, där finns det “folk” av samma kaliber som dig.”

له الارهاب لسلام عليكم إرهاب مخرب القاعدة اسامة بن لادن فلسطين يوم الأرض غزة جرائم حرب الله سلام عليكم وعليكم السلام كلاشنكوف مولوتوف قنبلة يدوية دبابة جاسوس عميل الخلافة جهاد مجاهدين ثورة حتى النصر فتح حماس متفجرات ديناميت إنشاء الله لاجئ فلسطيني حق العودة الله أكبر غصن الزيتون عوزي دبابة إضطهاد خراب اللواءات فطائر كتائب شهداء الأقص الدول الاسكندنافي قنبلة مجلس الشعب

“Ursäkta jag finner det lite svårt att lyssna baklänges, vad sa du?”
“Jag nös bara.”
“Ah. Prosit då.”
“Tack!“

Så stod vi där i ett sorts episkt uppvaknande, lika tysta som Sveriges yttrandefrihet, jag undrande likt ett otryggt barn om han skulle avrätta mig på plats och han stod bara där mjukt leende likt Håkan Roswall i ett badkar med välling. Mitt i allt så kom Jersey Liechtenstein nedsinglande via ett loophole i gravitationslagen och påpekade att Europakonventionen minsann stipulerade att sånt här våldsamt beteende endast ursäktas om man är dvärg, och undfallenhet straffas med Dynamex och nervgas.

Vi kom av oss ordentligt och innan jag visste ordet av hade den där förbannade grodan emigrerat till “offshore haven” Cayman Gibraltar, så jag stod där helt ensam med Jersey och de bakvända immigrationsmyndigheterna som undrade vad de skulle göra med den lediga 18manna-ettan i Södertälje nu när grodan inte levt upp till förväntningarna. Den enda förklaringen jag kunde komma på var i klass med FRA:s förklaring till de tänkta inskränkningarna i grundlagen och planerna kring den ökade övervakningen så jag sket i att säga något och ringde Rosetta istället.

Rosetta tyckte att jag istället för att tjafsa med regeringen och amfibiemujaheddins skulle ta och få för mig att skriva motsvarande en hel bok av skitsnack eftersom jag aldrig förstår när nog är nog, självklart så antog jag utmaningen med samma outtröttlig övertygelse som en mattkniv i Persien.

Så där stod jag, dagens “big event“, fundersam över vad jag skulle göra med alla dessa ord som likt fyllmassa på steroider penetrerade varje skreva av mitt sinne, vad skulle jag ta mig till?

“Gud hör bön” har man ju hört, eller “As-Salamu `Alaykum, Allah-o-Akbar, Al-Aqsa, Wa `Alaykum As-Salam” som folk någon annanstans brukar säga, och som om på order från högre ort (typ Luleå) klev Anakata in genom dörren tillsammans med T1amo (Han kallas TiAMO) och skrek något om en säkerhetskontroll i SÄPOs och sanningens namn, jag hann inte ens gömma undan mitt samvete innan de båda började skratta hysteriskt och jag var inte sen att följa.

Skrattet skulle dock visa sig ha samma sönderfallshastighet som ett terrordåd i kvällspressen eftersom de båda dårarna var gravallvarliga, deras ärende var mycket riktigt en säkerhetskontroll, men inte enligt någon upphovsrättstalibansk modell utan istället en motreaktion mot statens alltmer inkräktande metodik när det kommer till den personliga integriteten. Det var MIN säkerhet de skulle kontrollera.

Efter att de två pionjärerna sökt igenom rummet i jakt på eventuell buggning (avlyssning) och annan smörja satte de sig ned och vi pratade lite om vilka rättigheter man har som svensk i dagsläget som man kanske inte har kvar imorgon och avhandlade även möjligheterna till en revolution kring integritetstänket i det här landet. Att Bodström är en politisk självmordsbombare som sprider ödeläggelse vart han än vänder sig var vi rörande överens om från början och med de förutsättningarna förutsätter jag med föga förbehåll att ni förutan förnärmande förtvivlade fördomar förstår det fantastiska förtal som försegick i foajén den förmiddagen.

Med humöret på topp efter vårt lilla samkväm begav jag mig ned på stan för lite dumpster diving, jag fann nämligen mig själv i akut behov av lite tändhattar och surströmming, och sånt går man ju knappast och köper var som helst utan att bli flaggad som hizbollah och få celebert besök av CIA. Ett par timmar kreativ containerscanning senare hade jag utöver mina tilltänkta förvärv även lyckats hitta en hemmagjord bomb, lite begagnat hasch, en trave pannkakor och en tub tandkräm, snacka om lyckad eftermiddag!

Mitt i mitt glädjerus kom skattmasen och greppade tag i mig för att utmäta lite sekundär rättvisa, jag ansågs vara i skatteflykt eftersom jag inte fyllt i och skickat in blankett 673ALA-F som berörde innehav och skattebelopp på upphittade pannkakor, och hur skulle jag kunna veta att det var punktskatt på begagnat hasch?! Jag sattes i arrest direkt, hamnade i samma cell som Dilba och Brokep som tydligen blivit upplockade samma morgon, primärt misstänkta för att ha smugglat pikrinsyra i en uppstoppad nallebjörn.

Och där sitter vi än idag, bortglömda mellan en paragraf och en marginal i häktesliggaren, och väntar på ett frisläppande som aldrig infinner sig. Mänskliga rättigheter, pyttsan!

Comments (13)

Förbud förhud, för Gud!

April 21, 2008 By: drf Category: Rants

Antal invånare i landet:
9 174 464
Antal idioter:
4 587 232
Varför? Därför.

Förbud, förbud, förbud, det är tamigfan förbud överallt man vänder sig, nya förbud på ingång från alla håll och kanter och gamla rivna förbud som uppdateras och nischas till framtida förbud, låter nu när jag tänker på det lite som någon obskyr islamisk ramsa.. “Förbjud förhud! För Gud!” Äh.. nåt sånt..

Till saken. Jag fattar inte vad det är för degenererade korvpannor vi har i riksdagen egentligen, har de rökt bark allihop? Lever de _fortfarande_ i sin egen lilla konstiga värld där älvorna dansar schottis på moln av spunnet socker till toner av människokroppar som slår i backen under WTC?

Jag röker, japp, jag drar in en massa giftig rök i mina lungor, filtrerar ur den mesta skiten och blåser ut resterande ohälsosamma sörja i luften runt omkring mig, och det gör jag med ett jävligt gott samvete ska jag tala om. Inte en enda liten snorvalp, batikkärring eller hängselgubbe kan få mig att känna ett naket korn av skam över det. Kom dragandes med vad du vill, det är MITT val att röka.

“Men det är inte MITT val att du förpestar min luft med din rök!”
- Nä! Det har du faktiskt helt rätt i, men nu råkar det vara så att jag gör det valet ÅT dig eftersom du inte skulle välja RÄTT val om du så fick. Det är inte MITT val att lyssna på en skränig äcklig kissluktande spädbarnsapa böla oavbrutet på en tre timmar lång resa heller, dock gjorde föräldern i fråga det valet ÅT mig eftersom jag inte skulle valt RÄTT val om jag så fick. Inte fan vill jag förbjuda föräldrar att ta med sina barn på kommunala färdmedel för det.

“Blabla det är inte samma sak yadayada cancer blabla.”
Mmm visst, du kanske skulle sluta smeta cancer i nyllet varje morgon då? Och undvika det extra lagret cancer till festen på fredag? Sluta köra era förbannade cancerbilar på den stora vägen precis utanför mitt hus, sluta köp cancerplastleksaker till era barn och sluta för fan upp med att äta livsfarlig cancermat, cancergodis och dricka cancerdryck. Jag menar.. _man kan ju få cancer_. Jag har skrivit om det här förut, men jag skriver det igen ändå.

Äh, jag låter precis som det jag är, en riktigt sur fan som är trött på intetsägande urban hillbillys, som inte ens kan stava till cancerogen eller Trimetylhexametylendiisocyanat. Så fort de får order uppifrån om vad de ska skylla hetsen mot rökarna på så plockar de fram sitt värsta beteende som legat på hyllan och samlat damm tillsammans med moralen och etiken för att gå ut på lite fröjdefull nicobashing.

Och dessutom, vad tror man egentligen att man ska uppnå med ett förbud? Det kommer bara leda till att jag på ett ögonblick skaffat kontakt med en smugglare som tar all vinst själv istället för att jag som nu helt på egen hand betalar 12 000kr / år i tobaksskatt. Eftersom ca 20% av sveriges befolkning röker så kan vi i runda tal säga att skattebortfallet skulle hamna någonstans kring 1834892 * 12000 = 22 018 704 000kr / år. Det är högt räknat eftersom alla inte röker ett och ett halvt paket om dagen men då får man också räkna in den enorma ökningen under helger där både heltidsrökare och semesterrökare(feströkare) suger i sig cigg som om det vore världens ände.

Tjugotvå miljarder kronor som annars kunde ha gått till skola, vård, omsorg och annat skojigt, varför?

Jo, för man KAN ju få CANCER.

Comments (40)

Tjugofyra frågor

April 16, 2008 By: drf Category: Personligt

Pia med bloggen Ur Hjärtat har sulat hit en utmaning som hon hittade hos the real mymlan som i sin tur hittade den hos skaparen Stationsvakt (Alter Ego har hittat den riktiga skaparen: Bloggvärldsbloggen) och som jag nu med nöd och näppe hann utföra innan det är dags att hoppa i säng för några timmars skönhetssömn. På grund av tidspressen blev en hel del av svaren ganska oinspirerade och tråkiga, men such is the life of the pendlare.

1. Hur länge har du bloggat?
Jag skrev väl första publika dagboken på nätet någon gång kring 1999-2000, men om man bara ska räkna blogg-blogga så har Teflonminne funnits sedan 7:e oktober 2005.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Jag läste faktiskt inga bloggar innan jag började blogga själv, inte vad jag minns åtminstone, och om jag trots allt gjorde det så skyller jag på förvirring, mäsk och bältros.. minst!

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Förälskade mig i? Ptja, det skulle väl vara Sugbloggen då.

4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Blandade känslor men relativt neutralt, värre var det att läsa sju år gamla dagböcker på Lunarstorm, det var jobbigt, jag har tydligen varit en fruktansvärt naiv person en gång i tiden.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Det är 25-30 stycken för tillfället, och jag tror att jag “satt mig” helt enkelt i mitt läspotpurri, det ska bra mycket till innan jag tar mig an ytterligare bloggar eftersom jag i princip inte har tid att hänga med i de jag redan läser.

6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
Procent? PROCENT?! Tror du att jag tänker befatta mig med sådan matematik såhär sent? Pfah!

7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Stationsvakt tror jag är rätt olik mig som person faktiskt.

8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Enligt Min Humla tycker jag om, och enligt nef är han lik mig, eller jag lik honom, eller vi lika varandra, eller ett lik som vandrar.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Det är enbart positivt. Tror jag.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Jaaaa, det tror jag väl?

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vare i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden?
Den gränsen var rätt distinkt förut fast nyligen så har den tänjts ut och bloggen har blivit lite mer öppen, men jag har en väldigt tydlig uppfattning om hur utlämnande den ska vara och inte vara.

12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
Kärleksproblem, förtroendehemligheter och mode.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
Enligt SIFOs senaste undersökning så tycker en tiondel av mina hjärnceller att jag bloggar för att få bekräftelse, övriga var ninjafulla och dansade logdans på hypofysen.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Definitivt, förutsatt att personen i fråga inte medvetet målar upp rökridåer då förstås.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Japp. Deep|Edition och Sugbloggen än så länge. Mycket trevliga karlar båda två.

16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Helt klart. Å andra sidan är det inte själva bloggrejen som gör att jag tror det, utan övertygelsen att det finns människor till allt, och det finns alltid någon som tar skada av något eftersom den inte kan hejda sig när det kommer till detta något. Det är också delvis därför jag är så jävla liberal, jag är helt enkelt inte av åsikten att man kan skylla så mycket grejer i den här världen på döda ting utan att det i princip alltid är människan som är inkapabel att hantera sagda ting och därmed orsakar skada.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Nä, inte av något som skrivits till/om mig, däremot har jag vid några tillfällen tagit riktigt illa vid mig av saker som skrivits om mina nära och kära. Och hantera det har jag väl gjort genom att läxa upp dem per text.

18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Jodå, men jag raderar aldrig något.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Tidspressen är den enda nackdelen just nu, men det beror ju inte på bloggandet i sig utan på de faktorer som ser till att tiden går åt till annat.

20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Inte en aning faktiskt, mycket kan hända på två år, men om jag fortfarande bloggar så är jag säker på att jag kommer att vara helt genial, till skillnad från nu då jag bara är lagom briljant.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Bloggarna har redan en stor inverkan på medielandskapet som i sin tur har en fundamental inverkan på vår kultur.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
En mycket effektiv ventil när huvudet går i spinn av tankar, samt ett bra sätt att trimma och underhålla min förmåga att uttrycka mig i skrift.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Tusentals skratt och en mer nyanserad bild av samhället och människorna i det.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
The “t” in wicked, Herr Klokboks Kollektion, polymeriska tankar, Enligt Min Humla och Alter Ego Resonerar. Tack!

..på tal om ingenting, en lite smårolig grej jag lade märke till igår. Mitt förra inlägg “Teflonminne 3.0″ blev inlägg #300, och senare i år firar bloggen 3 år, dessutom surfar jag med 3’s mobila bredband. 3vligt va?

Comments (18)

Skatteverket über alles

April 10, 2008 By: drf Category: Allvarligt

Aha! NU förstår jag hur man gör för att bli av med sina skulder till staten, man blir kriminell! Att jag inte tänkt på det förut! Här har jag gått och trott att det enda rätta är att arbeta ihop ärliga stålar för att sedan stegvis betala av det man är skyldig, men nu har kronofogden kommit med glasklara besked för den som har lust att byta ut en kvarts miljon i skulder mot cirkus ett år i kurran.

Det är helt OK!

Bertil och Elly Jacobsson hjälpte polisen att ta fast tjuvarna som stal deras besparingar.

Men stöldpengarna har de inte fått tillbaka.
De ska i stället betala tjuvarnas skatteskulder.

Kronofogden Susanne Sörling bekräftar att tjuvarnas skatteskulder går före Bertil och Ellys krav på pengar.

– Deras skulder hos fogden är 5 000, 32 000, 44 000 respektive 120 000 kronor. Flera av dessa skulder går nu före makarnas krav, säger hon till Östersunds-Posten.

Japp, Skatteverket über alles, arbeiten ist für verlierer, criminalität ist den richtigen weg.

Med tanke på att man kan komma undan med typ ett år på kåken för bedrägeri och urkundsförfalskning där man fått ihop en kvarts mille (ett mål jag läste om) och du knappast hamnar på någon högsäkerhetsfacilitet utan antagligen får obevakad permission lagom till vecka 4 och är ute efter 6 månader för gott uppförande så är ju saken biff.

Det är tur att kronofogden nu har visat alla svenskar hur man egentligen ska göra för att betala igen sina skulder till dem. Staten tar gärna emot blodspengar.

Vad tryggt det känns att ha fått veta hur allt är tänkt att fungera egentligen.

Heja Sverige!

Bloggosfären om: Skatteverket, Kronofogden, Stöld, Skulder, Fängelse, Kriminalitet, Bedrägeri

Comments (11)

Dansen vi dansar

February 22, 2008 By: drf Category: Vackert

Det har alltid fascinerat mig, roat mig, tillfredställt mig. Att bevittna och att delta, att experimentera och att manipulera. Det är ett episkt dansstycke som utspelar sig två gånger om dagen i Sveriges största stad. Vad talar jag om?

The morning commute.

Jag deltar i den morgon och kväll nu, och det är lika vackert som jag minns det sedan tiden vi bodde på södermalm. Det är möjligt att liknande inträffar i t.ex Göteborg, eller Malmö, men jag vet inte för jag har inte någon empirisk erfarenhet av de städernas mornar och kvällar.

Alla dessa människor, tusentals, tiotusentals, går, halvspringer, och rusar kors och tvärs i trånga gångar, trappor, och på perronger, och jag stöter aldrig in i någon, och ingen stöter någonsin in i mig, även om jag så går och stirrar i taket i 30 sekunder (ja, jag har provat). Om man försökte sig på samma sak i min hemstad Uppsala skulle man efter dessa 30 sekunder troligen behöva uppsöka sjukhus för omplåstring av rejäla blessyrer, skrubbsår och ett och annat köttsår.

Låt mig säga såhär; att förflytta sig till fots i Uppsalas morgonrusning kräver fullständig koncentration, ett välutvecklat sinne för att oavbrutet planera sin rutt åtminstone 15 steg framåt samt en magisterexamen i anger management för att inte explodera i ett moln av svordomar när man fått den 18:e armbågen inkörd med bedövande träffsäkerhet i samma revben som de första 17 hälsade på.

I Stockholm är det så annorlunda, jag kan gå och lyssna helhjärtat på min musik, fortfarande halvt sovande efter buss- & tågresan till staden i fråga och bara låta en minimal autopilotprocess köra i bakgrunden som lugnt gör små justeringar för att utnyttja öppnande luckor och registrera avvikande rörelser i havet av kroppar. Aldrig behöver jag paniksteppa åt sidan eller finna mig själv stående nästipp mot nästipp med någon särdeles obeslutsam fan som jag lekt riverdance med i fem sekunder i något desperat försök att nå en tyst överenskommelse om vilken jävla sida vi ska passera varandra på.

Det går fort, alla andra är också trötta, men det fungerar ändå, systemet förlåter misstag. Jag kan snubbla, ta oväntade steg åt sidan och säkert även framföra min lekamen med samma sluggerprecision som uppnås efter den där femte ölen du dricker efter den som skulle vara den sista för kvällen, myllret anpassar sig och justerar direkt.

Vissa säger att det är stressande att delta i den här föreställningen varje dag, själv finner jag den extremt lugnande, rentav fridfull och elegant.

Och så tog jag en rätt snygg bild av kyrkan utanför kontoret där jag jobbar.

Comments (15)

Jaktsäsong: Idiotbrudar

February 07, 2008 By: drf Category: Rants

Vissa pratar om horor.
Jag å andra sidan pratar om hjärndöda idiotbrudar vars totala begreppsvärld konstitueras av smink och kläder, och där själva håligheten mellan öronen är fylld till bredden med läppglans.

Fy fan, när man läser kommentarerna där så är det svårt att behålla någon form av hopp för mänskligheten, om dessa lågpannade primater ska föreställa framtiden, så är det fan dags att hoppa av tåget innan katastrofen är ett faktum. Dumhet smittar, skaffa en skyddsmask.

Comments (30)

Modeblogg, Schmodeblogg

February 07, 2008 By: drf Category: Rants

Jag ventilerade mig tidigare om dessa evinnerliga fejkmodebloggare som likt inflammerade hemorrojder från helvetet envisas med att aldrig försvinna, tävla om vem som är störst, och allmänt bete sig som hemorrojder gör ni vet.

Nu har Metro bestämt sig för att spä på eländet genom att göra någon sorts featurestory på de tre största FEJKmodebloggarna i hela riket. KENZA, Blondinbella och slutligen Stina-Lee. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, en modeblogg ska väl handla om mode, eller är det bara jag som tycker det?

Ingen av de tre ovanstående fejkmodebloggerskorna skriver om mode. Det närmaste mode de kommer är bilder på – och texter om – det de bestämt sig att rota fram ur garderoben på morgonen eller till kvällen. Det är inte mode, det är klädval, grattis, du lyckades komma på en outfit (tack Ulrika) för idag, well done! Ingen av dem har någon återkommande koll på trender, marknad, material, hållbarhet eller något annat som borde finnas med när det kommer till mode. Puh-leeze?

Resten av dessa “modebloggar” består av så mycket annat än mode att det är löjligt. Det är så mycket hundbilder att jag misstänker att SKK försöker få igenom någon form av PR-kupp och om det inte är hundar så är det bilder på kompisar, pojkvänner, katter och annat krimskrams. Annars består det av sporadiska newsbreakerinlägg där en ny läsare “addat mig på MSN”, hur Oprah är världens bästa program, eller möjligen snippets av “urgulliga SMS från sötaste pojkvännen i världen”. Jaja det är skitgulligt, visst. Men är det så gulligt att det borde generera 50 000 läsare per vecka? Naeee?

Nu då till den springande frågan, som är så springande att jag har svårt att hinna ifatt den.

Hur i hela jävla helsefyr är detta överflöd av “skitinfo” intressant för människor som aldrig någonsin i hela sitt liv träffat t.ex KENZA, Blondinbella eller Stina-Lee? Hur ser hjärnan ut på en människa som finner den här META-datan intressant? Och framför allt; HUR kommer det sig att om någon av dem så mycket som släpper en tulpandoftande rosafärgad flickfjärt som av en underlig anledning gjorde ett ljud i stil med “Ddddeeeeeuun haaaaeer vaaasssskan fraaaaaaan håååoouuu eeeeeeem” så anstormas landets H&M-butiker dagen efter av horder med dreglande näst intill hjärndöda köttklumpar med ben som “bara måste” ha “den där väskan”, “där borta”, “den där fula väskan som någon sade var “inne”"?

Snälla, upplys mig.

Jag kan verkligen förstå varför man väljer att följa en riktig modeblogg, för mode är bevisligen extremt viktigt för extremt många, och jag har – som jag återigen tidigare sagt- inget emot Riktiga Modebloggar, men dessa som är “i ropet” är inte riktiga, de är fejk, de är strunt, de snackar för mycket skit som inte har med mode och göra och ska inte kalla sig för modebloggar.

De ska kalla sig vardagsbetraktelsebloggar och marknadsföras som sådana.

Men anledningen då, varför kontaktas dessa fejkmodebloggerskor av så många företag som praktiskt taget går ner på knä och BER dem ta emot gratis produkter för tusentals kronor i hopp om att de ska skriva om dem på sin oförsvarligt uppmärksammade blogg? Jo för att de är tjejer, och unga tjejer tittar på andra unga tjejer i hopp om att få reda på vad unga tjejer förväntar sig att andra unga tjejer ska ha på sig för att de andra andra unga tjejerna inte ska snacka bakom ryggen på de andra unga tjejerna och slutligen slå den första unga tjejen för att hon har fula byxor.

Tjejer är tusenfalt mer osäkra än killar när det kommer till vad man ska ha på sig, och eftersom jag vet detta och många andra med mig så skulle det väl vara väldigt konstigt om inte företag vet om det och därmed slår mynt av det på alla sätt möjliga. Därför blir bloggarna kontaktade, eftersom en klocka som Ur&Penn ger till KENZA kostar dem en hundralapp och reklamen når ut till 200 000 pers / månad, istället för att de spenderar 200 000kr på att köpa reklamtid i TV.

Yeah, i said it, sue me. De är inte bara tråkiga och dåliga de där fejkarna, de är billiga också.

Att så meningslösa bloggar som dessa kan ha så extremt mycket slaviska följare som de facto rapporteras är för mig obegripligt, och om någon där ute kan bistå med en förklaring som kan backas upp med annan logik än den jag föreslagit ovan så be my guest, tills dess kommer jag vidhålla ståndpunkten att en förkrossande majoritet av (och i princip alla topplacerade) modebloggare är ett slöseri med internet. Jag står inte ut med att se en till tävling som så uppenbart är köpt av ett företag.

Äh fy fan. Nu blev jag tre gånger så sur som jag hade tänkt att bli, men det här börjar verkligen gå mig på nerverna, ordentligt.

Comments (19)

Bloggträffen

February 02, 2008 By: drf Category: Personligt

Kom hem till kära Uppsala idag igen efter ytterligare en vecka i Borlänge där jag håller på att fräscha upp mina IT-skills som legat och slumrat ostört i någon igenrostad soptunna i huvudet de senaste åren. Det var behagligt att sätta fot på bekant mark och jag hade väl gått ner på knä och kysst asfalten på perrongen om det inte vore så att den var dold under tretton lager snöslask, två lager cigarettfimpar och ett lager hundkiss.

Igår träffade jag ju deepedition som jag nämnde tidigare, Borlänges svarttaxiservice med Niclas som chaufför inställde sig prompt utanför Bahnhofs lokala kontor i en vit öh.. SEAT? Jag tittade inte så noga och jag är utöver det lika bra på bilar och bilmärken som en rullstolsburen morot är på trigonometri. Vi begav oss hem till honom där Terrorprinsessan och Solstickan satt och tittade på TV i godan ro, fina ungar har han och HS lyckats producera iaf!

Någon timme innan jag blev upphämtad fick jag en kort liten lapp uppskickad från magen som det stod “fjärilar” på, jag skickade tillbaks den med en fotnot som löd “håll käften, fool.” och så var det med den saken, efter att ha leasat lite tid vid en kollegas högtalarutrustade dator och tittat på ett av deepeds vlogginlägg kände jag att eventuella fjärilar kunde fara och flyga (öh, det gör de ju ändå? vafan..) för den här karln kommer jag komma bra överens om från start.

Herr Pinsam Tystnad tog sitt slitna knytte och haltade iväg likt en skadeskjuten deprimerad vattenmelon så snart vi skakat hand i bilen, vi började direkt prata om Borlänge som varumärke och jag dryftade mitt missnöje med hur Kupolen länsat hela stadskärnan – om man nu får kalla det så – på innehåll, kvällstid är det nästan som att vandra i en spökstad.

Väl framme slog vi oss ned vid köksbordet, knäckte en varsin pilsner och så blev jag serverad den bourbon som jag längtat efter sedan strax efter lunch den dagen. Den slank ned i strupen som en sommarvind smeker en blommig äng, och kittlade mina sinnen som… äh för helvete lägg av, det var god sprit vafan, och jag har haft en förkärlek för whisky sedan jag var gammal nog att bli ammad så man kan väl säga att bourbon hits homebase. En Jim Beam var det iaf, mums. (Och ja deeped, vi ser till att det blir “The Next Big Thing”)

Jag tror inte det var tyst i mer än 5 sekunder någon gång under kvällen, käftarna gick som väloljade gevär under strikt verkanseld och jag tänker inte ens försöka lista samtalsämnen som dryftades, det gör man inte när det handlar om kvalitetsskitsnack. Att snacka skit är en sak, men man kan också snacka skit med stil, och det tror jag att vi gjorde.

Deeped är alltså den första bloggare jag träffat IRL och det var extremt lyckat, visst har jag träffat en helt otroligt massa internetkontakter IRL tidigare (hey, jag och nef träffades på nätet) men då har det varit kontakter som skapats och vårdats via IRC och IM’s, dessutom har dessa kontakter utvecklats på nätet under 1år+ innan något IRLmöte ens kommit på tal.

Jag tror att bloggkontakter har ett extremt försprång när det kommer till den sociala biten, just hur man bygger upp bilden av en nätkontakt med tiden. En IRC/IM-kontakt har ett smeknamn men din bild av personen byggs enbart upp genom direktkonversation, dvs. det tar längre tid att skaffa sig någon form av helhetsbild där. En bloggare kan man i många fall bygga sig en grovhuggen bild av redan efter en tre, fyra inlägg, denna bild finslipas med exponentiellt ökande precision för varje efterkommande inlägg eftersom bloggandet i sig kräver att man formulerar och färdigställer sitt uttalande och sedan får det agera som representant för din IRL-persona.

Hur som helst var det ett mycket givande möte, och deeped är verkligen en härlig karl som jag ser fram emot att träffa fler gånger, hann även byta några ord med hans fru HS innan hon vänligt nog skjutsade mig tillbaka till kontoret framåt 0030.

Nu är ju bara frågan, vem fan ordnar en bloggträff á grande där vi kan mingla hejvilt?

Bloggosfären om: Bloggare, Bloggande, Bloggträff, Socialt, IRL, Kontakter

Comments (29)